Jag blev nyligen intervjuad i Sveriges Radio P3 Vardag angående prokrastinering och strategierna för att lättare komma till skott. Förutom att förklara orsakerna till uppskjutande diskuterades även huruvida det är bra eller dåligt om någon annan rycker ut för att få saker och ting gjorda. Personer runtomkring kan lätt bli frustrerade eller oroliga ifall vi känner oss jäktade eller har svårt att slutföra något i tid. Av all välvilja försöker många då hjälpa oss på traven, men det kan visa sig vara en åtgärd som inte är särskilt hållbar på sikt.
En av anledningarna till att prokrastinering kvarstår trots dess negativa inverkan handlar om avsaknaden av konsekvenser. För många människor innebär uppskjutna uppgifter en hel del stress och vånda, men i de flesta fall lyckas ändå individen att genomföra sina åtaganden innan deadline. Således uppstår inte händelsen där vi missar att leverera i tid, och frånvaron av denna katastrof gör det svårare för oss att ändra på vårt beteende. Istället för att lära oss av våra misstag är sannolikheten stor att vi fortsätter att agera som förut.
Situationen försvåras av att vi rent generellt har svårt att utgå från tidigare erfarenheter när vi planerar för framtiden, så kallat planning fallacy, ungefär planeringsvillfarelse. Med detta menas att vi ofta har svårt att minnas information om tidigare skeenden när vi planerar för framtiden, något som kan resultera i att vi inte tar hänsyn till hur det gick sist när vi ska lägga upp vårt arbete i framtiden. Risken är då att vi glömmer bort alla de negativa omständigheter som omgärdade vår uppgift och inte lär oss av våra misstag.
I radioprogrammet fick lyssnare möjlighet att ringa in om olika surdegar som de aldrig lyckades avsluta, vilka sedan kunde slutföras med hjälp av en reporter. Att kunna ta hjälp av omgivningen på detta vis, i synnerhet vänner och familj, är förstås viktigt i akuta händelser. För personer som skjuter upp saker och ting regelbundet kan det emellertid även vara bra att ägna en del tid efteråt för att dra nytta av händelsen: vilka faktorer gjorde att personen inte kunde sätta igång tid? Hur kan liknande situationer undvikas i framtiden?
Akademisk referens: Ferrari, J. R., & Pychyl, T. A. (2012). “If I wait, my partner will do it:” The role of conscientiousness as a mediator in the relation of academic procrastination and perceived social loafing. North American Journal of Psychology, 14(1), 13-14.
Kahneman, D. (2003). Maps of bounded rationality: Psychology for behavioral economics. American Economic Review, 93(5), 1449-1475.
