Bland annat lyckoforskaren Ed Diener menar att det subjektiva välbefinnandet och livstillfredsställelsen inte alltid måste stämma överens. Det är till exempel möjligt att tycka att man har det perfekta jobbet, men samtidigt ha en hög andel negativa emotioner. Jag har tänkt en del på detta under min resa till New York. En stad som för många människor är möjligheternas stad.
Allt finns ju där! Men samtidigt behöver tanken om att det är möjligheternas stad inte innebära att jag känner en massa positiva emotioner. Ledtråden fick jag de gånger jag begav mig till Central Park. Jag insåg att alla människor och alla intryck också gör det svårt att inte tappa bort sig själv i allt myller. Och att tappa bort sig själv i folkmassan är ingen positiv känsla. Jag skulle kanske behöva fler stora parker för att kunna känna både ett kognitivt och affektivt välbefinnande, för att helt enkelt kunna ge mig själv möjligheten att bli mer lycklig.

Hur ser det ut i din vardag? Känner du ett kognitivt och affektivt välbefinnande på jobbet, med vänner eller hemma? Vad finns och vad saknas? Kanske kan du genom att titta på hur din vardag och ditt liv ser ut få ledtrådar till små förändringar som skulle kunna ge både positiva emotioner och en positiva kognitioner samtidigt.

Jag vill även passa på och tipsa om Lotta Bromés intervju med Laleh på P4 igår.

Anknytningsteori är ett sätt att förklara hur våra tidiga erfarenheter av de som står oss närmast (ofta föräldrar) påverkar hur vi senare beter oss, känner och tänker i nära relationer. Dessa tidiga relationella erfarenheter kommer blida inre arbetsmodeller som bestämmer hur vi ska och inte ska agera i en viss specifik relation och situation för att få våra behov tillfredsställda. Men barnet kommer med tiden utvecklas kognitivt och även få massor av erfarenheter av olika situationer och relationer som associeras med varandra. Så småningom kommer den inre arbetsmodell som vi haft till våra viktigaste och mest betydelsefulla ankytningspersonerna (föräldrar, partner) vara den som är mest tillgängliga och således påverkar andra liknande relationer. Det som händer är att mängden erfarenhet vi har av en viss modell och hur ofta vi har använt modellen avgör densiteten på de neurala kopplingarna för just den inre arbetsmodellen, och således hur lätta de är att aktivera.

Genom att titta på hur vi fungerar i nära relationer kan vi kanske ana att vi har ett mönster som är mer framträdande än andra. Är du en person som helst håller dig för dig själv, som ogärna kommer för nära andra och undviker att gå in i nära relationen? När du känner dig ledsen eller orolig är du snarare någon som drar dig undan än att söka stöd och tröst hos andra. Eller är du en person upplevs vilja ha mycket närhet och brukar skrämma iväg människor för att du kommer för nära? Du kanske undviker nära relationer för att du inte vill bli övergiven. Det kan även vara så att du ofta har nära, djupa och stabila relationer och att du upplever att en stressande situationen i en relation snarare är en möjlighet till utveckling, än att du behöver undvika eller att du får ångest av den.

Vår anknytning ger oss förväntningar, behov, känslor och beteenden som utlöses i nära relationer. Dessa mönster kommer även påverka vår trygghet i sociala situationer, självbild, personliga utveckling, mentala hälsa och relationella kvalitéer. En trygg anknytning kommer skapa större andel positiva emotioner som över tid kommer bredda och bygga våra resurser i enlighet med Barbara Fredricksons broaden and build theory. Den trygga upplevelsen kommer skapa en spiral av positiva beteenden och mentala erfarenheter som möjliggör att vi bättre kan reglera känslor vid stress. Därmed formas ett mer flexibelt förhållningssätt och vi kommer bredda vårt perspektiv och våra förmågor. Om vi är trygga i nära relationer kommer detta även att påverka vårt globala välbefinnande och minska depression och ångest. En annan intressant sak är att om vi känner oss trygga har vi också lättare att acceptera brister hos sig själv och samtidigt hålla kvar en positiv och koherent upplevelse av oss själva.

