Konstnären Anna Odell spelade psyksjuk “för att öppna slutna rum och belysa hur olika och slumpmässigt bemötandet inom sjukvården kan vara”. Det låter ju som ett bra syfte – men jag blir inte särskilt mycket klokare av att läsa resten av resumén (se nedan) av det 15-sidiga dokument hon lämnade över till akuten. På vilket sätt hjälper hennes konstverk till att öppna slutna rum och belysa slumpmässigt bemötande?

Som jag förstått bemöttes hon precis så som sjukhuset ska bemöta våldsamma psykotiska patienter!

“RESUMÉ
Min avsikt med projektet är att öppna slutna rum och belysa hur olika och slumpmässigt bemötandet inom psykvården kan vara. Att belysa och testa iden om att psykosen är en sorts lögn, som polisen uttryckte det, genom att rekonstruera en psykos. Jag använder och ifrågasätter de reaktioner den planerade psykosrekonstruktionen väcker hos olika myndigheters yrkesutövare genom att sätta deras olika påståenden mot varandra. Jag driver olika frågeställningar framåt genom att att låta dem jag intervjuar ta ställning till varandras påståenden. Min metod är också att, beroende av vad dom jag intervjuar säger, låta det påverka vilka andra jag kommer välja att intervjua. I projektet vill jag belysa hur offerrollen påverkas av dom olika sammanhang som jag frammanar. Ju mer jag undersöker och tränger in i vad offerrollen innebär desto tydligare blir det hur komplex frågan är. Min slutsats blir att varje svar väcker nya frågor.”

Citatet är plockat från Salvan, som arbetade på psykiatriska akutmottagningen på S:t Göran när Anna Odell genomförde sitt konstverk. (via Mosskin)

Av: John Airaksinen

Lördagskväll på baren Indigo, någon frågar lite slött vad jag sysslar med på dagarna. Jag svarar troligen “jag pluggar” lite undvikande. Om personen är enveten brukar jag viska “till psykolog…” som svar på fortsatta frågor. Då sker ett av följande scenarier:

a. “Åh, det vill jag också bli! Jag har alltid velat bli psykiater/kurator/psykopatologi/medium jag är jättebra på att lyssna och alla säger alltid att jag skulle passa så himla bra och jag läste det på gymnasiet också och sen ringer alla till mig jämt med sina problem och jag ba ahh jag orkar inte ba för att jag e så bra på att lyssna, sa jag förresten att jag typ redan är psykolog, som hobby alltså?”

b. “Ser du igenom mig nu?”

c. “Jag har läst att alla chefer är psykopater, visst är det så?”

För att i framtiden undvika de älskvärda c-svaren tänkte jag en gång för alla säga att de flesta chefer med stor sannorlikhet INTE uppfyller kriterierna för psykopati.

Men i allafall här kommer lite random fakta om psykopati för er som likt c-frågaren tycker psykopati är spännande.

Mats Dernevik är psykolog och forskningschef på CVP, Centrum för våldsprevention, och jobbar även på Kumlaanstalten lite då och då. Mats är också, märkte vi till vår förtjusning i fredags, en jäkel på oneliners. Man måste alltid beundra en person som kan skämta om allvarliga psykiska ströningar, som jag brukar säga.

Jag läser alltså psykiatrikursen just nu – 7,5 poäng förlagda till psykiatrin på KI. Mats Dernevik föreläste för oss om rättspsykiatri, psykopati och ondska. Jag gnuggade händerna och tänkte “smarrigt”.

Enligt en teori, kännetecknas psykopater av:

1. Det interpersonella fungerandet. Individer med psykopati är charmiga som tusan, ljuger, har en grandios självbild, bedrar och manipulerar. De är “snabba i truten” och “har glapp i käften” sa Mats, som ju har gedigen erfarenhet. Mats fortsatte  “Det låter bra, va,  men de säger ingenting, ungefär som en politiker.”

2. Affektivt (icke-) fungerande. Total oförmåga att känna ångest, dåligt samvete och kval. Ytliga affekter. “Dom kan läsa noterna men hör inte musiken” som Mats uttryckte det.

3. Livsstil. Kicksökare, impulsiva, rastlösa. Mats berättade om ett typiskt samtal:

- Vad gjorde du i helgen?
- Jag körde till Gävle.
- Aha, känner du någon där?
- Nä, jag ba körde dit. Och sen hem.
- Har du tillgång till bil?
- Nä, men de fixade sig.

Hmm. Enligt Mats blir inte psykopater beroende av den uppsjö av droger som de missbrukar. För de har ingen ångest! Utan ångest – inget beroende, menade han.

För att illustrera hur den här impulsiva livsstilen kan se ut berättade Mats om en vanlig dag för en av Sveriges mest ökända brottslingar. Jag vet inte hur mycket av detta som är sant och jag uppfattade det inte som att personen är eller har varit klient till Mats.

Förmiddag, han vaknar till, sjuuukt sugen på cigg. Frun (som läser till polis) är i skolan och ungarna på dagis. Han vill ha cigg, måste ha, men har inga pengar. Han får en idé:

“Vänta lite nu, på posten finns det cash!”

Han tar fruns strumpbyxor, i färgen dunkelbraun, sticker ned till posten och… personalen som känner igen honom säger förvånat “Nämen hej” innan de blir rånade på 30 000 kronor. Han råkade ha ett vapen. Mats berättar att psykopater ofta bara råkar vara beväpnade.

Han tar pengarna, rusar ned till tobaksaffärern och köper cigg. När han står och tar ett bloss utanför affären tänker han:

“Ajdå. Det där var inte så bra.”

Så han sticker till resebyrån och säger “Jag skulle bara behöva komma bort från allt” och köper en biljett till Mallis (eller var det Kreta?). Där spenderar han pengarna på tre veckor och vänder sig sedan till svenska ambassaden, eftersom han “vill åka hem och ta mitt straff som en man”.

4. Antisocial beteendestörning med dålig beteendekontroll, tidiga beteendeproblem, “kriminell mångfald” och.. vänta lite nu.. promiskuöst beteende och många korta relationer. Är det patologiskt?

Nja, menar Mats, teorin är väldigt nordamerikanskt färgad. Men, fortsätter Mats, “Dom är verkligen jättebra på det (korta relationer), det är nästan så man blir avundsjuk”.

Okej, det var väldigt mycket info. För dig som känner dig träffad, här kan du se om du är psykopat . Robert D Hare, som har skrivit, Psykopatens värld, har utarbetat en serie diagnostiska instrument för att bedöma grad av psykopati.

Enligt Mats Dernevik är testet problematiskt, och de har slutat utfärda diagnosen psykopati på Kumla. Interner har nämligen börjat tävla i hur många poäng de uppnådde på testet.