För många inklusive mig själv så har boken Freakonomics varit en inkörsport till tyngre populärvetenskap. Under mitt sommaruppehåll återupptäckte jag världens bästa serie, The Wire, vilket lett till att jag även återupptäckt just Freakonomics.

Min favorit del av boken handlar om Steve Levitts forskning på kriminella gäng i Chicago. I sitt TED-talk från 2004 presenterar han de största fynden från denna forskning. Det krävs inte många avsnitt av The Wire för att förstå att livet i ett kriminellt gäng är tufft. Det Levitt gör i Freakonomics och i föreläsningen här nedan är att leverera lite “hard facts” om vad han kallar för crack economies. Några exempel på sådana fakta är bland annat att en vanlig fotsoldat i ett gäng tjänar mindre än minimumlön. Samtidigt är sannolikheten för att han eller hon ska omkomma inom ett år extremt mycket högre än för en amerikansk soldat i Irak (7% jämfört med 0,5% för de senare).

Freakonomics berör inte bara beteendeekonomisk forskning men jag tycks mig se ett genomgående tema i boken, ett tema som är en av hörnstenarna i beteendeekonomi som forskningsmetod: att undersöka och testa allt. I sommar har vi varit i San Francisco med vårt systerbolag Hoa’s Tool Shop där vi bland annat närvarande på en konferens i beteendeekonomi. Konferensen anordnades av min husgud Dan Ariely och under tre dagar fick vi lyssna på några av de vassaste knivarna du hittar i den beteendeekonomiska lådan. Jag tänkte skriva utförligare om konferensen inom en snar framtid men värt att nämna redan nu är beteendeekonomernas sätt att ta sig an problem. Dessa forskare fullkomligt spottar ur sig experiment! Har de en tanke om nått så försöker de så snabbt som möjligt att designa ett experiment för att se om det finns någon sanning i deras antagande. Detta leder till att beteendeekonomerna står för några av de konstigaste och mest fascinerande experimenten som finns där ute. Många av dessa hittar du i Dans böcker Predictably Irrational och The Upside of Irrationality. Visst kan de ibland vara lite väl snabba på att dra stora slutsatser av sin forskning men till skillnad från många andra så går de alltid från verklighet till teori och inte tvärtom.

Ett intressant exempel ur Freakonomics är hur Steve Levitt ifrågasätter att den kraftiga sänkningen av brott i New York under 90-talet skulle vara ett resultat av borgmästaren Gullianis hårdare tag mot kriminella. Levitt menar istället att denna sänkning lika gärna kunde tillskrivas det faktum att aborter blivit lagliga i staten under 1970-talet. Denna legalisering kan enligt Levitt ha inneburit att många av de barn som skulle växt upp till att bli kriminella aldrig föddes. En ganska kontroversiell åsikt men nog så viktig för att visa en av de mest centrala sakerna i forskning: korrelation är inte samma sak som kausalitet. Även om beteendeekonomerna gillar att dra slutsatser från sin forskning så är de sällan sena på att lyfta fram just detta faktum.

Bild: Klassisk scen ur The Wire där D’Angelo försäker lära Bodie och Wallace hur man spelar schack.

Jag vågar knappt räkna hur många timmar jag spelat Civilization, Svarm och Plant vs Zombies i sommar. En kväll när jag kom hem från klubben vid fem var jag tvungen att se hur mina städer Rom, Thebes och Korinth i spelet Civilization utvecklades. Om jag snart skulle kunna invadera egyptierna eller om jag skulle kunna bygga klart Hollywood för att öka mitt kulturella inflytande. En kväll klagade min flickvän över att jag inte var särskilt social. Då visade jag henne hur man måste sätta ut försvarstorn i Svarm för att skydda sitt bo. Sedan dess har hon varit fast.

Som psykolog fascineras jag inte bara av själva upplevelsen. Jag förundras över hur väl spelskaparna kan klassisk psykologi. Den som designade belöningssystemen, som får mig att spela från kl fem till kl åtta en söndagsmorgon, borde automatiskt få en masterexamen i beteendeanalys på posten.

Länge har belöning och positiv förstärkning betraktats som något fult. Något som hör hemma i hundträning men inte är värdigt mänskligt samspel. Detta förändras nu snabbt. Med upptäckten att människan uppskattar en välriktad uppmuntran kan ledarskapsutbildning, arbete och psykologisk behandling förändras.

Seth Priebatsch hoppade av Stanford för att satsa på sitt företag SCVNGR som har utvecklat ett socialt spel med samma namn. SCVNGR fungerar som den kommande funktionen i facebook, där man kommer kunna “checka in” på olika platser man besöker. Det finns dock en skillnad. En spelmekanik där du får poäng för att genomföra utmaningar.

I föreläsningen nedan menar Priebatsch att SCVNGR bygger på enkla spelmekaniska principer. Knep han tror kan förändra arbete och skola. Han menar att förra decenniet handlade om sociala medier. Det kommande decenniet kommer att handla om spelmekanik.

Med tanke på de långa nätter jag var helt uppslukad av att erövra världen med min Ceasar, sätta ut försvarstorn i Svarm och plantera ärtskjutande växter i Plants vs Zombies, är jag böjd att hålla med.

Fler tips?

Läs mer om hur psykologisk behandling förvandlas med ny teknik och få hela listan med den spelmekanik SCVNGR använder.