Psykologifabriken gästbloggar denna vecka på 2,6 miljonersklubben. Ett initiativ för att främja kvinnors hälsa. Här var mitt bidrag:

Kvinnliga chefer ökar i antal och har tuffa förhållanden. Kvinnor utgör hälften av cheferna inom offentlig sektor där de ofta ansvarar för många medarbetare och kan tvingas göra nedskärningar. 4/10 chefer uppger att de är konstant stressade och 6/10 kvinnliga chefer säger att de är missnöjda med sin situation. Chefer behöver allt stöd de kan få.

På Psykologifabriken håller jag kursen Ledarverkstan och cheferna jag träffar där bekräftar bilden: Det är stressigt att vara chef. I kursen får deltagarna träna olika verktyg i ledarskap, bland annat i att hantera utmanande situationer, samtal och stress. Jag tänkte bjuda på ett av dessa nio verktyg här. Det heter “Inte en avslappningsövning” och är en övning i medveten närvaro.

Forskning visar att medveten närvaro är bra sätt att hantera stress och besvärande tankar. Inte för att nödvändigtvis bli av med det som är obehagligt, utan snarare för att lära sig acceptera att det besvärliga finns där. Därför är det inte en avslappningsövning.

Däremot är det ett bra sätt för chefer, ledare och andra att hantera sin situation. Det kan hjälpa till att handskas med besvärande tankar efter att ha fattat hårda beslut vid exempelvis nedskärningar, hantera känslan av stress när timmarna inte räcker till eller känslan av skuld när alla medarbetare inte kan få all uppmärksamhet. Detta verktyg är ett stöd för chefer och andra.

Lyssna på ljudfilen eller ladda ner den för att testa!

Det här är inte en avslappningsövning by Psykologifabriken

Tränar du flera gånger kan du även bli smartare! I en studie förbättrades bland annat deltagarnas arbetsminne av 4 gånger 20 minuters meditation. Detta i jämförelse med en grupp som fick lyssna på Tolkiensagan Bilbo på ljudbok. Om Peter Jacksons kommande filmatisering är bättre än ljudboken på att vässa vårt tänkande återstår att se.

“Kassakön sniglar sig framåt och jag väntar snällt. Nästan framme när tanten framför har glömt sin pin-kod. Jag suckar tyst. Efter hennes tredje försök sprider sig en pirrande irritation från mina tår och uppåt. När hon ringer sin man för att fråga om koden har pirret spridits i hela kroppen och jag måste trumma med fingrarna på varubandet. När hon räknar kronorna i börsen och funderar på om hon ska ställa tillbaka några varor i hyllan är jag tre sekunder från att tackla henne och betala med mitt eget kreditkort.”

Så beskriver journalisten Hanna Mellin i DN På Stan om sin egen upplevelse av mikrostress. Hoa som ju jobbar en hel del just med stress är intervjuad i artikeln som finns att läsa här!

Inom psykiatrin och psykologin förlitar vi oss på DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) för att bedöma huruvida någon är psykiskt sjuk. Intresset för det psykiska välbefinnandet har under decennier lyst med sin frånvaro. En grupp forskare inom positiv psykologi har dock under det senaste årtiondet utvecklat ett komplement till DSM, ett så kallat icke-DSM (un-DSM) som utgår från våra VIA (Values In Action) karaktärsstyrkor. När valideringen av den svenska översättningen av VIA är klar ser jag inte längre någon anledning till att inte använda icke-DSM som ett komplement till DSM, för att förstå hela människans fungerande, så väl toppar som dalar. På så sätt kan vi också ge den bästa behandlingen.

DSM är framtaget av APA (American Psychiatric Association) för att underlätta vid diagnosticering av, kommunikation om och behandling av personer med olika psykiska störningar. DSM består av fem axlar som bedömer psykisk sjukdom, personlighetsstörning, somatisk sjukdom, psykosociala problem och funktionsförmåga. För mig är kategorisering av människor under olika diagnoser problematiskt i sig. En del i att begränsa människans fungerande enligt DSM är att inte också fokusera på hennes styrkor och psykologiska välbefinnande för att göra en rättvis bedömning och kunna ge den mest adekvata behandlingen.

Det är när vi kan använda oss av det komplexa i att en psykiskt sjuk människa också har styrkor som kan vi hjälpa dem att utnyttja styrkorna i behandling. Många bedömare skulle säkert säga att dem redan gör det, men det inte görs systematiskt, utan som en del i en större helhetsbedömning. Fokus ligger fortfarande på vad det är som är sjukt. Genom att använda VIA karaktärsstyrkor som ett komplement får vi ett bedömningsinstrument som det bedrivits mångårig forskning på, som är anpassat för att komplettera DSM och justerat att passa oavsett kulturella, religiösa och generationsskillnader.

