Några bilder från förra veckans Psykoterapimässa där Psykologifabriken hade förmånen att ha en egen scen i caféet! Vi tog med oss stora delar av våra finaste grejer från kontoret, hittade en helt fantastisk 50-talssoffa på Blocket, köpte en hel massa blommor från Hötorget och så hade vi intervjuer, panelsamtal och ett helt gäng roliga gäster under tre dagar!

Allt från samtal om hur vi påverkas av den komplexa vardagens alla valmöjligheter, med en existensiell psykolog, en gymnasieelev – och en kollega med koll på behavioral economics – till ett stundtals väldigt personligt samtal med mässans huvudtalare Jon Kabat-Zinn och Leigh McCullough!

Vi passade även på att bjuda på en miniversion av Lyckolabbet.

Tusen tack till alla våra gäster och ett särskilt tack till Niklas Laninge från PS10 som gav oss helt oumbärlig hjälp!
Bildern är tagna av Emmelie Carlsson (som också jobbar med PS10) och David Holmström.

Created with Admarket’s flickrSLiDR.

Ett gäng bilder från vårt roligaste event hittills: Lyckolabbet! Vi håller som sagt på att planera för fler events och dessutom utveckla ett format där vi kan använda delar av Lyckolabbet, framförallt de finfina korten som Cocreative designade utifrån övningar i Lyckans verktyg, i en extremt interaktiv föreläsning! Vi har fått förfrågningar från olika håll i landet och det skulle bli lite väl dyrt om vi var tvungna att åka med scenografi & designers varje gång heh… Så vi tror det är mest rationellt för alla parter att kunna göra delar av det i en föreläsningssal!

Vi har också fått in en hel del svar på vår utvärderingsenkät, och såklart var det roligt att läsa att 100% skulle rekommendera eventet till en vän! Tusen tack för alla bra idéer till utveckling, och annan konstruktiv feedback! Till exempel att ha en liten scen eller smartare upplägg för introsnacket, det lovar vi fixa till nästa gång.

Created with Admarket’s flickrSLiDR.

Johan af Donner svindlade Cancerfonden och Röda korset på mångmiljonbelopp. Vad är det som får toppchefer att kasta all moral över bord och stjäla pengar från den egna organisationen? Psykologisk forskning visar att chefernas bakgrund spelar stor roll – och att att studier i ekonomi kan vara en faktor.

”Jag drabbades nog av guldsot” sade Johan af Donner när rättegången mot honom nyligen inleddes vid Stockholms tingsrätt. Den förre kommunikationsdirektören är anklagad för att ha lurat till sig ca 7,7 miljoner kronor genom bluffakturor under sin tid på välgörenhetsorganisationerna Cancerfonden och Röda Korset. Han förklarade också sitt agerande och att det kunnat fortsätta år efter år med att han saknade en “broms för att stoppa hanteringen”. Historien om af Donner är dock bara ett i raden av uppmärksammade fall av ekonomiska brott som nyligen uppdagats på toppnivå inom företagsvärlden. Skillnaden är bara att det denna gång ägt rum inom två högt ansedda välgörenhetsorganisationer. Frågan som därför kan ställas är vad det är för faktorer som ligger bakom att vissa individer på chefsposition väljer att begå denna typ av kriminella handlingar?

Fram till en bit in på 1980-talet hade man försökt att besvara frågan genom att studera de organisationer där brott av den typen förekommit. Fokus inom forskningen hade framför allt legat på förklaringar som företagskultur, normer, och den aktuella branschen. 1984 försökte Columbia University-professorn Donald Hambrick och hans kollega att belysa fenomenet ur en annan synvinkel, genom att studera hur ett företags ledarskikt påverkar den resterande organisationen. Många forskare menade att organisationen i sig inte bör hållas ansvarig för de anställdas agerande, och att fokus istället borde ligga på cheferna.

Resultatet från deras studie visade att vissa individuella egenskaper hos personerna tycktes medföra en stark påverkan på hur de agerar, och därmed också på den övriga organisationen. Högre ålder verkade exempelvis ha ett samband med försiktighet – ju äldre individen var desto mindre risktagande. Tid på företaget föreföll vara relaterat till en större känsla av ansvar, och förmågan till självkontroll tycktes även bidra starkt till den enskildes möjlighet att hämma sig från oansvarigt handlande. Dessutom pekade Hambrick och hans kollega på att andra faktorer, relaterade till chefernas bakgrund och erfarenhet, kunde höra samman med ekonomiska brott. Bland annat verkade deras tidigare utbildning påverka problemlösningsförmåga och moraliska uppfattning. Hypotesen löd att människan formas av sina erfarenheter, vilket leder till större selektivitet i hur man uppfattar och orienterar sig i omvärlden, något som även borde återspegla sig i dessa individers beteende inom företaget.