Vilken typ av anknytning vi har är som sagt ganska stabilt över tid, men jag vill ändå poängtera att genom att bli alltmer medveten om hur detta påverkar våra relationer och vårt välbefinnande kan vi också våga utmana invanda strategier till förmån för nya beteenden. Framförallt vill jag ge ett annat perspektiv på hur vi kan tänka på välbefinnande och hur våra relationer påverkar hur vi mår.

Det slog mig när jag var på semester förra veckan hur svårt det är att hitta balansen mellan vila och aktivitet. Det är lätt att det tippar över åt endera den ena eller det andra hållet. Antingen blir det för mycket aktiviteter, jobb, träning, projekt och engagerande grejer, eller så blir det för mycket vila och sömn, och det är lätt att nästan växa fast i soffan. Jag brukar snarare ha tendensen att göra för mycket och får ständigt ha som utmaning till mig själv att våga göra mindre och också sova mer. Men jag vet också att motsatsen inte är ovanlig. Individer som har svårt att komma igång och ta initiativ, och som sover för mycket. Sömnforskaren William C. Dement menar att många av oss inte lever ett optimalt liv eller presterar på en optimal nivå på grund av att vi inte sover optimalt.

En annan aspekt av detta fick jag i en intervju med forskaren Astrid Bjørnebekk för SATS Magasin. Hon har kommit fram till att träning och antidepressiv medicin har samma effekt på kroppen. De påverkar samma signalsubstanser, de som gör att vi känner oss piggare och gladare. Vidare menar hon att både för lite träning och för mycket träning kan vara ohälsosamt. Det kan påverka vår sömn, vår energinivå, så väl som vårt humör. Jag tänker att det inte gäller bara träning, utan även andra aktiviteter, så som jobb, skola och andra uppgifter.

För lite eller för mycket aktivitet gör oss tillslut uttråkade eller stressade. Jag brukar ofta tänka på det utifrån flowbegreppet. Det är svårt för mig att få flow när jag har för mycket att göra eftersom jag inte hinner med allt på min begränsade tid (stress), samtidigt som för lite att göra inte ger mig tillräcklig stimulans och utmaning (uttråkad).

Lösningen verkar vara lagom mycket sömn och lagom mycket träning. Men, varför ska det vara så svårt att hitta den balansen?

Hur gör du för att hitta balansen mellan vila och aktiviteter?

1. Målet bör vara meningsfullt och du ska uppleva att det är viktigt för just dig. När vi jobbar mot målet är det viktigt att det känns som att processen till målet, inte bara slutresultatet, känns meningsfull och stimulerande. När målet är formulerade så att även lärandeprocessen är viktig kommer fokus lättare flyttas från en rädsla att misslyckas till en längtan efter att lära mer. Meningsfulla mål är även ett sätt för att vi lättare ska kunna motivera oss att fortsätta vår strävan. Tipset är att se till att formulera eller förändra målet så att det känns meningsfullt och att det finns en lärandekomponent med. Glöm inte bort att målet bör vara specifikt och inte “så bra jag kan mål”, på så sätt kan vi mäta om vi om vi är på sätt väg.

2. Engagemang i målet påverkas av om målen känns viktiga och meningsfulla (se ovan). Men det påverkas också av vår tro på att vi kan lösa uppgiften (self-efficacy). Ett sätt att öka vår tro på att vi kan nå målet är om vi hela tiden ser till ett att de aktiviteter vi gör för att nå till målet eller målet i sig är tillräckligt utmanande för vår kompetens. Det innebär att ett tidsmål på Göteborgsvarvet inte bör vara varken för enkelt eller för svårt. Försök istället att göra det realistiskt, men samtidigt utmanande. En annan viktig aspekt är att vi alltid måste justera vår utmaning/vårt mål efter de förutsättningar som är just nu. Din kompetens kan variera från dag till dag. Har du till exempel mycket på jobbet eller har varit förkyld så kommer träningen bli lidande och för att lättare uppnå engagemang behöver målet anpassas till detta. På detta sätt kommer kunna hamna i flow som gör att vi lättare når vårt mål, det känns roligare, vi vill fortsätta med det vi håller på med och vi mår bättre. Vi slipper en massa oro och ångest för att målen är för högt satta eller att känna oss uttråkade för att de är för enkla.

