Prokrastineringens subgrupper

Ett vanligt missförstånd när det kommer till prokrastinering är att det skulle gå att dela in individer i olika “typer” av prokrastinerare. Det kan handla om att personer skjuter upp åtaganden därför att de är ängsliga, perfektionistiska eller sensationssökande, något som i sin tur skulle fordra varierande former av åtgärder. Rent intuitivt kan en sådan indelning framstå som vettig, dels för att uppskjutande kan te sig lite olika, dels för vi människor ofta har ett behov av att dela in saker och ting i kategorier för att lättare ta in och bearbeta information runtomkring oss.

Tidigare forskning visar dock att det finns väldigt lite stöd för att det faktiskt existerar en sådan typologi. Prokrastinering verkar snarare bestå av ett enhetlig fenomen, men att dess karaktär kan skifta beroende på var tonvikten ligger: värde, förväntan, tid eller impulsivitet. Till exempel har vissa personer svårt att komma till skott med sina uppgifter därför att de inte ser värdet av sitt arbete, medan andra gör det på grund av att de tvivlar på sig själva – ett perspektiv som gör det enklare att ta itu med problemet än att enbart luta sig mot en form av kategorisering.

Att svårighetsgraden av prokrastinering kan skilja sig åt finns det däremot fog för, och i en nyligen publicerad studie undersökte medarbetare vid Stockholms universitet och Linköpings universitet förekomsten av subgrupper. Genom att titta närmare på de över sjuhundra individer som sökt sig till en behandling av uppskjutande kunde man hitta avgörande skillnader. Dels fanns det personer med olika grad av svårigheter; lätta, måttliga respektive svåra, dels förekom det deltagare som inte tycks lida så mycket av sitt beteende, samt de som först och främst verkar vara deprimerade.

Resultatet är intressant framförallt därför att de två senare subgrupperna sticker ut. För en del framstår inte prokrastinering som ett bekymmer, kanske för att de har hittat strategier för att hantera sitt beteende på. För andra skulle svårigheterna att komma igång och slutföra uppgifter primärt vara relaterat till nedstämdhet. Således innebär inte alltid uppskjutande ett bekymmer för individen själv (även om det kan drabba andra), samt att vissa personer skulle kunna lida av andra psykiska besvär som bör bli uppmärksammade i tid för att få till stånd rätt behandling.

Akademisk referens: Rozental, A., Forsell, E., Svensson, A., Forsström, D., Andersson, G., & Carlbring, P. (in press). Differentiating procrastinators from each other: A cluster analysis. Cognitive Behavior Therapy.

Steel, P. (2010). Arousal, avoidant and decisional procrastinators: Do they exist? Personality and Individual Differences, 48, 926-934.

Foto: https://www.flickr.com/photos/jdhancock/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.