Hypotesen hade redan prövats 1958 av forskarna Dearborn och Simon, som visade att chefer med olika bakgrund lade olika vikt vid olika områden när de stod inför ett teoretiskt affärsproblem. För personer som hade en bakgrund inom försäljning ansåg 83 % att det var hos säljavdelningen svårigheterna låg, jämfört med enbart 29 % av de som hade en annan utbildning. Tidigare erfarenheter föreföll därmed ha ett samband med chefernas problemlösningsförmåga, men kunde det även bidra till deras moraliska utveckling?

Jones, Thomas, Agle och Ehreth undersökte 1990 frågan och lyckades genom sin studie också bevisa att det finns ett positivt samband mellan utbildning och moraliskt tänkande. Fenomenet, som är väl känt inom psykologin, förklaras av att kunskapsutveckling leder till en förbättrad förmåga att lösa moraliska dilemman. Vad Jones och hans kollegor förvånansvärt också fann var att vissa utbildningar dock tycktes försämra den moraliska utvecklingen hos människor. I synnerhet verkade en MBA, Master of Business Administration, leda till minskad problemlösning av moraliska spörsmål. Förklaringen tycks vara att inslag i utbildningen har en tendens att öka individens egenintresse. Framför allt framhöll man att detta förklarades av en avsaknad av etiska symboler i det språk man lär ut på, en förenklad världsbild, samt att man förstärker tilltron på en renodlad ekonomisk/rationell syn på omgivningen.

Resultatet från studien bekräftades senare även av Frank, Gilovich och Regan som 1993 fann att collegestudenters tendens att välja oetiska alternativ på ett test om ärlighet, var högre bland ekonomi- än astronomistudenter, och dessutom ökade under studietiden. Ett separat experiment visade även att dessa ekonomistudenter agerade med ett större egenintresse på det så kallade Prisoner’s dilemma game jämfört med personer med en annan utbildning.

Forskning visar alltså att utbildning verkar ha en viss betydelse för människors moraliska utveckling och förmågan att fatta etiska beslut. Även om sambandet inte är helt entydigt, och det givetvis finns fler faktorer som påverkar människors moraliska handlande, finns det starka indikationer på att etik är något centralt att lära ut oavsett utbildning. Huruvida Johan af Donner däremot fick med sig tillräckligt från sin studietid är svårt att avgöra, i synnerhet eftersom han även anklagas för att ha förfalskat sina akademiska meriter.

Text: Alexander Rozental

Akademiska källor:
Daboub, A. J., Rasheed, A. M. A., Priem, R. L., & Gray, D. A. (1995). Top management team characteristics and corporate illegal activity. Academy of management review, 20(1), 138-170.
Dearborn, D. C., & Simon, H. A. (1958). Selective perception: A note on the departmental identifications of executives. Sociometry, 21, 140-144.
Frank, R. H., Gilovich, T., & Regan, D. T. (1993). Does studying economics inhibit cooperation? Journal of Economic Perspectives, 7, 159-171.
Hambrick, D. C., & Mason, P. A. (1984). Upper echelons: The organization as a reflection of its top managers. Academy of Management Review, 9(2), 193-206.
Jones, T. M., Thomas, T., Agle, B., & Ehreth, J. (1990). Graduate business education and the moral development of MBA students: Theory and preliminary results. Presenterat vid mötet: International Association for Business and Society, San Diego, CA.
Zahra, S. A., Priem, R. L., & Rasheed, A. A. (2005). Understanding the causes and effects of top management fraud. Organizational dynamics, 36(2), 122-139.

Är det musor och kärlek – eller smärta och elände som inspirerar till skapande? John Airaksinen och Jenny Rickardson fortsätter sin skärskådning av några av våra vanligaste föreställningar om kreativitet.