Mitt mål för våren 2012 är att skriva ett kortare blogginlägg varje vecka. Det känns meningsfullt att få dela med mig av tankar jag har kring positiv psykologi och hur jag relaterar det till olika situationer som dyker upp i min vardag, som jag läser eller frågor jag får. För mig känns positiv psykologi som ett område som är lättillgängligt och användbart och jag vill att så många som möjligt ska få ta del av detta forskningsfält. Min största utmaning blir att inte sätta för höga mål för mig själv. Därför har jag valt att begränsa bloggandet till korta blogginlägg och med tanken “hellre ett kortare inlägg än få långa”.

Om ni har något ni vill att jag ska blogg om eller någon fråga är det bara att skicka ett mejl till susanna@psykologifabriken.se

Lästips:
Latham och Locke (2002). Building a practical and useful theory of goal setting and task motivation.
Fredrik Ullén om flow i DN

I Psykologifabriken har vi skrivit om mål, flow och mening tidigare.

När jag för ett tag sedan gjorde ett uppdrag på en organisation insåg jag vilka omfattande konsekvenser en känsla av meningslöshet kan få för en individ, en arbetsgrupp och inte minst för en hel organisation. Vi människor har verkligen ett behov att det vi gör känns meningsfullt, vilket innebär att om det inte gör det så ser vi endera till att göra det meningsfullt eller så tappar vi motivationen och viljan att fortsätta. Att själv omforma en uppgift så att den känns meningsfull kan i många avseende anses initiativrikt och kreativt, men att delvis förändra en uppgift kan också medföra att det vi gör inte går i linje med organisationens mål.

Å andra sidan kommer en situation där meningslösheten tar över vara ödesdiger av andra anledningar. Ett jobb som inte känns meningsfullt är ett jobb som vi inte kommer utföra lika effektivt, vi kommer ta färre nya initiativ, missa andra perspektiv och tillslut kanske också säga upp oss från.

Barbara Fredrickson menar att upplevelsen av mening är den starkaste medierande faktorn mellan olika livshändelser och positiva utfall. Meningsfullhet är en positiv emotion som gör oss mer öppna för ny information, nya associationer och lösningar. Ett meningsfullt arbete är viktigt för dig som individ för att du ska trivas, minska risken för att bli utbränd, känna att du använder hela din kapacitet och framförallt för att du ska gå upp ur sängen på morgonen. Men det är också viktigt för chefen och organisationen som vill ha de effektivaste och mest välmående medarbetarna. De som önskar medarbetare som kanske också gör det där lilla extra för organisationens nytta. Den medarbetarna kan skapas med en meningsfull arbetsutformning, den medarbetaren kanske är du?

Fundera gärna över vad som är ett meningsfullt arbete för dig?

Nästa vecka ska jag fundera vidare kring meningsfullhet och mål. Varför vi behöver meningsfulla mål för att må bra, för att inte ge upp vid motgång och för att nå de bästa resultaten.

Så vad har vetenskapen positiv psykologi att lära oss kring det här med att ge bort presenter?

Forskning visar att det är en utbredd uppfattning att vi blir mer lyckliga av att lägga pengar på oss själv än på andra. Samtidigt som flera studier visar på den totala motsatsen! (Dunn et al., 2008) I ett experiment fick personer i uppdrag att spendera pengar antingen på sig själva, eller på en annan person. Gruppen som spenderade pengarna på en annan person skattade sig själva generellt som lyckligare. Man har också sett att personer som ger bort mer pengar till välgörenhet eller till andra personer, skattar också sig själva som lyckligare, än personer som spenderar hela lönen på sig själva. (Dunn et al., 2008)

Så det här med att ge bort julklappar verkar ju kunna vara en riktig lyckoboost! Frågan är bara vad man ska lägga sina slantar på? Självklart har lyckoforskningen kikat även på detta.

