Lyssnade nyligen på ett samtal mellan Dan Ariely och Malcolm Gladwell där den senare berättade varför hans bok Blink blev så misstolkad. Gladwell använder den beteendeekonomiska termen anchoring, det vill säga hur våra beslut förankras vid en liten, inledande bit information, för att förklara varfr Blink blev så misstolkad.
Anchoring är troligtvis beteendeekonomins mest kända begrepp. Eftersom det till och med dök upp i ett avsnitt av Solsidan kan jag bara anta att begreppet numera finns i det allmänna medvetandet. För den som inte är helt bekant med anchoring så kommer här ett snabbt exempel. Låt oss säga att jag frågar dig om du tror att en flygresa i en av sviterna på en Airbus A380 kostar mer eller mindre än 50 000 kr. Jag ber dig sedan att uppskatta vad en sådan resa kan kosta. Jag ställer senare samma fråga till en av dina vänner fast med den lilla ändringen att jag istället undrar om resan kostar mer eller mindre en 500 000 kr. Om ni båda skulle påverkas av “anchoring effekten” skulle era svar troligtvis se väldigt annorlunda ut. Din uppskattning av flygpriset skulle ligga nära 50 000 kr medan din väns gissning troligtvis skulle vara betydligt högre.Än så länge inget nytt.
I samtalet med Dan Ariely menade dock Gladwell att vi även utsätts för anchoring när vi läser en bok. När vi läser något så bildar vi ofta en uppfattning av vad boken handlar om och hur den kommer att sluta, denna initiala uppfattning blir vår förankringspunkt. Skickliga deckarförfattare är duktiga på att först få läsaren att tro en sak, exempelvis att det var butlern som gjorde det. Detta antagande följer med under hela läsningen vilket gör så att läsaren tolkar resten av boken utifrån denna uppfattning. När det väl visar sig att det var prästen som mördade änkan så blir helt tagna på sängen och undrar hur vi kunnat undgå att se detta.
När Malcolm Gladwell skulle skriva Blink valde han att ha en liknande berättar stil. Boken börjar med att vi får redan på hur fantastisk vår förmåga att fatta snabba beslut är och att dessa ofta är skrämmande korrekta. Ju längre man läser desto mindre tilltro till denna förmåga får man. Boken avslutas med berättelsen om Rodney King och upploppen i Los Angelse 1992 och helt plötsligt blir det extremt tydligt hur vår förmåga att fatta snabba beslut inte alls är så fantastisk som man trodde när man började läsa Blink.
Personligen så gillade jag Blink men precis som Gladwell noterar så är det ingen klockren idé att utnyttja achoring när man skriver om forskning. Det visade sig att majoriteten av läsarna drog slutsatsen att snabba beslut, så kallad rapid cognition, var toppen och poängen om dess baksidor missades helt. Dan Ariely menar själv att ytterligare en anledning till varför man inte ska ta till anchoring när man skriver denna typ av böcker är att många läsare bara läser ett eller ett få tal kapitel. Av denna anledning så är han numera väldigt nogrann med att se till så att hans studenter läser hela Blink innan de ska diskutera rapid cognition.
Foto: foto flickr.com/nikonvscanon