6. En musa får fart på kreativiteten
Stämmer
Dalí, Nietzsche, Picasso, Dante och ett helt gäng gamla grekiska genier sägs ha varit beroende av kvinnor för att kunna skapa. Enligt Guinness Rekordbok är Picasso tidernas mest produktiva konstnär med sina 147 800 verk. Och en närmare titt på hans kreativa perioder avslöjar ett mönster: när han är förälskad i någon ny kvinna är han extra kreativ. Det finns faktiskt belägg för detta fenomen i modern forskning – som också förklarar varför det bara är män som enligt myten gynnas av en musa.

Tankar på kärlek har i en studie vid Jacobs University i tyska Bremen från 2009 visat sig stimulera kreativt tänkande, medan tankar på sex stimulerar analytiskt tänkande. Förklaringen till detta tros vara att kärlek triggar globala, holistiska tankeprocesser, medan sexuell lust styr in oss på här och nu. Kreativa processer har ofta en högre abstraktionsnivå och gynnas av globalt tänkande – kreativa processer arbetar med skogen – medan analytiska processer jobbar mer specifikt och lokalt, här och nu – de fokuserar i större utsträckning på träden.
Detta gäller för både män och kvinnor, men det finns en avgörande skillnad i kraven på kärleksobjektet som sätter igång processerna.

2006 testade några socialpsykologer vid Arizona State University i USA hur män och kvinnors kreativitet påverkas av en potentiell framtida partner. En attraktiv person som beskrivs som en möjlig kärlekspartner räcker för att boosta en mans kreativitet, medan kvinnor ställer betydligt högre krav. En snygging som man ska ut på sin första dejt med duger inte. Det ska vara en person med många bevisat goda kvaliteter och som är villig att ingå i ett varaktigt förhållande. Först då höjs kvinnans kreativitet.

Troligen finns det evolutionära skäl till att kärlek triggar kreativitet. Vi vill framstå som goda partier och kreativitet imponerar – och ökar våra chanser att få föröka oss.

7. Bara människor som jobbar inom ”kreativa” yrken behöver bry sig om kreativitet
Stämmer inte

Traditionella uppdelningar i kreativa avdelningar och administrativa avdelningar visar sig vara ytterst ogynnsamt enligt kreativitetsforskningen. Kreativitet är så mycket mer än konstnärlig produktion. Nya idéer och tjänster, uppfinningar, lösningar på samhällsproblem, relationsproblem, löneutbetalningar eller möblering – alla är de betjänta av nytänkande för att fungera bättre än de gör i dag.
I en norsk studie som genomfördes 2008 vid universitetet i Stavanger i Norge testade man kreativitetsträning för förskolelärare och kommunanställda – och kunde se positiva effekter på personalens tilltro till sin egen förmåga att hitta lösningar på problem även flera månader senare.
– Det är möjligt att vara kreativ inom alla områden. En lärare som stöter på en elev man inte förstår måste tänka i nya banor och pröva nya metoder, en läkare som träffar en patient som är svårdiagnosticerad måste tänka nytt för att hjälpa denne, som förälder måste du ständigt vara kreativ för att bemöta sina barn och kanske styra in upptågen på mer konstruktiva vägar, säger Eva Hoff.

8. Galenskap och kreativitet hänger ihop
Stämmer – oftast – inte

Eva Hoff skulle vilja vända på påståendet.
– Välmående och kreativitet hör ihop. Människor som skapar och är kreativa upplever stort välmående. Men det finns ju flera exempel på konstnärer med psykiatriska diagnoser och det tycks finnas en viss samvariation mellan högre kreativa läggningar och psykisk instabilitet, säger Eva Hoff.
Hon menar att kreativitet underlättas av att man är mycket psykologiskt flexibel. Att kunna se sig själv i olika roller, förändra sig efter situation, härbärgera motsatser som att vara både introvert och extrovert eller bejaka både manliga och kvinnliga sidor är egenskaper som främjar kreativitet. Den här psykologiska flexibiliteten kan vara en liten förklaring till varför det finns ett svagt men signifikant samband mellan psykosbenägenhet och kreativitet.
– Men man blir absolut inte galen av att vara kreativ. Generellt är det tvärtom: kreativitet ger högre lycka och tillfredsställelse, säger Eva Hoff.
Hon får medhåll av Richard Caselli
– Psykisk sjukdom är i regel ett hinder och gynnar inte kreativitet. Men en del patienter med frontallobsdemens utvecklar nya konstnärliga uttryck som kan anses vara mindre hämmade.
Det kan förklaras av att omdömesförmåga och impulshämmande funktioner till stor del sitter i frontalloberna.
– Men de flesta dementa upplever minskad kreativ förmåga, liksom schizofrena patienter, säger Caselli.

