Om några dagar är det dags att lägga sin röst på det parti man bäst anser ska kunna leda Sverige under den kommande mandatperioden. Trots att möjligheten finns att förtidsrösta är det många som väljer att vänta till valdagen för att lägga sina kuvert i lådan. En av orsakerna tros vara tradition, men samtidigt finns det en stor andel väljare som är obeslutsamma in i det sista. I radioprogrammet Godmorgon, världen! i Sveriges Radio blev jag nyligen intervjuad för att ge en förklaring till varför så många människor väljer att skjuta upp sitt beslut, och mycket handlar om psykologin bakom prokrastinering, uppskjutandebeteende.
Forskning kring prokrastinering visar att vi ofta väntar med att komma till skott med en aktivitet därför att tiden fram till mållinjen är alltför stort. I praktiken innebär detta att ju längre fram i tiden värdet av något infaller, desto mindre motiverade är vi att sätta igång med något här och nu. I förhållande till valet skulle detta kunna innebära att värdet av att lägga sin röst inte uppleva tillräckligt stort i jämförelse med allt annat som vi kan sysselsätta oss med. Motivationen att gå och förtidsrösta förblir därmed liten ända fram till valdagen då värdet plötsligt ökar och vi känner oss mer villiga att gå och rösta än att ligga kvar på soffan.
På samma gång påverkas vi av vår förväntan att kunna nå ett givet värde, något som i politiska sammanhang inte alltid är så tydligt eller konkret. Även om vi vet vad vi brinner för samt var de politiska partierna står kan det vara svårt att avgöra om saker och ting kommer att uppfyllas eller inte. Detta inverkar negativt på vår förväntan, vilket gör värdet mer diffust. Med andra ord kan ett värde kan vara hur stort som helst, men om vi inte tror oss kunna nå det så blir motivationen ändå lidande. I takt med att många partier dröjer med att presentera sina partiprogram blir detta särskilt relevant eftersom det gör situationen ännu mer oförutsägbar.
En annan anledning till att många människor inte väljer att förtidsrösta kan bero på ett fenomen som kallas för sunk cost, det vill säga en upplevelse av att ett tidigare beslut var mindre fördelaktigt och således innebär att vi har gått miste om något. Detta grundar sig i vår ovilja att uppleva förluster, något som vi gärna värjer oss mot genom att skjuta fram ett beslut till ett senare tillfälle. Att inte vilja lägga sin röst förrän på valdagen skulle därmed bero på att vi ogärna vill känna att vi gjorde ett felaktigt val tidigare, och att det följaktligen blir lättare att hantera sin oro om det inte finns något utrymme kvar för att ångra sig.
Akademisk referens: Steel, P., & König, C. J. (2006). Integrating theories of motivation. Academy of Management Review, 31, 889–913.
Loewenstein, G., O’Donoghue, T., & Rabin, M. (2003). Projection bias in predicting future utility. The Quarterly Journal of Economics, 118 (4), 1209–1248.
