Så hoppar du av innan det är för sent

Dags att överge projektet. Ge upp. Göra slut. Känner du hur ångesten stiger vid blotta tanken? Att lämna något oavslutat är mycket svårt för de flesta av oss. Därför väljer vi ofta att stanna kvar, trots att det många gånger egentligen är sämre för oss.

Har din renovering av badrummet dragit ut alldeles för långt på tiden? Lever du en relation som gått i stå för länge sedan? Eller kanske ett jobbprojekt som är en riktig surdeg? Med hjälp av några principer från beteendeekonomisk forskning kan du lära dig att se när det är dags att lämna ett sjunkande skepp – genom att göra det tydligt för dig själv vad du faktiskt förlorar om du väljer att stanna kvar.

1) Sluta fokusera på investerad tid. Då och då kan det vara bra att se tillbaka på en relation eller ett projekt och påminna sig själv om allt roligt som har skett – all tid och allt engagemang som du har lagt ner. Men om tankarna handlar om att överge något kan de lätt blandas ihop med känslan av att allting då har varit förgäves. På ekonomiska kallas fokus på det vi investerat i något som inte avslutas för sunk cost.

Tänk på Saab. Ett företag som aldrig gick med vinst, som kostade åtskilliga miljarder att driva vidare, både för staten och för ägarna, men där ingen vågade säga att nu är det nog. Man stirrade sig blind på allt som investerats och fortsatte att vela. Om du har kommit så här långt vet du kanske med dig om det du är engagerad i leder dig framåt eller inte.

2) Tänk framåt, tänk alternativkostnader. Alternativkostnader handlar om allt det vi går miste om när vi väljer att lägga vår tid och vårt engagemang på något. Det kanske lät som en bra idé att läsa Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, men fundera ett tag på allt du missar bara för att du vägrar vara en sådan person som ger upp. I stället för att tänka på de timmar (om inte dygn) du redan har ägnat åt bokserien, så bör du alltså blicka framåt i tiden och tänka på allt du kan göra i stället för att fortsätta traggla dig igenom böckerna. Kanske är det just dessa böcker som hindrar dig från att följa de senaste intressanta tv-serierna. Och vore det inte skönt att ha tid att läsa morgontidningen på väg till jobbet? Tankar på alternativkostnader hjälper oss att förstå när det är dags att gå vidare.

3) Gör dina alternativkostnader begripliga. Nu har du förhoppningsvis slutat stirra dig blind på all tid du lagt ner på det du kanske bör överge. Du har också börjat förstå att ditt problem med att släppa taget gör att du missar massor av andra saker. Problemet är att ”massor av andra saker” inte är så värst konkret. Att formulera det i kronor och timmar kan vara en start, men vad betyder det egentligen att det skulle kosta dig 50 timmar och 60 000 kronor att bli klar med ditt kök?

Beteendeekonomen Dan Ariely brukar alltid säga att människor har svårt att tänka på pengar då det ofta är ganska abstrakt. Poängen med att tänka på alternativkostnader är att det ska göra det lättare för dig att bestämma dig, inte svårare. Ett knep är att översätta alternativkostnader till något mer gripbart. Visst låter 60 000 kronor som en enorm summa, men känns den inte ännu mer konkret om den översätts till två rejäla semestrar, 60 par jeans eller alla caffe latte du kommer att dricka under hela ditt liv? Den pågående renoveringen blir givetvis dyrare om du tar in en professionell hantverkare men troligtvis billigare när det kommer till din tid. Hur trevligt hade det inte varit att tillbringa 30 timmar med barnen i parken i stället för 30 timmar i köket tillsammans med en kakelskärare?

4) Kom ihåg Ikea-effekten — försök se mer objektivt på saken. Forskaren Mike Norton vid Harvard och Dan Ariely har visat hur människor systematiskt övervärderar sådant de gjort själva. Fenomenet kallas Ikea-effekten, då forskarna funnit att denna övervärdering till och med gäller för Ikea-möbler. Lägger vi ner tid och engagemang på något övervärderar vi det, till och med om det handlar om en Billybokhylla.
Ikea-effekten skapar problem när det gäller att överge våra ögonstenar. Du tittar på hemsidan jag lagt 100 timmar på att skapa och ser bara dynga. Jag borde väl förstå att det här är ett projekt som ingen annan vill ta del av? För mig som har lagt ner blod, svett och tårar på sajten är det dock omöjligt att se objektivt på min skapelse. Jag har svårt att släppa tanken på de 100 timmar jag lagt ner. Ikea-effekten gör oss oförstående inför att andra inte uppskattar det vi gjort lika mycket som vi själva. För mig är sajten det bästa som hänt internet sedan Google, givetvis borde väl alla andra instämma.

5) Du vet vad du har men inte vad du får. Människor avskyr förluster. För att en vinst ska överväga en förlust måste den vara dubbelt så stor som förlusten. När forskarna Daniel Kahneman och Amos Tversky presenterade denna teori på 1970-talet, gick den emot det klassiska antagandet om att människor är rationella. Vår rädsla för förluster gör oss ofta obenägna att ta risker, eftersom den potentiella vinsten som sagt bör vara dubbelt så stor som den potentiella förlusten. Vad som räknas som förlust kan innebära mycket mer än bara ekonomisk förlust. Visst hade ägarna till Saab plöjt ner miljarder i företaget men de hade också plöjt ner år av engagemang.

Ett beslut om att kasta in handduken innebar inte bara att de fick säga adjö till sina miljarder. Beslutet skulle också betyda att all den tid som de lagt ner på företaget skulle gå förlorad. Att lämna en relation och ett miljardföretag innebär båda en förlust, något som vi människor helst undviker. Du har säkert en lista på för- och nackdelar med att bryta upp och gå vidare. Om inte, sätt dig ner och gör en sådan. Trots att fördelarna överväger nackdelarna är det inte ett helt enkelt beslut. Varför? Jo, för att den potentiella vinsten bör vara dubbelt så stor som den potentiella förlusten för att du ska få din magkänsla med dig.

Nu har du det troligtvis svart på vitt på om det är dags att gå vidare eller inte. Vinsten kanske inte var så stor som din magkänsla kräver, men nu har du åtminstone hjärnan med på tåget.

Publicerades ursprungligen i Modern Psykologi.
Illustration: Graham Samuels