9. Lyckliga människor är inte kreativa
Stämmer inte

En deprimerad persons hjärna arbetar långsammare, har färre associationer och är en sämre problemlösare och idéspruta än en icke-deprimerad hjärna
– Man måste vara produktiv för att vara kreativ och depression drar ner aktiviteten, säger psykologiprofessorn Lennart Sjöberg.
Lyckoforskningen visar att en person som just har tänkt på eller varit med om något bra eller roligt ökar sin associationsförmåga, prestationsförmåga och kreativitet.
Men att ha lidande i bagaget är mer omdiskuterat.
– Nöjda personer är inte så motiverade som missnöjda personer, säger neurologen Richard Caselli. De senare vill förändra sina omständigheter och förändring kräver kreativitet.
Eva Hoff håller med i viss mån.
– Erfarenhet av lidande kanske kan vara någon form av drivkraft eller motivation för författare eller konstnärer, men generellt finns det inget samband mellan kreativitet och lidande. Det finns ju också många författare och konstnärer med lycklig barndom. Om man studerar människor som förändrat en domän med upptäckter eller uppfinningar så finns det inte fler olyckliga barndomar bland dem än bland andra människor.

10. Vänsterhänta är mer kreativa än högerhänta
Stämmer i stort inte

Höger hjärnhalva – som styr vänster hand – betraktas traditionellt som den mer kreativa halvan. Hjärnforskningen visar på större aktivitet i höger halva när det handlar om att lösa problem, associativt tänkande och fantasi. Höger hemisfärs arbetsprocess aktiverar bredare sammanhang och fler alternativa betydelser. Forskarna tror att höger halva har ett sätt att arbeta som i större utsträckning ger valmöjligheter och unika reaktioner som i sin tur ger kreativitet. Men nästan alla vänsterhänta har en annorlunda uppdelning i höger och vänster hjärnhalva. För de flesta av oss sitter till exempel språkfunktionen i den hjärnhalva som styr den hand vi föredrar att använda.
– Många vänsterhänta har en spegelvänd hjärna och då finns det inga belägg för att de skulle vara mer kreativa. Men ett fåtal vänsterhänta eller dubbelhänta har hjärnfunktionerna kvar på samma sida som högerhänta har, och då finns möjligen en annan förmåga att se världen på ett nytt sätt, använda ett mer holistiskt tänkande, säger Eva Hoff.

Modern hjärnforskning visar att vänster hemisfär kompletterar höger genom att utvärdera, sortera, formulera verbalt och hålla ordning på regler även under kreativa processer. Snarare är det så att det är samarbetet som främjar kreativitet, en teori som stärks av att personer som av olika skäl saknar kommunikation mellan hjärnhalvorna har sänkt kreativitet.

I kreativitetsexperiment har ambidextrösa – alltså dubbelhänta – personer fler och mer originella idéer, något man tror beror på deras mer intensiva informationsutbyte mellan hjärnhalvorna. Manipulation som syftar till att öka antalet signaler mellan hjärnhalvorna ger en tillfällig ökning både av kvantitet och kvalitet i kreativa lösningar för enhänta personer. Det finns ingen statistik på att vänsterhänta skulle vara mer kreativa än högerhänta. Men när man forskar på konstnärers hänthet finns en högre grad av vänsterhänthet och ambidexteritet än hos resten av befolkningen.

Text: John Airaksinen & Jenny Rickardson
Den här texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi nr 1 2010
Läs del 1 här!

Efter ett och ett halvt år med vår kära gamla form på webben tyckte vi det var dags att uppdatera lite! Framförallt för att sajten bättre skulle spegla vad Psykologifabriken är idag – ett företag som säljer tjänster och drivs av både psykologer och psykologkandidater – och inte bara en nätpublikation om psykologi som görs av ett gäng studenter. Det var ju framförallt det vi var när vi startade, men sen har sajten inte riktigt hängt med i takt med att Psykologifabriken utvecklats.

Allt är inte på plats, och allt fungerar inte helt perfekt ännu, men vi tyckte ändå det var dags att slänga ut en ny version och se hur den känns! Bilden ovan illustrerar ungefär var vi befinner oss – huset ser rätt färdigt ut men kranarna står kvar, och det hela är väl fortfarande att betrakta som en byggarbetsplats. :)

Skriv gärna en kommentar vad du tycker, eller mejla oss på info@psykologifabriken.se!

