2008: Abrahamian använder sina negativa känslor.

“Jag gick bronsmatchen för att visa vad jag kunde, och slängde medaljen för att visa vad jag kände”. Så sade brottaren Ara Abrahamian efter att lämnat ifrån sig sitt OS-brons vid prisceremonin. Ara var förbannad och besviken på domarna som han (och många andra) ansåg ha dömt semifinalen felaktigt. Han var också besviken på att det inte fanns någon vettig procedur för att hantera hans klagomål. 

Jag tycker att den här händelsen är ett bra exempel på hur man kan använda negativa känslor för att uppnå något konkret. Ara valde att uttrycka all sin besvikelse, frustration och avsmak för vad han uppfattade som ett dysfunktionellt system genom en liten handling med stort symbolvärde – och som naturligtvis skapade väldigt mycket uppmärksamhet. Han anmälde sedan Internationella brottningsförbundet FILA till Idrottens skiljedomstol som kom fram till att brottningsförbundet måste ändra sina regler till nästa OS. 

Psykologen Anna Kåver skriver i sin bok om Ara Abrahamians reaktion:

En annan incident på temat ilska inträffade under en brottningsmatch. Påstådd korruption inom domargruppen och ett felaktigt domslut snuvade en svensk brottare på chansen till guldmedalj. En tidning skrev: »Ara Abrahamian blev fruktansvärt arg. Han såg ut som om han skulle slå till domaren. ’Jag var så nära … men jag kunde behärska mig. Att lämna medaljen på mattan var det bästa jag gjort’.« Han lyckades koppla in alla delarna av sin hjärna och hejda impulsen att slå till. Det tror jag att han är glad för. Oavsett vad vi tycker om dessa idrottsmäns impulsiva beteende är det inte särskilt svårt att sätta sig in i den ilska och oerhörda besvikelse som de båda kände. Så nära, men brutalt hindrade vid målsnöret. Spegelneuronen hos mig aktiverades förstås på nytt. Det betyder inte att jag tycker det är okej med våld, bara att jag kan känna deras känsla av besvikelse.

Av: John Airaksinen