När incitament får motsatt effekt

Att beteenden påverkas av konsekvenserna som kommer efter beteendet är något vi på fabriken ofta tjatar om. Pengar är ofta det medel som folk kommer att tänka på när det gäller belöningar och bestraffningar för att påverka beteenden. Nyligen så stötte jag på en beteendeekonomisk studie som visar att vi människor är betydligt mer komplexa än så.

De israeliska forskarna Uri Gneezy och Aldo Rustichini ville se om bestraffning var ett effektivt sätt för att få föräldrar att komma i tid till barnhämtningen på dagis. Forskarna identifierade 10 dagis som alla var ganska lika vad gäller bland annat bostadsområde, antal barn och föräldrarnas bakgrund.

Under 20 veckor mätte de sedan antalet föräldrar som anlände mer än tio minuter efter klockan 16.00, då förskolorna stängde. När mätningarna pågått i fyra veckor infördes böter på sex av de tio förskolorna. Dessa var givetvis slumpvis utvalda och boten låg på motsvarande 2,5 dollar. I slutet av varje månad var föräldrarna tvungna att betala in sina böter till dagiset. När det gått ytterligare tolv veckor avskaffades böterna.

Som ni kan se på diagrammet ovan så skedde det en ökning av förseningar så fort böterna infördes. Forskarna kunde säkerställa att skillnaden mellan dagisen som uppstod efter böterna infördes var statistisk signifikant. De fann också att antalet försenade föräldrar inte minskade till det förväntade värdet när väl böterna avskaffades.

Hur kunde bestraffning leda till att de beteenden som bestraffades också ökade? Forskarna hade sett till så att straffet ändå skulle vara så pass högt att det vid upprepade förseningar skulle kännas för de föräldrar som kom sent, så det var inte en fråga om huruvida boten var stor nog.

Kanske är det så att böterna ledde till att förseningarna kom att handla om vad beteendeekonomen Dan Ariely kallar för “marknadsnormer”. Utbyten när det kommer till dessa normer är tydligt definierade: du har förvisso gjort fel genom att komma försent, men du gottgör det genom att betala 2,5 dollar.

Motsatsen till dessa normer kallar Ariely för “sociala normer”, och här är gränserna betydligt otydligare. Nu handlar det om hur vi beter oss i relation till våra medmänniskor. En typisk sådan norm är att det är otrevligt att komma försent eftersom då får personalen inte gå hem i tid. Vilket såklart innebär ett visst mått av skam och skuld.

Studien visar med all önskvärd tydlighet att vi kan förändra beteenden genom att förändra konsekvenser av dem, men i det här fallet innebar införandet av böterna inte bara bestraffning – utan också en positiv konsekvens man inte förutsett.

Forskarna bakom studien menar själva att böterna troligen blev en lösning på de försenade föräldrarnas problem. Helt plötsligt fick de ju en “quick fix”, och kunde köpa sig fria från de skuldkänslor som förseningen väckt! Något som uppenbarligen var värt mer än 2,5 dollar.

Referens: Gneezy & Rustichin, Incentives, Punishment and Behavior (2004), Advances in Behavior Economics

12 svar till “När incitament får motsatt effekt”

  1. Jonas skriver:

    Kan inte ökningen av förseningar efter introduktionen av böter främst bero på att folk, genom att de när de ändå får böta, känner sig berättigade till att vara försenade? Att det så att säga tolkar bötern som ett sätt att göra rätt för sig och därför helt kan strunta i att komma i tid?

  2. John Airaksinen skriver:

    Absolut, det var väl exakt vad dom kom fram till i studien, eller Niklas?

  3. Niklas Laninge skriver:

    Stämmer! Diskussionerna gick i dessa banor

  4. Anonym skriver:

    Lägg därtill att när de väl passerat gränsen för böter finns inget incitament att skynda sig. Då har man, så att säga, köpt sig en hur stor försening som helst.

    Man önskar att fler miljöpartister läste den här typen av forskning. Då kanske det skulle bli lite bättre fart och effekt på förändringsstrategierna.

