“Ett daghem hade problem med att föräldrar hämtade sina barn för sent. En dag satt ett anslag på dörren när föräldrarna skulle lämna sina barn. Där meddelades att de som kom för sent i fortsättningen skulle tvingas betala böter, 20 kronor per barn och tillfälle. Förhoppningen var att denna ekonomiska sanktion skulle få fler att komma i tid. Men det som hände var det motsatta: Antalet föräldrar som kom för sent ökade.”

Johannes Åman skriver i dagens DN om studien som återfinns i boken “Drivkraft. Den överraskande sanningen om vad som motiverar oss” av Al Gores förre talskrivare Daniel Pink. Det är inget fel på studien i sig, men Pinks slutsats om den överraskande sanningen har jag svårt för. Den är att använda inre motivation istället för yttre.

Enligt Pink uppstår inre motivation när arbetsuppgiften är intressant, känns betydelsefull och är del av något större. Detta låter förstås underbart och det är ingen som vill argumentera mot att en arbetsuppgift ska vara intressant. Men vad är det som är “inre” med en sådan arbetsuppgift? Är det inte ett samspel mellan person och miljö? Om jag tycker det är intressant att spela Guitar Hero, är det på grund av min “inre” motivation? Kan inte en chef erbjuda en naturligt belönande arbetsuppgift till en anställd och på det viset stödja motivationen utan att den behöver komma “inifrån”?

Det ekonomiska straffet på daghemmet fungerade uppenbarligen inte. Men vad var då felet? Brydde sig inte föräldrarna om sina barn? Saknade de “inre” motivation för att hämta sina barn?

Det kan låta som hårklyverier men jag använder hellre termer som förstärkning, naturlig förstärkning och naturlig belöning för att beskriva vad som motiverar beteenden. Risken jag ser är att vi annars lägger för mycket på individen och inte på sammanhanget. “Är du deprimerad? Vårda din inre kraft så kommer du igång”, “Du presterar inte så bra, du måste vara en person med lite inre motivation” eller “Nej, Pelle saknar motivation, det finns inget att göra”.

Situationen på Daghemmet kanske kan lösas genom att undersöka vad som uppmuntrar föräldrar att hämta sina barn i tid. Om personalen tackar föräldrarna som kommer i tid, gör det att de kommer oftare i tid? Funkar det kan de på så vis hjälpa föräldrarnas motivation på traven.

Se Pinks föreläsning på TED och tyck till i kommentarerna! Finns inre motivation? Du kan även läsa organisationspsykologen Aubrey Daniels raseriutbrott över Pinks tankar. Han blev nog mer upprörd än jag …

14 svar till “Johannes Åman och mr Pink: Finns inre motivation?”

  1. Tore skriver:

    Det blir nog naturligt att komma sent för att man kan bli straffad på ett sätt som upplevs okej. Föräldern får, i det gamla scenariot, smaka på skuld när de kommer sent till sitt barn. I och med förändringen så försvinner skulden kanske lite iom att de ju faktiskt betalar för att de kommer sent. Var det 2000 kr dessutom som det handlade om så kanske det skulle funka annorlunda.

  2. Tore skriver:

    Det blir nog naturligt att komma sent för att man kan bli straffad på ett sätt som upplevs okej. Föräldern får, i det gamla scenariot, smaka på skuld när de kommer sent till sitt barn. I och med förändringen så försvinner skulden kanske lite iom att de ju faktiskt betalar för att de kommer sent. Var det 2000 kr dessutom som det handlade om så kanske det skulle funka annorlunda.

  3. Tore skriver:

    Det blir nog naturligt att komma sent för att man kan bli straffad på ett sätt som upplevs okej. Föräldern får, i det gamla scenariot, smaka på skuld när de kommer sent till sitt barn. I och med förändringen så försvinner skulden kanske lite iom att de ju faktiskt betalar för att de kommer sent. Var det 2000 kr dessutom som det handlade om så kanske det skulle funka annorlunda.

  4. Fredrik Johnsson skriver:

    Bra att du för upp ämnet, Dan Pink är ju en utmärkt retoriker som i denna presentation både förenklar och är aningen populistisk. Nevertheless, jag tycker hans framförande är bra. Han kastar ljus över ett ämne som diskuteras för lite enligt min mening, ett ämne som ofta är helt skiljt från vetenskapen och helt lämnad åt allehanda auto-didaktiska famnar.

