Trots att SAAB aldrig gjort svarta siffror vägrar ägarna att dra ut sladden. Psykologiskforksning förklarar varför det är så svårt att lämna ett sjunkande skepp.
De flesta av oss har troligtvis stått inför detta vägskäl: ska jag fortsätta med detta jag gör eller ska jag ge upp och satsa på något annat? Det kan handla om ett arbete som inte är vad du hoppats på eller en relation som inte längre är vad den en gång var. Oftast så är det flera saker som gör det svårt för oss att bryta upp med de gamla och ta oss an det nya och okända. Att byta arbete är sällan något som sker på en kvart och en lång relation innebär troligtvis att det är svårt att avgöra vart du börjar och din partner slutar. Dessa är två rimliga orsaker till att svaret på vägskälet ofta blir det första snarare än det senare. Inom beteendeekonomin så menar forskarna att det finns två psykologiska mekanismer som ligger till grund för att det är så svårt att lämna något: Sunk cost och Opportunity cost.
När SAAB:s ägare ser tillbaka på sin och företagets historia så är det högst sannolikt att de ser en rad investeringar de gjort i bolaget. På samma vis så har du troligtvis en lång lista över all tid du investerat i ditt arbete. Denna tid och de pengar som du och SAAB lagt på det ni gör är vad beteendeekonomer kallar för Sunk cost. Det vill säga alla kostnader som lagts på den sak som du nu överväger att lämna. Sunk cost handlar alltså om saker i det förflutna. Den rationelle beslutsfattaren borde inte låta sitt förflutna gå ut över sitt beslutsfattande. Dessvärre så är ju rationell få saker som kan sägas om människor och detta gäller även när det kommer till sunk cost. Eftersom det är lättare att se all tid och pengar som du lagt ner på något så blir det svårare för dig att lämna skutan, även om denna skulle vara Titanic. Tanken på att hoppa av skulle ju innebära att alla investeringar, alla möten och alla kurser skulle varit förgäves, en skrämmande tanke för de flesta.
Om du eller SAAB istället skulle välja att blicka framåt i tiden för att se vad som finns där att hämta talar vi nu om Opportunity cost. Begreppet kan även kallas för alternativkostnaden för något. Vad skulle du kunna göra med din tid istället för att vara på jobbet? Vart skulle jag vara VD om jag inte var det på SAAB? När det gäller att lämna något eller någon så har beteendeekonomer funnit att vi generellt sätt är sämre på att tänka på vilka alternativ vi har. Av denna anledning blir det svårare för oss att ta steget och säga “hej då” eftersom vi faktiskt inte vet vad vi säger “hej” till. I konsumentsammanhang så forskare aktivt försökt få människor att tänka på alternativkostnaderna av ett köp de gör. Istället för att se en Toyota som 100 000kr billigare än en Benz så ramas denna summa in som exempelvis fyra familjesemestrar eller ett år på högskolan. När kostnaden läggs fram på detta sätt blir den billigare, och mindre prestigefyllda, Toyotan mer attraktiv. Frågan är om vi inte måste hitta liknande metoder för att se nyttan i andra fartyg istället för att försöka plugga igen ett läckande skrov.
