De senaste åren har lyckoforskningen och den positiva psykologin vuxit sig allt starkare. Gamla klyschor till livsvisdomar testas nu vetenskapligt – och flera av dem ger mätbara resultat. Men samtidigt finns det en fara i att tro att lyckoforskningen är väg till den totala lyckan.
– Mängden forskning som pågår just nu saknar motstycke. Alla myter, påståenden, föreställningar och antaganden om lycka testas just nu vetenskapligt i laboratorier och i fältstudier, berättar Sonja Lyubomirsky, socialpsykolog, forskare vid University of California och författare till en av de bäst säljande handböckerna i positiv psykologi: ”Lyckans verktyg”.
Forskningen har bland annat gett sig i kast med den klassiska frågan om man blir lycklig av pengar, och kommit fram till att det blir man – men bara upp till en viss gräns. När man väl tagit sig över tröskeln för ekonomisk grundtrygghet gör mer pengar ingen större skillnad. Och att vinna storvinsten på lotto bör man nästan avhålla sig ifrån. Lyckonnivån pendlar inom kort tillbaka till den man hade innan vinsten, och dessutom får man det ofta svårare att njuta av enkla saker i vardagen.
Något som däremot har stor påverkan på vårt subjektiva välbefinnande är huruvida vi upplever en känsla av mening i tillvaron. Vad den grundar sig i däremot är inte lika viktigt – en religiös övertygelse kan fungera lika bra som en djup hängivenhet till sin trädgård. Nära relationer – kvalitativa, inte kvantitativa – är allra mest betydelsefullt för vår självupplevda lycka.
Personer som bor i demokratier, länder med tillväxt och grundläggande sociala skyddsnät är – föga förvånande – i snitt lyckligare än personer i fattiga icke-demokratier.
Men det allra viktigaste resultaten hittills: det går att aktivt påverka hur lycklig man är. Och det som vi ägnar så mycket tid och energi åt att förändra i jakten på lyckan – livsomständigheter som jobb, bostad, nya prylar– spelar inte alls så stor roll. Lyubomirsky, som forskat i ämnet i drygt 20 år, menar att 50 procent av skillnaden i det subjektiva välbefinnandet mellan individer bestäms av genetiska faktorer. Tvillingsstudier har visat att vi alla har en biologisk grundnivå som vi inte kan påverka. Livsomständigheter utgör endast 10 procent av skillnaden.
Svaret på varför vi inte blir särskilt mycket lyckligare av förändrade livsomständigheter kallas hedonistisk adaptation. Ett nytt jobb eller att gifta sig kan definitivt göra oss lyckligare till en början – men vi vänjer oss väldigt snabbt. Snart hägrar något nytt vid horisonten: ”Jobbet är toppen, men om jag bara fick det där fina kontoret med skinnsoffan också, DÅ kommer allt bli perfekt!”
– Vi håller för tillfället på med flera studier på hur man kan sakta ner den hedonistiska adaptionen. Bland annat studerar vi nyförälskade par och undersöker hur de vänjer sig vid det nya förhållandet, berättar Sonja Lyubomirsky.
De sista 40 procenten av skillnaden i lycka mellan individer är enligt Lyubomirsky påverkbar av medvetna handlingar och avsiktliga aktiviteter. Ett av lyckoforskningens syften är därför att ta reda på vilka handlingar som funkar bäst för allra flest.
Lyubomirsky är noga med att påpeka att allt inte funkar för alla, men att det finns lyckostrategier som visat sig ge goda resultat när de undersöks i experimentella studier – och som går att applicera i vardagen. Många av dom låter förvillande lika uttjatade plattityder som predikas av totalt ovetenskapliga lyckocoacher – skillnaden är att man inom psykologin provat fram och mätt effekter av specifika tillämpningar. Klyschan ”var glad för det du har” har i forskningen översatts till en konkret övning ”skriv ner fem saker du är tacksam för i ditt liv en gång i veckan i tio veckor” med konkreta, mätbara resultat: högre subjektivt välbefinnande, högre optimism – och färre sjukdomssymptom. Praktiserandet av tacksamhet har dessutom visat sig vara ett sätt att motverka den hedonistiska adaptionen.
Andra strategier är konkretiseringar av klyschor som ”lev i nuet och njut av livet”, ”bry dig om dina vänner” och ”lär dig förlåta”. Men som alltid när man ska ändra vanor är det ett projekt som tar tid.
– Det är relativt svårt att ändra på sin lyckonivå, det kan vara bra att känna till det, eftersom det innebär att det inte finns någon quick fix, säger Filip Fors, sociolog och lyckoforskare vid Umeå universitet.
Att den positiva psykologin med sina självhjälpsböcker och handböcker i ökad lycka skapar en föreställning om att det finns en ”quick fix” för att bli lycklig är kanske den vanligaste kritiken mot vetenskapen. Den amerikanska psykologen Steven Hayes, som grundat terapiformen ACT, Acceptance and commitment therapy, menar att lyckan är ett tomt löfte. Fokus på positiva känslor och tankar kan göra att vi undviker negativa känslor och därigenom ökar vårt psykiska lidande. Hayes menar att vi aldrig kan må bra utan att acceptera det svåra i livet.
– Undvikandet av obehagliga känslor är något som ACT-modellen ser som centralt i vidmakthållandet av psykisk sjukdom. Det moderna samhället underblåser detta genom ”feelgoodism”: Att människor tror att det viktiga i livet är att ständigt befinna sig i en känsla av att man “mår bra”, säger Steven Hayes.
Han får medhåll av den svenska KBT-psykologen Agnes Kosoñ.
– Kampen i sig är ett problem för nästan alla patienter. Man kommer till psykologen och säger ”Jag vill må bättre, bli lycklig och bli av med ångest”. Men man når aldrig den där lyckan. KBT och ACT, har en väldigt positiv människosyn utan att vara hurtiga. Inom KBT handlar det mer om att man ska tänka realistiskt på ett sätt som fungerar, än att tänka positivt. Inom ACT att man kan acceptera svåra saker och inte hamna i den där striden och kampen för att uppnå fullständig lycka. För det kommer aldrig att hända, säger Agnes Kosoñ.
Text: Jenny Rickardson & John Airaksinen
Foto: zigazou76/flickr.com
Texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi, detta är del 2 av 4.
Lär mer: Lyckans verktyg av Sonja Lyubomirsky
Lyckligare av Tal Ben-Shahar
Vill du veta mer om hur tillämpar lyckoforskning och positiv Psykologi kan du kolla in vår utbildning Lyckolabbet!
