Uppskjutandets psykologi 2 – vad är uppskjutande?

Alla människor skjuter då och då upp saker och ting som vi egentligen borde ta itu med. Det sker när vi väljer att titta på tv istället för att plugga, eller när vi hellre fikar än att slutföra en uppgift på jobbet. Gemensamt för alla dessa tillfällen är att vi medvetet väljer att skjuta upp det som bör, eller kanske måste göras, på framtiden. Oftast är detta ingenting som vi behöver reflektera över, och ibland kan det till och med vara fördelaktigt att skjuta på saker som kräver mer tid eller information att slutföra. Men i många fall kan dock vårt uppskjutande sätta krokben på oss själva genom att vi hamnar i alltför rigida sätt att tänka och bete oss.

Uppskjutande förekommer praktiskt taget hos alla människor. En uppskattning som brukar figurera i forskningen är att så många som 80-95 % av alla collegestudenter i USA skjuter på saker som borde göras. Bland befolkningen i sin helhet beräknas 15-20 % ha kroniska svårigheter av sitt uppskjutandebeteende, vilket bland annat antas kosta medborgarna över 473 miljoner dollar årligen i förseningsavgifter till amerikanska skatteverket. Uppskjutande handlar emellertid varken om lat- eller oduglighet, utan enbart vårt sätt att bete oss. För vissa påverkar det kanske bara enstaka områden i vardagen, som skåpluckan i köket vi borde laga, medan det för andra genomsyrar hela livet.

Det är däremot inte alltid helt lätt att dra en gräns för vad som kännetecknar ett uppskjutande. Oftast är det konsekvenserna av vårt beteende som får avgöra – vållar det problem när vi skjuter upp någonting som vi borde ha tagit itu med? Är det ett återkommande fenomen i vardagen? Om man känner att det går ut över ens arbetsprestation eller relationer till andra så rör det sig förmodligen om ett uppskjutandebeteende. Det viktigaste är dock att alltid utgå från sin egen situation, istället än att jämföra sig med andra. Dessutom måste man vara helt ärlig mot sig själv om när ens beteende blir hindrande, något som kan vara svårt eftersom vi lätt blir experter på att komma med undanflykter.

För att det dock ska bli lättare kunna identifiera problematiska situationer kan man ta hjälp av en definition som ofta används av psykologer: ”uppskjutande är att flytta fram något till i morgon, som ligger i vårt bästa intresse att göra idag”. Med detta menas att man har:

En uppgift eller ett åtagande som ligger i ens eget intresse att genomföra

En tidsram under vilken det är viktigt att man slutför vår uppgift

En fördröjning av vårt utförande till en annan tidpunkt

Att skjuta upp något innebär dessutom ofta att det som fördröjs eller förhalas inte kommer att genomföras förrän i sista stund, efter utsatt deadline, eller aldrig. Oftast är den bakomliggande orsaken att vi har skapat oss en övertygelse om vad som krävs för att vi ska sätta igång med vår uppgift, eller att vi helt enkelt inte är tillräckligt medvetna om varför vi ska slutföra det vi håller på med. Det viktiga är att utgå ifrån vad man själv vill uppnå med en uppgift eller ett visst åtagande, och att observera vilka tankar och beteenden som står i vägen för ett genomförande. Uppskjutande är aldrig något som vi helt kan bli av med, men däremot kan vi komma en bra bit på vägen till att bli mer flexibla genom att utmana våra tidigare övertygelser.

Alexander Rozental Föreläser och leder träningsprogram inom produktivitet.