Och ja, kanske borde skriva något om vad som är på gång i Fabriken i stort. Som vanligt en hel massa grejer:

Från torsdag till och med lördag befinner vi oss mitt i smeten på Psykoterapimässan och håller i trådarna på scenen i cafet! Efter att ha blivit himla nöjda och peppade av Lyckolabbet har vi bestämt oss för att fortsätta jobba en hel massa med positiv psykologi, som ju intresserat oss länge men som vi inte gjort något kontkret av. Nu håller vi som bäst på att ta fram en föreläsning, dock en extremt aktiv sådan, baserad på Lyckolabbet, så att vi lättare kan ta ut det till andra platser. Och så planerar vi för nya fullfjädrade Lyckolabbet-events i Nya Studion!

På medarbetare-sidan har vi i alla fall kommit så långt att vi har porträtt på alla våra fasta medarbetare, vilket vi inte lyckades med på ett och ett halvt år på den gamla versionen av sajten. :) Att Rebecca inte finns med beror på att hon bestämt sig för att fokusera sin tid och energi på områden där Psykologifabriken inte jobbar ännu, i det kliniska fältet till exempel, och har därför svävat tillbaka in i vårt nätverk av sporadiska medarbetare. Håll dock utkik för gästbloggposter från henne i Manegen! Hur som helst är vi såklart superglada för allt ömsesidigt utbyte av både kunskap & inspiration och särskilt för de coola grejer hon aktivt drivit i Fabriken så långt – inte minst Uppgörelsen som ju lever vidare i ny upplaga på Psykologidagen Uppsala om några veckor!

Vad mer? Samarbetet med Modern Psykologi fortsätter och snart kommer ett nytt nummer där Jenny & Linda bland annat skrivit en större artikel om intelligens! Testandet av Viary är i full gång i två studier, en för privatpersoner och en på företag! Oj vilken lång bloggpost det här blev, får återkomma med mer uppdateringar!

Hoppas vi ses på Psykoterapimässan!

I dag är vi extremt stolta över vår medarbetare Hoa som precis fått utmärkelsen Årets Uppsalastudent! Det är Anders Walls stiftelser som varje år delar ut priset, och ett stipendium på 100.000 kronor. (Förra året var det ju förresten Rebecca som fick det!)

I motiveringen står det bland annat:

“Hoa Ly får priset tack vare sitt breda och mångsidiga engagemang såväl inom som omkring universitetet. Han har bland annat initierat och genomfört projektet Studio Dicore där han framgångsrikt ansvarat för bland annat modevisning, musikevenemang och konstutställningar på nationerna och Uppsala slott. Han var med och startade Psykologifabriken som på ett förtjänstfullt sätt har bidragit till att göra psykologi mer tillgängligt och applicerbart på nya områden. Hoa Ly har också arbetat hängivet med kårens läxläsningsprojekt. Han har målmedvetet och visionärt lyckas kombinera ett entreprenöriellt, kulturellt och socialt engagemang.”

Läs mer på Upsala Nya Tidning och Ergo!

Galna genier, oförklarliga aha-upplevelser och vilt skapande barn. Myterna om kreativitet är många, men ligger det egentligen någon sanning i våra föreställningar? Beväpnade med den allra senaste forskningen, en neurolog, en psykolog som doktorerat på kreativitet och en psykologiprofessor går mytspräckarna John Airaksinen och Jenny Rickardson korståg. Följ med genom de första fem myterna.

1. Kreativitet är en magisk förmåga som bara vissa människor har
Stämmer inte.

En av kristendomens mest inflytelserika kyrkofäder, Augustinus, slog på 300-talet efter Kristus fast att allt skapande utgår från Gud – och att det endast är ett fåtal människor som väljs ut att få inspiration direkt från himlen. På 1700-talet fick den tyske filosofen Immanuel Kant genomslag för sin idé att ett geni endast kan kännas igen av ett annat geni. Föreställningen om kreatören som skild från vanliga människor lever kvar än idag – men det ligger inte särskilt mycket sanning i den.

