Arbetsbelastning, trötthet och prokrastinering

Forskning kring prokrastinering har framförallt handlat om att kartlägga kopplingen mellan personlighetsdrag och graden av uppskjutande, liksom att studera vilka konsekvenser uppskjutande kan få inom olika livsområden. Dessvärre har större delen av denna forskning involverat studenter, något som gör att många resultat är svåra att generalisera och använda på andra grupper i samhället. Lyckligtvis har ett allt större intresse för prokrastinering väckts inom andra vetenskapliga discipliner, och en hel del spännande forskning har på senare tid kommit från arbetslivets psykologi.

Att prokrastinering kan ha en negativ inverkan på vår prestationsförmåga har länge diskuterats som en av de viktigaste anledningarna till att förändra detta beteende. Även om detta samband inte är fullt så enkelt (det finns exempelvis forskning som talar för att prokrastinering faktiskt kan öka vår prestationsförmåga) så verkar det mesta peka på att det sällan är särskilt hjälpsamt. Dessutom är prokrastinering förknippat med mer stress och oro, vilket påverkar vår psykiska hälsa. Inom arbetslivet är detta särskilt relevant eftersom det kan leda till både sämre resultat och sämre välbefinnande.

I ett försök att ta reda på hur prokrastinering kan se ut på jobbet undersökte Sarah DeArmond, professor i organisationspsykologi vid University of Wisconsin i USA, relationen mellan arbetsbelastning, detachment, det vill säga förmågan att kunna koppla bort från jobbet, trötthet samt prokrastinering. Det man  ville studera var huruvida aspekter som stor arbetsbörda leder till att de anställda får svårare att återhämta sig under och efter arbetstid, och att det i sin tur ökar deras trötthet och därmed orsakar mer uppskjutna uppgifter, något som har visat sig stämma hos studenter.

Resultatet pekar bland annat på att ju större arbetsbelastning individer har desto svårare har de att koppla bort från jobbet, något som i förlängningen är förknippat med ökad trötthet och därmed mer prokrastinering. Detta bekräftar tidigare forskning, men denna gång på en äldre förvärvsarbetande population, och indikerar att en alltför stor arbetsbörda gör det svårt för människor att tänka på annat än jobbet, vilket inverkar negativt på förmågan att återhämta sig. Arbetsbelastning i sig verkar även vara associerat med mer uppskjutande, något som skulle kunna tala för att en stor arbetsbörda påverkar våra förutsättningar att ta itu med uppgifter i tid.

Resultatet är kanske inte så häpnadsväckande med tanke på den forskning som redan finns kring stress i arbetslivet. Däremot är det ett av få försök att studera prokrastinering hos andra än studenter, samtidigt som det skulle kunna få implikationer för hur vårt dagliga arbete struktureras. En av slutsatserna som Sarah DeArmond drar är nämligen att arbetsgivare behöver bli bättre på att kontrollera arbetsbelastningen för sina anställda, dels för att det förbättrar deras psykiska hälsa, dels för att det i slutändan faktiskt också kan få positiva konsekvenser för resultatet på en arbetsplats.

Akademisk referens: DeArmond, S., Matthews, R. A., & Bunk, J. (2014). Workload and procrastination: The roles of psychological detachment and fatigue. International Journal of Stress Management, 21(2), 137-161.

Sonnentag, S., & Bayer, U. V. (2005). Switching off mentally: Predictors and consequences of psychological detachment from work during off-job time. Journal of Occupational Health Psychology, 10, 393-414.

Foto: https://www.flickr.com/photos/catrinaustin/

5 svar till “Arbetsbelastning, trötthet och prokrastinering”

  1. Bente Gabrielsson skriver:

    Intressant frågeställning. Precis som du arbetar jag med att motverka prokrastinering och denna frågeställning kommer upp ibland. När slutar det vara prokrastinering och gå över i något annat?

    Frågan är om brist på handling till följd av stress är att betrakta som prokrastinering? Prokrastinering uppfattar jag som en valt beteende (medvetet eller omedvetet) och att vid en viss mängd stress blir planeringsförmågan störd och trötthet omöjliggör genomförande.

    Mvh
    Bente
    houseofwellness.se

  2. Alexander Rozental skriver:

    Hej Bente,
    det är en väldigt intressant fråga. Den större delen av all forskning kring prokrastinering har handlat om att undersöka sambandet mellan exempelvis olika personlighetsdrag
    och individens svårigheter med uppskjutande. Däremot finns det få studier som
    har tittat närmare på hur prokrastinering hör samman med psykisk ohälsa rent
    generellt, och olika psykiatriska diagnoser mer specifikt. Därmed kan det
    ibland vara svårt att veta vad som orsakar vad – är uppskjutande en del av en
    pågående depression (vilket i sig ofta kännetecknas av motivationsbrist), eller
    är depressionen en följd av uppskjutande? Detsamma gäller för många närbesläktade
    beteenden som också kan göra det svårt för individen att få sina uppgifter
    gjorda i tid, till exempel perfektionism, bristande självhävdelse eller stress.
    Det kan därför vara en god idé att göra en så noggrann bedömning som möjligt
    för att ta reda på vilka faktorer som kan tänkas få problemet att kvarstå.

    När det gäller stress kan det i sig resultera i svårigheter att fatta beslut, bland annat till följd av att det rent allmänt är svårare att bearbeta information på ett adekvat sätt.
    Det kan resultera i att vissa uppgifter blir liggande för länge. Stress skulle
    även kunna vara ett tecken på att individen har för många saker på sitt bord,
    vilket kan bero på svårigheter att sätta gränser gentemot andra, en prestationsbaserad
    självbild eller en följd av hur arbetet ser ut i organisationen. Om stress
    antas ligga bakom individens prokrastinering kan det således vara bra att även
    bemöta det som orsakar denna stress. Risken är annars stor att insatser som
    enbart handlar om att minska prokrastinering inte löser grunden till individens
    besvär, och dessutom blir ytterligare en stressor.

  3. Bente Gabrielsson skriver:

    Tack för ditt svar, stämmer väl med hur jag själv ser på det. Frågan är om det är viktigt i det praktiska arbetet vilket som kom först, hönan eller ägget? Viktigare är nog vår förmåga som coacher att hjälpa kunden att bena ut problemet och därmed välja åtgärd i rätt ordning.

    Med bister erfarenhet av utbrändhet är det självklart att i DET läget prioritera stresshantering och därefter koppla på åtgärder för att motverka eventuell prokrastinering.

    Är också helt övertygad om att åtgärder för att motverka prokrastinering är stressreducerande. Särskilt som de åtgärderna flyttar fokus till möjligheter och medgång i livet.

  4. Alexander Rozental skriver:

    Hej Bente,
    instämmer i din synpunkt – i det praktiska arbetet är det ofta mer relevant att hjälpa individen komma tillrätta med problemet här och nu än att utforska vad som har orsakat vad. Med hjälp av en grundlig bedömning och tydliga utvärderingar av insatserna så går det att åstadkomma en förändring utan att fördjupa sig i hur sambanden eventuellt kan se ut. För mig som forskare är dock samtidigt intressant att ta reda på hur dessa samband yttrar sig för att kunna förbättra de insatser som vi sedan kan använda oss av. Fler studier på området behövs emellertid, så fortsättning följer…

  5. Bente Gabrielsson skriver:

    Väntar med spänning på fortsatt forskning :-)!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.