En studie (Nelson & Meyvis, 2008) undersökte två grupper som fick massage. Båda grupper fick massage i tre minuter, men den ena gruppen fick dessutom ett 20-sekunders avbrott halvvägs in i massagen. Den andra gruppen fick en sammanhängande massageupplevelse. Vilken grupp upplevde massagen som mest njutbar? Faktiskt gruppen som fick sin massage avbruten! Detta kan bero på vår fantastiska förmåga till att habituering till omständigheterna. Genom att avbryta massagen hann habitueringen avbrytas, och deltagarna upplevde maximal njutning hela vägen.

Om vi vill anpassa detta på julafton kan det ju tyckas ostrategiskt att ge alla klapparna på en och samma dag istället för att sprida ut dem över tid. För att minska habitueringseffekter, testa att sprida ut julklapparna till dina käraste under självaste juldagen, istället för att dela ut alla vid ett och samma tillfälle. Eller ge en sneakpeak-julklapp dagen före, och kanske en bonusklapp dagen efter?

Ok, så nu vet vi att det är bra att lägga pengar på andra, och vi har fått indikationer på hur det ska göras. Frågan är bara VAD man ska ge? Återigen har lyckoforskningen ett svar på vardagens bekymmer! Gång på gång har man nämligen sett att upplevelser är betydligt bättre presenter än materiella gåvor ur lyckosynpunkt. Hur kommer då detta sig?

Allra bäst för lyckan är om man delar upplevelsen med nära och kära. Då kan minnet bli en samlingspunkt att återuppleva tillsammans genom fotografier eller samtal. Vi tenderar dessutom att inte jämföra minnen på samma sätt som vi jämför saker, eftersom varje minne är unikt. Och eftersom det är unikt, tar det också längre tid att vänja sig vid minnet, jämfört vid en ny pryl (Nicolao et al., 2009).

Så, hoppas detta har bidragit med ny inspiration inför julen och julhandeln!

Mer julklappstips kan du även få på Valbloggen!

I Psykologifabrikens upplevelsebaserade utbildning Lyckolabbet: Positiv psykologi i praktiken får du testa hur du i vardagen, på arbetet och på fritiden kan använda denna typ av forskning för att öka ditt välbefinnande. Vi förklarar hur det arbetet i sin tur leder till att du också blir effektivare, mer motiverad och mer produktiv! Och framförallt – varför strävan mot att bli lyckligare är något helt annat än den hopplösa kampen för att bli ”lycklig”.

Detta lär du dig
• att hitta strategier för att påverka ditt välbefinnande
• att förstå hur du med hjälp av positiv psykologi kan skapa en välmående och framgångsrik organisation
• att använda hela hjärnans kapacitet för att öka informationsbearbetning, associationsförmågan och integrering av kunskap
• att förstå hur välbefinnande hänger samman med produktivitet, motivation, effektivitet och samarbetsförmåga.
• knep från kognitiv beteendeterapi för att få förändringen att bli bestående

Vetenskaplig bas
Utbildningen bygger på forskningsfältet positiv psykologi, av bland andra Martin Seligman, Sonja Lyubomirsky och Barbara Fredrickson. Dessutom finns inslag av kognitiv beteendeterapi för att förstå konsten i behålla motivationen i ett förändringsarbete.

Redskap
Som tillval kan alla deltagare i utbildningen få en uppsättning strategikort som ger en enkel och rolig ingång till övningar i vetenskapligt beprövade lyckostrategier: flow, coping, tacksamhet, skapandet av positiva vanor, målsättning och meningsskapande. Korten kan användas både under utbildningstillfället – och i efterhand för att förlänga effekten av utbildningen.

Utbildningsledare
Katarina Blom och Susanna Sjögren arbetar på Psykologifabriken som föreläsare, skribenter och konsulter inom tillämpning av positiv psykologi. Lyckolabbet har getts i olika föreläsnings- och workshopformat både på företag och på universitet. Katarina och Susanna har även genom konsultverksamhet tagit fram digitala verktyg på nätet och i mobilen för att tillämpa positiv psykologi.