De fem styrkor som är resultatet av testet är ens egna signaturstyrkor. Det innebär inte att vi har bara dessa styrkor och inga av de andra, utan att att det är dessa fem som vi känner mest livstillfredställelse när vi använder oss av. Det kan vara t ex nyfikenhet, iver, rättvisa och lekfullhet. Forskning på VIA karaktärsstyrkor har visat att de människor som använder sig av sina styrkor bl a känner sig mer autentiska, har lättare att nå sin mål, känner sig mindre deprimerade och mindre stressade.

Utmaningen i att använda VIA som komplement vid diagnosticering är att hitta aktiviteter, situationer och omgivningar där personen på ett ganska enkelt sätt kan använda sig av sina styrkor. För även om vi har styrkorna, så måste vi träna dem regelbundet för att de inte ska tappa i styrka. Kanske kan till och med en del av depressionen, ångesten, relationsproblematiken, ätstörningarna eller sömnsvårigheterna ha sin grund i att personen inte har förmågan att använda sig av sina styrkor i det sammanhang hon befinner sig.

Tal Ben-Shahar menar att en av grundstenarna i välmående är att vi vågar inbegripa alla våra känslor och inte kväva någon i tro om att känner vi dem inte så finns dem inte. Ofta handlar det om att inte kväva känslor som sorg och ilska, men jag menar att det, speciellt för psykiskt sjuka, är lika viktig att inte kväva glädje, tacksamhet och autencitet.

Slutligen vill jag bara säga något om de kommentarer som kommit in på inlägget om Pheobes altruism. En fråga som kommer upp är vad som är äkta altruism? Kan även handlingar med en baktanke vara altrusitiska? Och kanske är det som Louise skriver: Men det finns säkert människor som Joey, som utför goda handlingar endast för att de då mår bra, men semantiskt sett är det inte en altruism. Och i och för sig är det ju också goda handlingar eftersom de har goda konsekvenser, så fler Joeys i världen vore inte dumt det heller. Jag tror att det är viktigt att vi inte etiketterar alla icke-altruistiska handlingar som dåliga, och att de flesta handlingar nog innehåller delar av både altruism och egoism.

Vad händer i hjärnan och kroppen när vi stressar? Är vila samma sak som återhämtning? Och vad finns det för metoder för att hantera stress? 

Psykologifabrikens föreläsning om stress och återhämtning syftar till att väcka nyfikenhet för ämnet – och bli en ingång till att börja använda de forskningsbaserade metoder som finns.

Föreläsningen består av fyra delar:

1. Stress: Vad händer i hjärnan när vi bedömer om en situation är stressande eller inte? Hur påverkas immunförsvaret av att stresshormonet kortisol utsöndras? 

2. Återhämtning: Räcker det med att vila för att kroppen ska återhämta sig? Eller kan det till och med vara stressande att ta det lugnt? 

3. Metoder att hantera stress: Vilka metoder för att hantera stress finns det? Vad är medveten närvaro? 

4. Uppföljningspaket:Med vår digitala utbildningsplattform Onesto får du tillgång till övningar att ladda ner, filmklipp och input så att du kan fortsätta lära dig även efter föreläsningen! Har du varit på föreläsningen loggar du in här!

Föreläsningen har bland annat hållits för:
• Blivande piloter på Hässlögymnaiset i Västerås. Se hur publiken tog kontroll över Johns liv!

• Elever på IB programmet på S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna. Se hur publiken tog kontroll över Oskars liv!

• Elever på SMID programmet på Rekarnegymnasiet i Eskilstuna. Se hur publiken tog kontroll över Rebeccas liv!

• Linköpings universitet.
• Sjödalsgymnasiet, Huddinge.
• Folkkungaskolans gymnasium, Linköping.

Föreläsare: Hoa Ly är färdigutbildad psykolog, expert på att hantera ett späckat schema – och utbildad gruppledare i den vetenskapligt utprövade ACT – att hantera stress och främja hälsa. Metoden är framtagen vid FORUM – forskningscentrum för psykosocial hälsa vid Maria Ungdom och Karolinska institutet.

2009: En mästare på poser och ansiktsuttryck demonstrerar sina konster.  

Jag är fascinerad av internetfenomenet att uttrycka så mycket olika känslor som möjligt med ansiktsuttryck och kroppsspråk framför webbkameran. I klippet ovan är det Bubbi som bränner igenom ett 40-tal olika varianter på mindre än tre minuter.

Som vi tog upp i vårt allra första klipp finns det ett antal känslouttryck som alla över hela världen gör likadant – och kan känna igen. 

Vem vet var evolutionen tar oss – någon gång långt in i framtiden är kanske Bubbis “vara kär”-uttryck något vi alla har med oss från födseln? Jag misstänker att en stor del av jordens befolkning redan känner igen det…

Av: John Airaksinen

Jag överlät min föregående vecka till eleverna på SMID-programmet på Rekarnegymnasiet i Eskilstuna, som under Hoas föreläsning om stress och återhämtning gavs lov att rodda om i mitt schema. Som tur var, var ni inte gränslösa. Och den viktigaste händelsen som gick under pseudonymen ”Konferens” i kalendern, onsdag kl 15-20, lämnades orörd.