    Jag gör inte riktigt samma tolkning som dig gällande “inre motivation”, kanske översätter jag det han säger i huvudet till “förstärkning” etc. Men en anledning till att klippet kunnat nå så många är ju sannolikt att terminologin är just förenklad. Aubrey Daniels raljerande svar kommer ju inte väcka i närheten av samma uppmärksamhet, han högre nivå av “korrekthet” till trots. Är det bra? Nej, det är ganska illa egentligen. Men det är ju så det ser ut – folk gillar tuggummi-svar! Inte för komplext, något man snabbt kan tugga i sig, annars tar man inte det till sig.

    Angående det ekonomiska straffet eller för den delen lönesättning så tror jag mycket på att det finns någon form av hygiennivå som varierar mellan personer. “Har jag bara det i lön” eller “bestraffas jag bara så mycket av att komma för sent” så tror jag inte det är en faktor. Men när man väl nått en hygiennivå på lönen så tror jag inte den typen av incitament fungerar lika bra, vad man än vill kalla det. För mig är det så, för mina före detta kursare på både personalvetarprogrammet och personlighetspsykologin var det också så.

    Vad skulle du ha velat att Mr Pink hjorde annorlunda?

    / Fredrik Johnsson

  5. Fredrik Johnsson skriver:

    Bra att du för upp ämnet, Dan Pink är ju en utmärkt retoriker som i denna presentation både förenklar och är aningen populistisk. Nevertheless, jag tycker hans framförande är bra. Han kastar ljus över ett ämne som diskuteras för lite enligt min mening, ett ämne som ofta är helt skiljt från vetenskapen och helt lämnad åt allehanda auto-didaktiska famnar.

    Jag gör inte riktigt samma tolkning som dig gällande “inre motivation”, kanske översätter jag det han säger i huvudet till “förstärkning” etc. Men en anledning till att klippet kunnat nå så många är ju sannolikt att terminologin är just förenklad. Aubrey Daniels raljerande svar kommer ju inte väcka i närheten av samma uppmärksamhet, han högre nivå av “korrekthet” till trots. Är det bra? Nej, det är ganska illa egentligen. Men det är ju så det ser ut – folk gillar tuggummi-svar! Inte för komplext, något man snabbt kan tugga i sig, annars tar man inte det till sig.

    Angående det ekonomiska straffet eller för den delen lönesättning så tror jag mycket på att det finns någon form av hygiennivå som varierar mellan personer. “Har jag bara det i lön” eller “bestraffas jag bara så mycket av att komma för sent” så tror jag inte det är en faktor. Men när man väl nått en hygiennivå på lönen så tror jag inte den typen av incitament fungerar lika bra, vad man än vill kalla det. För mig är det så, för mina före detta kursare på både personalvetarprogrammet och personlighetspsykologin var det också så.

    Vad skulle du ha velat att Mr Pink hjorde annorlunda?

    / Fredrik Johnsson

  6. Oskar Henrikson skriver:

    Jag håller med om att det är bra att Pink tar upp detta. Daniels låter mest gnällig och får förstås inget genomslag. Jag och vi på Psykologifabriken är ju för popularisering och värdesätter det som förenklas på ett bra sätt.

    Det jag tror skulle berika Pinks analys är teorierna kring beteendeanalys och förstärkning. De finns i ett tydligt och forskningsförankrat fält som kan förklara varför pengar fungerar ibland och ibland inte. Att konsekvenser styr beteende och att det finns många olika former av konsekvenser. Sociala, naturliga, ekonomiska etc. Jag saknar en vettig popularisering av dessa teorier.

    Jag har problem med ordet “inre” för att jag är rädd för konsekvenserna tillämpningen kan få. Men fler kanske läser det som du och då är det ju inga problem :)

  7. Gisela skriver:

    Håller med om att beskrivningen “inre” kanske inte är den mest relevanta. Det man vill har är väl ett intresse för uppgiften i sig, gärna, ett arbete som är belöning i sig att få utföra (åtminstone delvis). Det enda inre med det är väl att man har just ett visst intresse då som arbetet matchar.

