Du som är en hängiven följare av Valbloggen vet att jag tidigare skrivit om människors oförmåga att planera. Vi planerar ofta som om ingenting oförutsett skulle kunna ske, vilket gör våra bedömningar av tid och resurser allt för optimistiska. I ett inlägg beskrev jag grunderna och ni som följt våra träningsprogram vet att deltagarna ofta känner igen sig.
Jag tycker om att läsa. Bland det bästa jag vet är att få dyka in i en bra (eller dålig) bok och få nya perspektiv, nya tankar, att diskutera med andra och lära mig något nytt. Ett bra exempel på detta skedde då jag för en tid sedan läste Antifragile: Things That Gain From Disorder av Nassim Nicholas Taleb. Temat för boken är ett koncept som Taleb introducerar, Antifragility, raka motsatsen till sådant som är ömtåligt. Nämligen sådant som gynnas av att utsättas för stress och påfrestning då och då, eftersom det har en stärkande effekt på lång sikt. I ett av kapitlen diskuterar Taleb begreppet Antifragile beträffande människors sätt att bedöma risker och sannolikhet. Han beskriver hur en flygresa är raka motsatsen till antifragile, den är ömtålig och känslig för oplanerade händelser.
Låt säga att du ska resa mellan Köpenhamn och New York. Resan är planerad att ta 8 timmar och 25 minuter. Om allt går som det ska vill säga. Oplanerade händelser kan påverka restiden antingen positivt eller negativt. Resan kan ta kortare eller längre tid än beräknat. Det finns mängder med omständigheter som påverkar restiden negativt. Det kan vara allt från terroristattacker till trubbel med flygplanet. Dessa händelser kan försena flygningen lite, eller väldigt mycket. En terrorattack kan göra att flygningen ställs in helt. Vad som är intressant för oss som gillar människors beslutsfattande, är att det finns så mycket färre saker som påverkar restiden positivt. Det skulle möjligtvis vara att piloten taggat till ordentligt och bestämt sig för att slå hastighetsrekord. Det skulle göra att flygningen gick lite snabbare än planerat, kanske 10-20 minuter på sin höjd. Men, mer än så kan resan inte påverkas i positiv riktning.
Här kan vi verkligen dra paralleller till planering av andra typer av projekt. Vissa projekt, som flygresor, eller husbyggen eller skapandet av nya produkter och tjänster, är så snävt planerade det bara går. De är som flygresan som enbart kan påverkas i negativ riktning. Det är lätt att vara optimistisk i sin planering, som vi sett tidigare är det ett vanligt mänskligt drag. Taleb menar rent av att vi borde planera så lite som möjligt och inta en flanörs perspektiv på livet – att gå i den riktning som känns bäst. De som ändå vill planera något i sin vardag gör bäst i att förstå sin egen och andras benägenhet att planera alltför optimistiskt.
