Impulsivitet och prokrastinering

En stor del av den forskning som har bedrivits om prokrastinering har inriktats mot att hitta samband mellan personlighetsfaktorer och graden av uppskjutande. Framförallt har man velat undersöka om vissa drag ger upphov till större eller mindre problem. Det har bland annat visat sig att hög självkontroll fungerar som ett skydd mot att falla till föga, samtidigt som hög neuroticism, ungefär oro och ängslan, resulterar i mer prokrastinering. Störst intresse har man dock haft för impulsivitet, tendensen att fatta mindre övervägda beslut, något som man tror skulle kunna förklara varför vi trots bättre vetande skjuter upp saker som vi borde slutföra.

Daniel Gustavson är forskare vid University of Colorado Boulder i USA och har tillsammans med kollegor studerat den genetiska kopplingen mellan impulsivitet, prokrastinering och förmågan att agera målinriktat. Forskningen bygger på att utröna vad som skulle kunna vara ärftligt och vad som antas bero på den sociala miljön, och till deras hjälp har man använt sig av information från en- och tvåäggstvillingar eftersom de kan antas dela endera 100% eller 50% av sitt genetiska arvsanlag. Tillsammans med olika former av självskattningsformulär har man sedan försökt att ta reda på om impulsivitet samt prokrastinering verkar höra ihop.

Resultatet från deras forskning indikerar att impulsivitet i hög grad tycks förklaras av genetiska faktorer. Daniel Gustavson förklarar samtidigt att detta i sin tur verkar korrelera med både graden av uppskjutande och förmågan att agera målinriktat. Fyndet replikerar därmed vad man har sett i tidigare forskning, att impulsivitet tycks vara den personlighetsfaktor som bäst förklarar svårigheten av prokrastinering. Mer intressanta är dock att det också verkar finnas ett samband mellan impulsivitet och förutsättningarna att sätta upp och fullfölja mål, vilket således skulle innebära att en av de viktigaste strategierna för att få uppgifter gjorde är nedsatt.

Daniel Gustavson beskriver att resultatet egentligen är något motsägelsefullt eftersom prokrastinering handlar om en medveten handling att skjuta något på framtiden medan impulsivitet består av mer spontana beslut. Kopplingen däremellan skulle emellertid kunna ha en evolutionär förklaring i det att impulsivitet var något adaptivt när vi var samlare och jägare, men sedan ställde till det när vi började bruka jorden. Prokrastinering skulle därmed kunna betraktas som en kvarleva från vårt mer impulsiva förflutna, men att det lever kvar än idag på grund av genetiska orsaker, trots att det inte längre fyller någon funktion.

Akademisk referens: Gustavsson, D. E., Miyake, A., Hewitt, J. K., & Friedman, N. P. (2014). Genetic relations among procrastination, impulsivity, and goal-management ability: Implications for the evolutionary origin of procrastination. Psychological Science, 25(6), 1178-1188.

Steel, P. (2007). The nature of procrastination: A meta-analytic and theoretical review of quintessential self-regulatory failure. Psychological Bulletin, 133(1), 65-94.

Foto: https://www.flickr.com/photos/128870122@N02/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.