    Många människor verkar vara drivna av revanschlust eller ångest de försöker övervinna genom att prestera. De kan ofta åstadkomma väldigt mycket. Det tycker jag är en mer “inre” drive, även om jag är glad att jag mestadels slipper uppleva den personligen.

  8. Thomas skriver:

    Jag har läst både Pink och Ariely och andra goa pop-vetenskapliga författare och använder endast deras skrifter som inspiration för vad jag själv tar mig för som yrkesverksam ledare i det verkliga livet. Utan att ha vetenskapliga ambitioner inom fältet så kan jag fritt pröva mig fram helt pragmatiskt och se vad som fungerar. Och i min värld av trial & error stämmer många av Pinks observationer väl. Det jag framförallt vill framföra här är att många av de här pop-böckerna förmodligen är mer “revolutionerande” i tex USA med en kultur av toppstyrda hierarkier, och framförallt i andra branscher än i min. Som svensk (informell och avslappnad arbetsplatskultur) i webb-branschen (progressiv och “ung” bransch) är det inte så värst omskakade saker dom kommer med. Det känns mer som att de bekräftar det vi redan hade på känn.

    Aubrey Daniels vet jag för lite om, men efter att ha läst de som länkades till så framstår han vid första anblick som intellektuellt slarvigare än de författare han kritiserar.

  9. […] This post was mentioned on Twitter by Oskar Henrikson, Oskar Henrikson. Oskar Henrikson said: Var det bara jag som blev provocerad av Johannes Åmans ledare i dagens DN? "Vårda den inre kraften" http://korta.nu/3yu5m […]

  10. Tore skriver:

    Så, nu kollade jag mr Pink.

    Jag är mest intresserad av dagisbarnen och hur de blir upphämtade. Om vi går tillbaka dit och tittar på vad mr Pink säger så borde uppgiften klassificeras som en mekanisk och “enkel” uppgift (gå till dagis, prata med personalen, hämta barnet, köra/åka/cykla hem). Enligt den klassificeringen så är det alltså högre incitament som behövs. Därför funkar det inte att sätta dit 20 kr som bestraffare (istället för belönare). Det behöver vara 300-2000 kr per gång. Då börjar det kännas av. Det kanske inte är rimligt att ett dagis får ta den avgiften så det kanske blir svårt att pröva ett experiment där man prövar om hypotesen är giltig.

    @ Oskar: Du brukar ta med RFT. Borde inte det kunna svara för “inre motivation” och hur den skapas av kontexten (+ individen)?

  11. Oskar Henrikson skriver:

    Ja, och då blir det intressant hur detta intresse och denna revanschlusta kan förklaras med psykologi.

    Inom ACT/RFT pratar man om “regelstyrda beteenden” när man följer regler som “om jag blir läkare kommer jag att kunna visa att jag är någon”. Dessa regler kan vara väldigt robusta och guida beteende i flera år. Inom ACT definierar man därför värderingar eller viktiga principer som man vill leva efter för att hålla koll på vart man egentligen vill.

    Är detta inre motivation? Hmm, nja, kanske snarare något som kan påverka motivationen i en given situation. Inom beteendeanalys skulle det kunna gå in under en så kallad motiverande omständighet (eller etablerande omständighet).

    Hårklyvning? Absolut! Viktigt? Jag tycker det …

  12. Oskar Henrikson skriver:

    Sant, jag tror även det är stor skillnad på små och större företag.

    Spännande att du testar olika teorier! Vad har du testat och vad tycker du funkar?

    Ja, Daniels förlitar sig mycket på ett teoretiskt ramverk (som jag också gillar) men han har inte alltid så mycket empiri i sin argumentation.

  13. […] Oscar från Psykologifabriken ifrågasätter Pinks idéer om inre motivation. Läs den artikel här. […]

  14. Oskar Henrikson skriver:

    Japp! Precis så tänker jag! Skrev om RFT nedan i en diskussion med Gisela.

    En viktigt skillnad är dock att det inom RFT inte är “fult” med yttre påverkan på motivation, RFT är ju del av en beteendeanalytisk tradition. Det ses som självklart att allt handlar om ett samspel mellan individ och kontext. Det tycker jag försvinner hos mr Åman och mr Pink. Det är en för enkel uppdelning med yttre = dåligt och inre = bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.