Veckan som gått har varit vanvettigt bra! SMID:arna planterade in tre nya aktiviteter i min kalender med fokus på träning och skönt häng med vänner, i linje med mina värderade riktningar.
Första aktiviteten blev en långfika hemma hos mig med min studiegrupp sedan 2,5 år tillbaka – Kristian, ”Walle” & ”Bosse”. Jag var sjuk och fick ställa in alla den dagens aktiviteter – tentan i testkunskap, egenterapin (psykologstudenter går som en del av sin grundutbildning 50 timmar hos en psykoterapeut) och genrepet av Soundtrack of your life på Uppsala stadsteater. Men, eleverna på SMID trogna behöll jag tveklöst fikan ni planerat in. På bilden ser ni istället för grabbarna grus resterna av vårt fika – sesamkakor, kiwi, apelsin & vinterte.

Så nästa aktivitet. Upp fredag morgon kl 7 för morgonpromenad. Inte löprunda som ni hade bestämt med tanke på den envisa feberyran. Det här brottet mot min normala morgonrutin– vakna, kolla mail/läs tidningen, ät frukost, till skolan – blev ett sätt att slå av autopiloten, det vill säga ett oreflekterat handlande och istället agera mer medvetet närvarande. Belöningen, som ju är viktig för en som jag som tillhör Nintendogenerationen, kom redan efter en halvtimmes febrigt flåsande i form av nybakta råg- och linfröbullar på ett konditori i Uppsala. Lördag kväll blev det jambalya med vänner & senare Loney Dears spelning på Debaser Medis. Under Earth Hour därför de levande ljusen på bilden. Så vackert.

Som sagt en sanslöst bra vecka! Till saken hör helt visst, och det är den händelsen jag refererar till ovan, att jag i onsdags under pompa och ståt fick ta emot utmärkelsen Årets Uppsalastudent 2009 något jag knipit tyst om i flera veckor och alltså även när jag direktsändes på Hoas föreläsning på projektorskärmen i måndags. Därför tilltaget av en pseudonym.
Jambalaya för övrigt är ett läckert recept på paellaliknande vegetarisk gryta. Den svänger vem som helst ihop på en kvart så här!

Av: Rebecca Andersson

Uppenbarligen går min klocka fel. Ungdomarna på St Eskils gymnasium hade bestämt att jag skulle gå upp 06:00, jag ställde klockan på 06:00 och som du ser på bildbeviset från experimentet, så är jag uppe 05:58! Hiskeligt tidigt för ett bad. Varför ska jag bada så tidigt frågar du? Jo, för att dessa ungdomar fått ändra om i mitt veckoschema som en del av Hoas föreläsning om stress.

Tre uppdrag fick jag av International Baccalaureate (IB) klasserna i Eskilstuna: bygg en snölykta med vänner (må), simma en timme tidigt på morgonen (ti) och bjud min klass på kladdkaka (to). Faktiskt mycket trevliga uppdrag. Fast tidigt om tisdagsmorgonen började jag undra om Hoas mål verkligen var att lära mig att hantera stress bättre eller om det var att utsätta mig för så mycket stress som möjligt!

Faktiskt så blev jag väldigt lugn av att simma på morgonen, så lugn att jag tror att jag ska fortsätta med det. När lugnet infann sig kom jag åter igen på poängen med Hoas experiment: att visa på att noggranna scheman är bra – så länge man kan vara flexibel och ändra på dom. Precis som Anders Rydell och Erik Schüldt fick ändra på sina invanda rutiner med hjälp av en tärning i DN På Stan.

Vad säger ni, får jag godkänt för mitt uppdrag?

Av: Oskar Henrikson

'Cracked Dreams' av Julianne.hide (Flickr Creative Commons Attribution License)

“Jag tror inte att vi har verktygen att hantera de här livskriserna”.

Så säger David Khabbazi i gårdagens Metro, i del tre i artikelserien om 80-talisterna. Artikeln handlar om den psykiska ohälsan och knyter an till en hel del av det jag skrev om i förra posten, och David Eberhard dyker också upp i artikeln och drar sin tes.

Att ohälsan bland unga inte är någon mediemyt fick jag bekräftat när jag igår träffade psykologen Fredrik Livheim, som jobbar på Forskningscentrum för ungdomars psykosociala hälsa (som bland annat är knutet till Maria Ungdom och
Karolinska institutet). Han visade upp rätt galen statistik från Folkhälsoinstitutet bland annat på hur många unga tjejer som lider av oro och ångest: från 15 procent av alla 16-24-åringar 1994-1995 till 28 procent 2003-2004.

Men hursomhelst, mötet med honom gjorde mig inte dyster över sakernas tillstånd, snarare sjukt inspirerad över alla coola grejer han håller på med – och vad som faktiskt går att göra åt problemen. Bland annat har han utvecklat en ACT-baserad metod för att hantera stress och påfrestningar – riktad till gymnasiekids! Han gjorde första studien 2004 och fick goda resultat, en oberoende uppföljningsstudie två år senare visade på ännu bättre resultat.

Artikel om honom och ACT i skolan kommer här på Fabriken!