– Alla kreativa idéer platsar inte på museum, och alla människor är inte utrustade med en stor talang. Men alla människor tänker kreativt, säger den amerikanske neurologen och kreativitetsforskaren Richard Caselli.
Han har studerat de neurobiologiska komponenter som kreativt beteende vilar på – och kommit fram till att samma uppsättning finns både hos dem som genererar väldigt många nya bra idéer och hos dem som genererar få eller dåliga. Det finns alltså ingen specifik kreativitetsgen som bara vissa människor har. Det är snarare fyra delar som man kan ha olika goda biologiska förutsättningar för – men som också går att påverka:

1. Motivation – hur belöningssystemet är utformat i hjärnan. Vissa människor motiveras mer av att undvika obehag och smärta – andra mer av jakten på belöningar och nya upplevelser.
2. Perception – förmågan att skapa mentala bilder och visualisera en idé kontrolleras bland annat av samma delar av hjärnan som sköter synintryck.
3. Handling – att förvandla en vision till en genomförbar idé kräver strategisk förmåga – vilket bland annat avgörs av arbetsminnet.
4. Temperament – experiment har visat att människor skiljer sig åt vad det gäller förmågan att hålla uppe aktivitet i belöningscentrum i hjärnan när stimulansen utifrån är låg. Vissa är alltså bättre lämpade för att ihärdigt arbeta mot att realisera en vision trots avsaknad av belöningar eller ens tecken på att man är på rätt väg.

Lennart Sjöberg, professor i psykologi vid Handelshögskolan, har ägnat en stor del av sin forskargärning åt personlighetspsykologi. Han har sett tydliga samband mellan den mätbara personlighetsdimensionen ”öppenhet för förändringar” och kreativ förmåga – men även han poängterar att det är något som går att öva upp.
– Det finns en hel massa forskning som visar att alla kan bli mer kreativa, säger han.

Lennart Sjöberg får medhåll av Eva Hoff, psykolog och forskare vid psykologiska institutionen vid Lunds universitet.
– Vi är alla kreativa, men mängden och kvaliteten varierar från person till person. Alla kan potentiellt utveckla sin kreativitet om de utsätts för rätt miljöpåverkan, men vi har olika förutsättningar för talang inom olika områden. Någon kan vara mycket kreativ inom matematiken eller språkligt, men mindre kreativ när det kommer till att skapa bilder eller röra sin kropp, säger hon.

2. Den gudomliga inspirationen slår till oförklarligt
Stämmer inte

Visst händer det att lösningen på ett problem eller en genialisk idé till ett konstverk dyker upp plötsligt och oväntat – men enligt Richard Caselli är det knappast oförklarligt.
– Lyckan ler mot det förberedda sinnet, säger han.

Caselli menar att ju mer information man bearbetat i förväg desto större chans är det att insikten slår till.
Psykologer har ägnat mycket tid åt att studera det mentala tillstånd då man känner sig mest kreativ och inspirerad, då tiden står stilla och det man ägnar sig åt har ens fulla uppmärksamhet. Begreppet flow myntades av den amerikanske psykologiprofessorn Mihály Csíkszentmihályi redan på 1970-talet – och sedan dess har forskarna blivit allt bättre på att förstå mekanismerna som utlöser tillståndet. Flow uppstår inte slumpmässigt utan påverkas bland annat av om det finns en balans mellan utmaningen i uppgiften och ens egen färdighetsnivå. När man studerat hjärnans aktivitet vid flowtillstånd har man sett att personer som ofta är i flow är bättre än andra på att minska aktiviteten på alla kanaler som inte behövs just för uppgiften de koncentrerar sig på. Det är därför inte helt förvånande att det finns studier som visar att personer som ägnar sig åt uppmärksamhetsträning som meditation eller mentalt krävande kampsporter har lättare att hamna i flow än andra.

3. Stora idéer kokas ihop av ett ensamt geni
Stämmer inte

Det händer att ett att en enskild individ kommer med en genialisk lösning, men i regel finns faktiskt en hel stab av människor bakom banbrytande innovationer. Grupper med oliktänkande människor där idéer tas emot med uppmuntran – även om de inte verkar vara så bra vid första anblicken – är snarare forskningens svar på vad som gynnar nytänkande.
– Stora skapelser bygger oftast på kunskaper som har samlats ihop under årtusenden. Inte ens Albert Einstein skulle kunna komma på hur man bygger ett flygplan om han blev nedsläppt på en öde ö. Han skulle ha tur om han lyckades få upp eld, säger Richard Caselli.
Förutom de fyra neurobiologiska komponenterna tar därför Richard Caselli också in den sociala kontexten som en faktor som påverkar kreativt beteende. Inom många discipliner är det omgivningens subjektiva uppfattning som avgör vilka kreativa verk som är ”användbara”.
– Emily Dickinson eller Vincent van Gogh bedömdes inte som kreativa av sin samtid, men har omvärderats som stora genier i efterhand. Deras egna tider var inte mogna att bedöma dem som kreativa, säger Eva Hoff.

