Under Almedalsveckan skulle vår egen Hoa Ly föreläsa på TedxAlmedalen. Ämnet var hur man kan använda digitala verktyg för att inte bara samla in data utan även nyttja dessa som underlag till beteendeförändring i positiva riktningar.
I mitt arbete med scenframträdanden använder jag pulsklocka för att mäta hur de fysiologiska påslagen förändras under talsituationer – habituering. Det fysiologiska påslaget består dels av stresshormoner som adrenalin samt kortisol, dels av en ökad syretillförsel till hjärtat och resten av kroppen. Under föreläsningen var Hoa med på mitt experiment för att testa hur hans påslag förändrades. Nedan kan du se data som vi hämtade in med ”60beat puls”, bestående av dels ett pulsband och dels en app.
Pulsdatan från 60beat – en ögonblicksbild och en översikt över Hoas puls under hela föreläsningen.
Min hypotes var att även fast Hoa inte lider av talskräck så skulle ändå en pulsökning ske, eftersom det är en normal reaktion inför situationer som dessa. Pulspåslaget skulle sedan normalisera enligt teorin om habituering (stegvis vänjer vi oss vid en skrämmande situation och lugnar ner oss). Ett rejält pulspåslag kan tolkas som obehagligt för en talare, i vissa fall ångest. Det är då nära till hands att undvika talsituationer eller på olika sätt göra situationen mindre obehaglig med hjälp av säkerhetsbeteenden.
Den icke-rädda talaren kan dock uppleva ett mindre påslag som något positivt, ett tecken på att vara exalterad. Således är den fysiologiska aktiveringen en normal reaktion, men hur talaren förhåller sig till situationen och dennes inlärningshistoria påverkar hur påslaget tolkas.
Syftet med experimentet var att påvisa att pulspåslag ofta sker i talsituationer, men att om man stannar i situationen regleras detta påslag av sig självt. Strax innan Hoa skulle gå fram inför publiken hade han en puls på 122 slag per minut. Pulsen ökade sedan avsevärt till 157 när Hoa började prata inför den stora publiken. Hoa höll en 18 minuter lång föreläsning och under denna tid hann Hoas puls regleras betydligt. Vid slutet av föreläsningen låg pulsen på endast 125. Efter föreläsningen berättade Hoa att han inte märkt av sin puls så nämnvärt förutom vid ett par tillfällen. I början av föreläsningen skämtade Hoa och publiken förstod inte skämtet. Dock hade Hoa här ett bra förhållningssätt, han släppte det och gick vidare med föreläsningen.
Hoa är en van föreläsare, men som experimentet visar kan även en erfaren föreläsare få en rejäl fysiologisk aktivering av att ställa sig på scen. Men tack vare att Hoa stannar kvar i situationen får kroppens egna regleringssystem chansen att balansera upp. Hoa tolkade inte heller påslaget som något hotande – därmed blev upplevelsen snarare att han kände sig på hugget.
Under detta experiment påvisade vi live att man kan använda digitala verktyg för att registrera och även använda data för att optimera sina prestationer, vilket ju också var temat för föreläsningen.
