För många inklusive mig själv så har boken Freakonomics varit en inkörsport till tyngre populärvetenskap. Under mitt sommaruppehåll återupptäckte jag världens bästa serie, The Wire, vilket lett till att jag även återupptäckt just Freakonomics.
Min favorit del av boken handlar om Steve Levitts forskning på kriminella gäng i Chicago. I sitt TED-talk från 2004 presenterar han de största fynden från denna forskning. Det krävs inte många avsnitt av The Wire för att förstå att livet i ett kriminellt gäng är tufft. Det Levitt gör i Freakonomics och i föreläsningen här nedan är att leverera lite “hard facts” om vad han kallar för crack economies. Några exempel på sådana fakta är bland annat att en vanlig fotsoldat i ett gäng tjänar mindre än minimumlön. Samtidigt är sannolikheten för att han eller hon ska omkomma inom ett år extremt mycket högre än för en amerikansk soldat i Irak (7% jämfört med 0,5% för de senare).
Freakonomics berör inte bara beteendeekonomisk forskning men jag tycks mig se ett genomgående tema i boken, ett tema som är en av hörnstenarna i beteendeekonomi som forskningsmetod: att undersöka och testa allt. I sommar har vi varit i San Francisco med vårt systerbolag Hoa’s Tool Shop där vi bland annat närvarande på en konferens i beteendeekonomi. Konferensen anordnades av min husgud Dan Ariely och under tre dagar fick vi lyssna på några av de vassaste knivarna du hittar i den beteendeekonomiska lådan. Jag tänkte skriva utförligare om konferensen inom en snar framtid men värt att nämna redan nu är beteendeekonomernas sätt att ta sig an problem. Dessa forskare fullkomligt spottar ur sig experiment! Har de en tanke om nått så försöker de så snabbt som möjligt att designa ett experiment för att se om det finns någon sanning i deras antagande. Detta leder till att beteendeekonomerna står för några av de konstigaste och mest fascinerande experimenten som finns där ute. Många av dessa hittar du i Dans böcker Predictably Irrational och The Upside of Irrationality. Visst kan de ibland vara lite väl snabba på att dra stora slutsatser av sin forskning men till skillnad från många andra så går de alltid från verklighet till teori och inte tvärtom.
Ett intressant exempel ur Freakonomics är hur Steve Levitt ifrågasätter att den kraftiga sänkningen av brott i New York under 90-talet skulle vara ett resultat av borgmästaren Gullianis hårdare tag mot kriminella. Levitt menar istället att denna sänkning lika gärna kunde tillskrivas det faktum att aborter blivit lagliga i staten under 1970-talet. Denna legalisering kan enligt Levitt ha inneburit att många av de barn som skulle växt upp till att bli kriminella aldrig föddes. En ganska kontroversiell åsikt men nog så viktig för att visa en av de mest centrala sakerna i forskning: korrelation är inte samma sak som kausalitet. Även om beteendeekonomerna gillar att dra slutsatser från sin forskning så är de sällan sena på att lyfta fram just detta faktum.
Bild: Klassisk scen ur The Wire där D’Angelo försäker lära Bodie och Wallace hur man spelar schack.
