Saker och ting som vållar obehag eller tristess uppfattas av hjärnan som en onödig eller hotfull aktivitet, vilket snabbt leder till att vi ägnar oss åt något annat. Istället för att tvinga sig själv att utföra något som känns alltigenom obehagligt kan man utnyttja en belöning som draghjälp. Uppgiften vi undviker kan kopplas samman med en aktivitet som känns tillfredsställande, i syfte att göra den mer intressant. Principen kallas för fusing, eller sammansmältning, och myntades av Henry Murray, professor i psykologi vid Harvard University i USA. Genom att kombinera långsiktiga fördelar med något som innehåller omgående belöning blir vårt arbete mer attraktivt, vilket således minskar risken för prokrastinering.
Fusing tillämpar du förmodligen redan dagligen genom att kombinera sådant du måste genomföra med något som känns roligt. Det kan till exempel handla om att lyssna på musik samtidigt som du jobbar, att läsa körkortsteorin på ett trevligt kafé, eller att träna på gymmet tillsammans med en god vän. Oavsett vad du väljer att koppla samman kan denna princip minska risken för att du ska uppfatta en uppgift som otrevlig. Grundregeln är dock att den aktivitet du tänker använda som lockbete upplevs som tillräckligt belönande för att du ska bli mer motiverad att utföra din uppgift. Samtidigt gäller det att du faktiskt tar de steg som krävs för att bli klar, så att belöningen inte blir en distraktion från vad du egentligen borde ägna din tid åt. Syftet med fusing ska därför alltid vara att underlätta ditt arbete, inte att du ska sysselsätta dig med något istället för att jobba. Se därför till att hela tiden utvärdera hur långt du har kommit för att försäkra dig om att du är på rätt väg.
Ovanstående text är ett utdrag från boken Dansa på deadline – Uppskjutandets psykologi, utgiven på förlaget Natur & Kultur. Författare är Alexander Rozental och Lina Wennersten. Boken finns tillgänglig i handeln från och med den 17 mars och går att beställa på Bokus. För mer information besök gärna bokens hemsida.