  5. Andreas Larsson skriver:

    Beteendeanalytiskt var böter alltså inte en bestraffning eftersom beteendet inte minskade, det var istället en förstärkare.

  6. Mattias Nahlin skriver:

    Tror att liknande effekter observerats hos företag som har tagit bort karensdagen – d.v.s. betalat sjukersättning redan från första sjukdagen istället för det som är praxis, först efter en dag som är helt obetald. 

    När det är helt och hållet det sociala som gör att vi ska sköta oss kan det många gånger vara starkare än när det är finns en regel för det.

    Funderar på om en parallell till effekten av dödsstraff kan vara relevant – men det har jag inte tid med – så ta den vidare ni, kloka människor.

  7. Magnus Johansson skriver:

    Vill bara poängtera det klassiska “misstaget” som beteendeekonomer hamnar i då och då, vilket också Andreas Larsson är inne på. Belöning, pengar och förstärkning är inte samma sak. Pengar är inte en “objektiv” förstärkare, det fyller olika funktion i olika kontexter. Typexemplet är Daniel Pinks föreläsning där han på ett bra sätt visar att pengar inte alltid är en förstärkare, men i förbifarten råkar dra slutsatsen att en av behaviorismens grundteser motbevisats (“defies the laws of behavioral physics”, vid ca 3 min in i videon)… Här är föreläsningen: https://www.youtube.com/watch?v=u6XAPnuFjJc
    Läs gärna t.ex. http://aubreydanielsblog.com/2010/01/26/drive-me-crazy/ för ett annat perspektiv.

    Apropå Pinks föreläsning ovan – han nämner att ekonomer lär sig i sin utbildning att “the higher the reward, the better performance”. Kan hoppas att så inte är fallet längre, men det skulle kunna förklara varför så många företag lägger stora resurser på bonussystem som med stor sannolikhet är mindre effektiva än att arbeta med andra (sociala) förstärkare med bättre timing och högre önskvärdhet, som dessutom är rätt billiga…

    Det görs många intressanta beteendeekonomiska experiment, men förklaringsmodellerna är ofta mentalistiska, vilket jag tycker är synd. Hade varit fint att se en teoretisk förankring inom beteendeanalysen i stället, eller funktionell kontextualism.

  8. Niklas Laninge skriver:

    Så sant Andreas :)

  9. Niklas Laninge skriver:

    Intressant Mattias! Skulle gärna se lite data kring detta. Svårt att tänka kring dödsstraff, se filmen Into the abyss av Werner Hertzog för en inblick i detta straff. Väldigt intressant att höra hur anhöriga och förövare samt “bödel” talar kring straffet.

  10. Niklas Laninge skriver:

    Tack för dessa Magnus! Bra poäng att lyfta fram hur samma sak har olika funktioner i olika kontexter. Appropå be-experiment så talar Ariely lite om denna svaghet här: http://danariely.com/2012/09/20/real-world-endowment/

    Personligen så tycker jag ägarandelar är ett fint belöningssystem. Jag föreläste en gång för ett företag som var lite banbrytande vad gäller bonus. Dels fick alla på företaget samma bonus (från vd till receptionist) och dels så var målet att alla anställda skulle vara delägare. Idag har de ca 150 ägare :)

    Vet inte vad detta gör för de anställdas motivation men personligen tycker jag att det är väldigt kul att de ger både direkta positiva konsekvenser men också långsiktiga positiva konsekvenser. Min hypotes/förhoppning är att ägarandelar leder till mer långsiktigt tänk och mer engagerade medarbetare.

  11. Bengt Kallenberg skriver:

    Intressant! Jag kan jämföra det med klienter som har bokade coachingsamtal hos mig och som vet om att om de avbokar med för kort framförhållning så förfaller mötet. Några av dem som ändå väljer att avboka är OK med att bli av med samtalet (= priset de betalar) men är obekväma med att de orsakar eventuella problem för mig (= social kostnad). Några avbokar också hellre än att komma till samtalet och inte ha gjort de uppgifter de åtog sig.

  12. Niklas Laninge skriver:

    Kul att du hittade en koppling till ditt arbete Bengt! Intressant att avbokning blir ett knep för att slippa göra dig besviken :) 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.