Vi är biologiskt inställda på att vara optimistiska. Det är i alla fall vad forskaren Tali Sharot kommit fram till i sin bok The Optimism Bias. Hon har gjort studier som visar att människans minne har lättare att koda önskvärda händelser än oförutsedda oönskade händelser. Hjärnan är således inställd på att vara optimistisk, utan att vi tänker på det.

Psykologifabrikens Psykologen Oskar bad oss förtydliga positivt tänkande? Vad är det egentligen och finns det något gott i det? Barbara Ehrenreich är skeptisk till allt vad optimism och positivt tänkande heter efter, eftersom hon menar att det ger oss en orealistisk bild av världen och oss själva som inte är hälsosam.

Jag tänker mig två olika scenarion på varför hon är så stark motståndare till optimism:

1. Hon var deprimerad när hon fick cancerbeskedet av sin läkare!
Tali Sharot undersökte vad som händer med människor när de får negativa besked och får tänka på en oönskad framtid jämfört med positiva besked och en önskad framtid. De flesta av deltagarna rapporterade att de hade lättare att komma ihåg och hade en starkare upplevelse av det positiva och önskade, än det oönskade. Med fMRI (functional Magnetic Resonance Imaging) visade han att aktiviteten i amygdala (som processar våra emotioner) och rostral anterior cingulate cortex (som modulerar våra emotioner och motivation) var högre ju mer optimistiska personerna var. Vad han också fann var att deprimerade personer hade minskad aktivitet i samma hjärnstrukturer. Slutsatsen var således att friska människor har en bias för att att vara optmistiska medan deprimerade människor har en bias för att vara pessimistiska.

För precis som John skriver i sin kommentar så har forskning visat att friska människor som känner missnöje eller gör fel lär av detta. Dem sänker förväntningarna och kommer således ha större chans att få en positiv upplevelse nästa gång. Det blir på så sätt lättare att nå sina mål och lättare att hamna i flow!

2. Positiv tänkande är inte samma sak som optimism!
Läkarens kommentar “Tänk positivt” blev droppen för Barbara Ehrenreich. Därefter har hon enligt min mening blandat ihop det käcka “tänk positivt”-tänket med optimism. En läkares kränkande kommentar har fått henne att skriva böcker om ämnet. Men jag tror att det handlar just om att hon blev kränkt och inte blev tagen på allvar i det hon var då, snarare än att han sa som han sa. Jag tror också att om den här läkaren formulera sig något annorlunda istället kunnat fått Barbaras reaktion att bli positiv.

Positiv psykologi menar inte att vi bara ska tänka positiv och bara vara glada hela tiden. Syftet med forskningen är att försöka förstå vad människan gör när hon mår som bäst, när hon fungerar optimalt. Det ska vara ett komplement till traditionell psykologi för att förstå vad vi behöver mer av för att öka vårt välbefinnande.

Forskaren Sonja Lyubomirsky skriver i sin bok Lyckans verktyg om vikten av tajming och variation. Det passar inte alltid att vara optimistisk och tänka positivt och kanske skulle det i Barbaras fall fungerat att använda sig av tacksamhet (som också ökar vårt välbefinnande) för att få perspektiv på sitt liv och kunna uppskatta det hon hade.

En annan forskare, Martin Seligman skriver i sin nya bok Flourish att positiv psykologi inte bara handlar om njutning här och nu, utan att det också handlar om att känna meningsfullhet och att man uppnår något. Att göra något som känns meningsfullt och att nå sina mål innebär också att vi kommer stöta på motgångar, det kommer kännas jobbigt och vi känner oss kanske inte alltid positiva i stunden. Men vi kommer bli lyckligare i längden!

Det finns mycket att säga om positivt tänkande och optimism. Broaden and Build är en teori av Barbara Fredrickson som ytterligare förklarar varför optimism är så bra för vårt välbefinnande. Min Lyckolabbet-kollega Katarina är expert på just detta och kommer nog berätta mer om detta och annat kring optimism i nästa inlägg!

4 svar till “Var Barbara deprimerad?”

  1. Martin skriver:

    Hej, Susanna. Intressant inlägg. Utan att i detalj känna till Barbaras erfarenhet känns det som att en möjlig förklaring till hennes reaktion kan ha varit irritation över att få en förståelig reaktion på ett personligt trauma invaliderad av en person som borde veta bättre än att slänga ur sig plattityder till råd.

    Självklart är forskningen på positiv psykologi spännande. Jag förnekar inte att det kan vara en hörnsten i skapandet av en meningsfull tillvaro. Även lidande och negativa känslor kan ibland vara ett naturligt inslag i en sådan, tycker jag.

  2. Susanna skriver:

    Hej Martin,

    Jag håller helt med dig i att Barbaras erfarenhet kan ha varit att hon blev invaliderad av en läkare i en traumatisk situation. Och även om det ligger mer bakom hennes resonemang än bara denna kommentar så blev den ändå startskottet för ett resonemang där jag tycker hon blandar ihop det mer amerikanska positiva tänkandet och positivt tänkande.

    Det berikar diskussionen och jag kan förstå varför hon är negativ till det amerikanska positiva tänkandet hon syftar på. Men enligt min mening är det inte det samma som optimism, som är något som kan öka ens välbefinnande och något man kan träna sig till

    Att vara optimst är inte samma sak som att inte vara realist och inte kunna vara kritiskt granskande!

    Roligt att du gillar inlägget och att diskussionen engagerar!

  3. Martin skriver:

    Jag uppskattar din åtskillnad mellan positivt tänkande och optimism. Jag tänker att det senare kan vara en övergripande värdering; något som kan vägleda “psykologiskt flexibla” beteenden i en given kontext, snarare än att påstå att universallösningen på alla svårigheter är att tänka positivt.

    Du har nog helt rätt i att det är det amerikanska fenomenet “positivt tänkande” hon utmanar. Framförallt de mer extrema formerna av detta påstående, typ att människor med sitt tänkande ‘styr’ verkligheten och därför kan hållas ansvariga för vad som händer dem (typ det som inom socialpsykologi kallas “Just world bias”).  

    Hittade den här RSA:n av ett föredrag med henne som jag tyckte var underhållande. http://www.youtube.com/watch?v=u5um8QWWRvo

    Jag håller med dig om att optimism inte utesluter ett kritiskt granskande eller realism. Vi ska  försöka vara alla dessa saker, i lagom mängd, i rätt tid…
    Lätt är det då inte :D

  4. Susanna skriver:

    Jag har sett klippet. Det är häftigt gjort!
    Kul också att du tar upp just world bias. Har själv inte gjort den kopplingen, men det finns många likheter!

    Jag instämmer i det du skriver om hur optimism snarare är en övergripande värdering!  Studier av bland annat Barbara Fredrickson visar hur vi kan öka vår psykologiska flexibilitet genom att träna på att försätta oss i positiva emotioner!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.