4. Att stjäla idéer är inte kreativt
Stämmer inte

Picasso sade en gång att dåliga konstnärer imiterar – de stora stjäl. Han menade dessutom att man som konstnär, även om man försöker, aldrig helt och hållet kan kopiera en annans verk.
– Att ta en idé från ett sammanhang till ett annat är ett utmärkt exempel på kreativitet, säger Lennart Sjöberg.
Han berättar att användandet av analogier är en välutforskad metod för kreativ problemlösning – att försöka hitta en lösning genom att se hur liknande problem, kanske inom ett helt annat område, lösts tidigare. Det är nog få som inte skulle hålla med om att den schweiziska ingenjören George de Mestral gjorde en kreativ insats när han insåg att egenskaperna hos växten kardborre kunde tas tillvara för att fästa saker – och uppfann kardborrbandet. Eller att musikaler som Grease eller West side story inte skulle vara kreativa för att de stulit idén om ungdomskärlek över gruppgränserna från Shakespeares drama Romeo och Julia.

5. Barn är oerhört kreativa tills vuxenvärlden gör dem konventionella
Både ja och nej

Barn har vissa kreativa fördelar: de lär sig snabbare än vuxna, de är mer spontana och tänker mer associativt. Men dessa förmågor är bara en liten del av att vara kreativ.
– Jag tycker att det är lite tramsigt att vi säger att barn är kreativa bara för att de har gjort något konstigt, säger Eva Hoff.
– Många barn som fantiserar är kreativa, men inte alla. Uppfinner de en låtsaskompis som ser ut och gör samma som de själva så är inte det särskilt kreativt. Jämför med någon som har en fantasivän som är en grön drake som kan vara både stor och liten och som flyger runt i världen och helar människor.

Om man går tillbaka till definitionen av kreativitet som något nytt och användbart så ökar möjligheterna med större erfarenhet.
– Kunskap är nödvändigt för att kunna vara kreativ, säger Hoff. Ett barn som är kreativt inom matematiken är orimligt, däremot kan ju ett barn vara expert på till exempel tv-spel och där finna nya och smarta lösningar som vuxna aldrig skulle komma på.

När barn blir större berättar de mindre om sina fantasier för omvärlden, något som kan misstas för minskad kreativitet
– Från tioårsåldern censurerar barn sig själva i större utsträckning för att andra inte ska tycka att de är konstiga, men det betyder inte att de är mindre kreativa, säger Eva Hoff.

Den inflytelserika ryska utvecklingspsykologen Lev Vygotsky menade dock att det går en viktig skiljelinje i mellanstadieåldern. Vissa av oss låter då det logiska tänkandet konkurrera ut det mer fria och associativa tänkande som vi förknippar med kreativitet. Eva Hoff förklarar:
– Vi kan tänka oss att hälften av oss stannar inom vissa områden någon gång under mellanstadiet. Man slutar utforska eller försöka hitta nya sätt att rita på när det blir dåligt och fortsätter rita på samma sätt som man gjorde när man var tio år. Medan den andra halvan av befolkningen fortsätter utveckla flexibilitet och associationsförmåga – och hos dem får intelligens och kreativitet möjlighet att interagera.

Text: John Airaksinen & Jenny Rickardson
Illustration: Graham Samuels
Den här texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi nr 1 2010
Del 2 kommer snart!

Stockholms Lokaltrafik har gjort en rätt rolig 100 känslor-remix av sin reseplanerare: Känsloplaneraren! De har bytt ut namnet på varje tunnelbanestation mot en känlsa, och sajten låter dig planera mellan vilka känslor du ska resa. Du får sedan serverat en spellista med musik skräddarsydd för känsloresan du ska ge dig ut på. Bara att kika på den där tunnelbanekartan känns som ett steg i den riktningen vi ville ta med 100 känslor – att uppmuntra till (och själva bli bättre på) att se många nyanser i känslolivet!

Och på tal om 100 känslor som glömde vi nog lägga upp det här tv-inslaget som Johanna Johansson och Ida Ferm från min gamla skola JMK gjorde om mig, Linda och projektet!