Frånkopplad. Bortkopplad. Sannerligen inte avkopplad. Efter tre månader med fysiskt avstånd märker jag effekterna av att inte umgås med människor som jag brukar. Energin har dalat, känslan av samhörighet minskat – det känns kallare. I det här inlägget delar jag med mig av mina lärdomar om relationer från coronatiden. Känner du igen dig? Och om du precis som jag vill ha de där varma relationerna och den trygga känslan av att höra till ett sammanhang, vad kan du göra då?
Brinnande relationer med ett gemensamt yttre hot
När påbuden om social distansering kom i mars och jag började jobba hemifrån kände jag mig ensam och saknade andra. Känslan fick mig att sträcka ut en hand till andra. Jag ringde och frågade släktingar hur de mådde. Bokade in videoluncher med vänner runt om i sverige som jag inte träffar så ofta. Styrde digitala aw. Rädslan för viruset och oron för framtiden triggade omtänksamhet. Jag skrev till personer jag inte känner så väl bara för att höra hur de hade det. Grannar satte upp lappar i trapphuset där de erbjöd hjälp med handling och annat till äldre.Det var som att vi enades av det yttre hotet – viruset. Jag var rädd, men jag kände mig som en del i ett sammanhang, “vi är i det här tillsammans!”
Relationerna falnar som en brasa utan bränsle
Sedan hände något. Jag vet inte riktigt när eller vad som triggade förändringen. Gradvis tappade jag kontakten med andra. Ingen ringde längre och frågade hur jag mådde. Hade mina vänner slutat bry sig? När folk omkring mig beklagade sig över utmaningarna med att jobba hemifrån fick de höra att de minsann “inte ska klaga för de är så privilegierade som KAN jobba hemifrån”. Jag skämdes. Vad hade jag att klaga på?
Sakta föddes en passivitet. Jag kunde ju inte träffa någon. Det fanns inget nytt att prata om, varför skulle jag ringa? Jag kände mig trött och låg. Jag kollade ned i backen när jag mötte folk på promenader istället för att ge ett litet leende. Jag slutade bjuda in vänner till lunch över videolänk. Jag och min fästman ställde in vårt bröllop som skulle vart i juni, all planering med andra avstannade. Mina relationer hade gått från en varm brasa till en utbrunnen lägereld. Jag kände mig så avsides världen och mitt gamla liv.
Att lägga vedträn på relationsbrasan fördjupar relationer
Runt kristi himmelsfärd skulle jag möta en kompis på en hundpromenad. Logiskt kunde jag tänka att det skulle bli trevligt, men jag kände mig mest tom. Vi gick mot en utomhusservering. Där ser jag en gymnasiekompis! Och min tidigare kollega! Vid bordet satt mina vänner som anordnat en coronahippa för mig. Det var egentligen dagen för min möhippa. Men istället för att ställa in hade de samlats och valt ett coronavänligt firande. Vi satt tillsammans under ett parasoll i regnet i 4 timmar, drack vin, pratade och skrattade. Ingen häftig möhippa i världen hade fått mig att känna mig lyckligare!
Jag kände mig fylld till bredden inifrån av en värme. Omsvept av den mjuka omtänksamheten från mina vänner. Som att kärleken blev en krockkudde mot livets hårdhet. Jag hade fått en välbehövlig bekräftelse på att mina vänner uppskattar mig som person och att jag är viktig i deras liv. Nu tolkar jag inte längre tystnad från mina vänner som att de inte vill vara med mig. De är upptagna helt enkelt. Det har fått mig att återigen ta fler initiativ att umgås. Jag har lagt fler vedträn på relationsbrasan. Hört av mig, bjudit in, berättat tydligare att jag saknar dem och vill vara med dem.
Vad säger forskningen säger om relationer och kopplingen till välmående?
Forskning på välmående visar att relationer är otroligt viktiga. I forskningsstudien The Harvard Grant study of adult development följde forskarna människor under hela deras livstid. De såg att personer med bra, nära relationer är lyckligare, fysiskt hälsosammare och lever längre. Hur är det med ytliga bekantskaper? Har kallpratet med kollegor från andra team, små snacket med människorna på gymmet eller leendet och hejandet mot folk på hundpromenaden kassörskan på Coop någon effekt på vårt mående? Ja! En forskargrupp har undersökt effekten av ytliga sociala interaktioner och såg att de påverkar vårt mående och vår känsla av tillhörighet positivt. Man verkar helt enkelt vara lyckligare de dagarna man har fler ytliga kontakter. Den positiva effekten var dock störst de dagar man hade få sociala interaktioner.
Att stärka samhörigheten genom att lägga både pinnar och vedträn på dina relationsbrasor
När jag reflekterar över våren tycker jag det är intressant att se hur mina känslor och uppfattningen av relationer formas av det jag gör, mina beteenden. Jag lyssnade på en podd med en person som varit isolerad på grund av corona i 8 veckor. Hon kände sig mobbad. Hon träffade inga vänner blev aldrig medbjuden och ingen kom och hälsade på. Såklart på grund av hennes sjukdom, men det skapade ändå en känsla av utanförskap hos henne.
Goda, nära relationer skapas av att vi lägger ved på relationsbrasan med den personen. Att vi visar omtänksamhet och frågar hur den andra mår, men också att vi visar sårbarhet och delar med oss av det vi går igenom och ber om hjälp ibland. Tar vi en relation för given för länge falnar elden. Känslan av att höra till ett sammanhang kan skapas av att både små pinnar och större vedträn kastas på relationsbrasan. Alla bitar räknas, både att investera i goda, djupa relationer, men också att lägga energi på ytliga bekantskaper. Det senare har blivit extra påtagligt för mig under corona. I vanliga fall pratar jag med några personer på gymmet varje morgon, hälsar på alla på kontoret och ler mot personer jag möter på skogspromenader. Jag har nog tappat 20-30 dagliga ytliga sociala interaktioner. Över tre månaders tid blir det rätt många små pinnar mina relationsbrasor inte matats med!
Sammanfattning
Relationer svalnar om vi inte investerar i dem. Elden dör ut och falnar. Sammanhållning är inte någonting man har, utan någonting man gör. Under tiden med hemmajobb har vi tappat många av våra relationsbeteenden med vänner och kollegor. Vi har lagt färre vedträn på elden. Inte konstigt att det inte känns lika varmt längre.
Så vad kan man göra för att må bättre genom att stärka relationer? Min kollega Mårten Rostö har skrivit en kurs med forskningbaserade relationstips på habitud som är gratis hela juni: Djupa och ytliga relationer för ett lyckligare liv. Och om sammanhållningen i teamet som jobbar på distans falnar, kan man göra något då? I kursen Trygga relationer och struktur för effektiva virtuella team hittar du svaren (Habitud pro konto behövs).
Just ja, vill du följa hur det går för mig kan du kika in på instagramkontot @minhabitud där jag kommer posta träningstips varje vecka. Följ gärna, och pepp mig – det behövs uppenbarligen. Och testa du med – kanske kan vi bli träningskompisar?
Detta är det tredje inlägget i en bloggserie i fyra delar på temat må bra när du jobbar hemifrån. Den första delen handlar om Psykologin om att jobba hemifrån – Vad säger forskningen säger om att vara isolerad hemma? Den andra delen handlade om Vad du kan göra för att må bra när du jobbar hemifrån. Den sista delen kommer handlar om hur vi kan återgå till att jobba på vår arbetsplats igen, och kommer när riktlinjerna om social distansering försvinner.
