I ett psykologisk experiment delas försökspersonerna in i två grupper: fångvaktare och fångar. Under två veckor får de spela sina roller i ett fängelse som övervakas av forskarna. Detta är historien i den tyska filmen Das Experiment från 2001. Den bygger på The Stanford Prison Experiment där Philip Zimbardo testade just detta. Även om det inte gick lika illa i verkligheten som i filmen så fick Zimbardo avbryta experimentet för att försökspersonerna levde sig in för mycket. Och för att han själv levde sig in för mycket.

Jag rättar tentor baserade på Das Experiment. Kursen har handlat om organisationspsykologi, ledarskap och om hur vi människor delar in varandra i grupper. Men filmen är inte bara relevant för mina studenter. Den är bra för alla som läste Marcus Birros text om nödvändigheten att dela upp människor i oss och dem. Filmen är bra för alla som läste eller lyssnade på när Jonas Hassen Khemiri gav Birro svar på tal i “jag ringer mina bröder”, filmen är bra för alla som tror att det finns ett vi och ett dom.

Jag rättar tentor baserade på Das Experiment och hoppas att alla kan se att indelningen av fångvaktare och fångar är godtycklig.

(Tydligen finns en Hollywood remake från 2010 men jag sätter mina pengar på tyskarna)

Filmen är även ett bra komplement för dig som varit på vår föreläsning Vi är dom: om grupprocesser.

En bunt unga killar som inlett en kriminell karriär låses in i ett fiktivt fängelse. Vad ska hända? Det vill TV4 veta i sitt senaste dokudrama Inlåst. Ett klassiskt socialpsykologiskt experiment och modern forskning på vad som fungerar – och inte fungerar – brottsförebyggande kan ge några hintar om svaret.

För 38 år sedan låste den socialpsykologiska forskaren Philip Zimbardo in 24 helt vanliga, friska unga män i källaren på Stanford University. 12 lottades att agera fångar, 12 lottades att agera fångvaktare. Planen var att genomföra ett två veckors rollspel i en realistisk omgivning. Fångarna greps av polisen i sina hem, avidentifierades och gavs varsitt nummer. Vakterna utrustades med maktsymboler som solglasögon och visselpipor. Experimentet fick avbrytas i förtid. Vakterna behandlade sina fångar så omänskligt förnedrande, fångarna gick helt upp i rollen som mindervärdiga och hunsade. Här kan du läsa allt om Zimbardos experiment. Och om de otäcka parallellerna till vad som hände i Abu Ghraib för några år sedan.

Men inte bara Zimbardo har velat lära sig mer om hur fängelselivet eller ett besök i fängelset påverkar en person. 1978 gjorde filmaren Arnold Shapiro Scared Straight, en dokumentär om några skrytsamma ungdomar med kriminella problem. Han tog med dem till ett hårt fängelse där de fick träffa livstidsfångar och andra tungt kriminellt belastade och lära sig om allt det vidriga det innebär att sitta inne. För ungdomarna i filmen tog besöket sådan skruv att de flesta avslutade sina kriminella banor. Så i USA infördes sedan Scared Straight som ett brottsförebyggande program där ungdomar på glid skeppas iväg på studiebesök i fängelse i avskräckande syfte. Men en dokumentärfilm med gott resultat är dock inte detsamma som att metoden är pålitlig eller funkar för en större grupp ungdomar. För forskningen kring skrämselprogrammet visar att ungdomar som utsatts för Scared Straight i högre utsträckning återfaller i brott i stället för att bli avskräckta.

Av: Jenny Rickardson

Tv-programmet Kobra intresserar sig för psykologi och tog igår upp ämnet grupptryck. De pratade med Ruben Östlund om hans nya film De ofrivilliga, grabbgäng som utsätter varandra för övergrepp och Solomon Aschs konformitetsexperiment (se klipp ovan).

De intervjuade också Philip Gourevitch, som skrivit om fångvaktare i det irakiska Abu Ghraib-fängelset. Den förnedrande tortyren som skedde i fängelset kunde dock ha undvikits om lärdom hade dragits av det beryktade fängelseexperimentet vid Stanford lett av Philip Zimbardo. Han menar att under vissa förhållanden har vi alla lätt att gå från att vara hjältar till att bli monster – något som han kallar Lucifereffekten. Hör honom berätta om det i TED-föreläsningen nedan – och missa inte Kobra nästa vecka, då snackar de terapi i kulturen.

Av: Oskar Henrikson