Israel och självmord — Två exempel på tillgänglighetsheuristiken

Så fort jag ser artiklar som talar om trender, mönster eller om ”hur saker är” blir jag lite illa till mods. Att basera beslut och antaganden på hur lätt vi har att minnas dem kallas för tillgänglighetsheuristiken, här kommer två exempel som illustrerar just detta.

I mitten av december var jag i Israel där jag bland annat träffade två beteendeekonomer vid namn Shahar Ayal och Dan Zakay. En del av vårt samtal kretsade kring Tel Aviv och Israel men då främst om sådant som för mig hittills varit okänt så som att:

-efter USA och Kanada så har Israel flest börsnoterade bolag på Nasdaq-börsen
-Israel har högst startups per capita i världen. Det vill säga flest nystartade teknikbolag per invånare.

Dum som jag är så frågade jag Shahar och Dan om varför jag inte hört talas om detta tidigare. När jag hörde mig själv ställa frågan visste jag svaret direkt — tillgänglighetsheuristiken! Jag hade själv fallit i en av de äldsta beteendeekonomiska tankefällorna och baserat mina antaganden utifrån vad som var lätt för mig att minnas, i detta fall självmordsbombare, trakasserier och krig. Jag vet att Israel är en av de hetare potatisarna så jag släpper ämnet redan nu. Allt jag vill illustrera med detta är hur lätt det är att blanda ihop fakta med vad som är lättast för oss att minnas.

På flyget hem lyssnade jag sedan på Fredrik och Filips podcast där de klagade på medias benägenhet att alltid prata om trender. Nu handlade det om en fotbollstränare som nyligen tagit livet av sig vilket tydligen fått brittiska medier att tala om att flera inom fotbollen tar sitt liv. Fredrik och Filip förstod givetvis direkt att det inte handlade om någon trend utan bara ett klassiskt fall av tillgänglighetsheuristiken. Fredrik sa det bäst när han poängterade att det sannolikt finns minst 40 rörmokare i världen som tar sitt liv varje år men där pratas det givetvis inte om någon trend. Eftersom det är lättare för oss att komma på fotbollsspelare som tagit sitt liv än rörmokare som gått samma väg är vi också mer benägna av att ”se ett mönster bland fotbollsspelare”. Lyssna på avsnittet här.

Summan av kardemumman: Händelsers tillgänglighet behöver inte säga något om hur vanliga de faktiskt är.

bild: flickr.com/vaolarge