Format & bokning
Lyckolabbet kan ges i olika längd, allt från en kort mingelföreläsning till en längre kurs om fem heldagar. Vi anpassar utbildningen efter dina behov och önskemål.

• Mingelföreläsning. En 30 minuters tankeväckande och inspirerande prova på-föreläsning för dig som är nyfiken på vad positiv psykologi har att erbjuda. Mingelföreläsningen passar lika bra som lunch- eller frukostföreläsning.

• Föreläsning och workshop, halvdag.

• Föreläsning och workshop, heldagsutbildning.

• Föreläsning och workshop, kurs med tio kurstillfällen à tre timmar eller fem heldagar. Kan ges till en arbetsgrupp eller en grupp med privatpersoner som vill lära sig mer om lycka och hur vi kan använda lyckoforskningen för att bli lyckligare.

Om du vill du att vi ska hålla Lyckolabbet för ditt företag, din skola eller organisation är det bara att skicka en förfrågan till bokning@psykologifabriken.se.

Nästa tillfälle
Nästa öppna utbildning går den 9 mars under Psykologifabrikens Workout!

Tidigare kunder
Previa, SVT, Utbildningsradion, Stockholms Universitet och Karolinska Institutet.

Mer om ämnet
Nedan kan du se en 21-minutersföreläsning med Dan Gilbert, en inspirationskälla till utbildningen. Daniel Gilbert är psykolog, forskare vid Harvard University och författare till boken Stumbling on Happiness.

ACT i (par)relationer, ACT i organisationer, RFT för kliniker, FAP och ACT (FACT!) i den terapeutiska alliansen, ACT för smärta, ACT med unga, ACT och tacksamhet, ACT och martial arts (!), ACT i föräldragrupper, motstånd inom ACT, ACT och beteendeaktivering, ACT för terapeuten… Varje dag i tre dagar gavs ca 30 föreläsningar och workshops parallellt. Dessa avhandlade allt från den torraste RFT-teori till den allra mest upplevelsebaserade ACTion-workshop!

Hayes och Harris workshop som inledde min konferensvecka kretsade mycket kring relaterande, och flera gånger framhölls sårbarhet som nödvändig insats för en intim relation. En definition av sårbarhet kan vara att visa sin egen imperfektion, ett område som positiv psykologi-förespråkaren Tal Ben-Shahar skrev en bok om år 2009 (The pursuit of perfection). I denna bok betonas acceptans och att tillåta sig själv vara mänsklig, -ett område som är en del av positiv psykologi, men som också lätt ”glöms bort” när ämnesfältet ska presenteras. Kanske är det bara jag, men sårbarhet och att ge upp ett perfekt liv är kanske inte de första associationer som man får när man läser orden livstillfredsställelse, karaktärsstyrkor eller välbefinnande (vilka alla är komponenter i det positiv psykologi studerar). Kanske vill jag just därför betona hur acceptans och att vara mänsklig verkligen är uttalade delar inom positiv psykologi, som en väg bland flera för att öka sitt eget välmående. Acceptans är, som namnet avslöjar, även en grundstomme i ACT, och här finns dessutom en uppsjö av interventioner som visar hur man kan praktisera acceptans.

Ju mer jag reflekterar kring det, desto fler kopplingar ser jag mellan positiv psykologi och ACT. Självklart finns här även stora skillnader, men exempelvis ett övergripande fokus på meningsfullhet och engagemang i tillvaron är en tydlig tråd inom båda fälten. Susanna skrev tidigare på bloggen om hur Martin Seligman har gått från att presentera tre liv (det njutningsfulla, det engagerade och det meningsfulla) som komponenter i lyckan, till att än mer betona vikten av mening för att uppleva livstillfredsställelse och välbefinnande. På denna punkt kan jag tänka mig att Hayes och Seligman är väl överens.

Efter ACT-veckan är det dessutom extra tydligt för mig att se hur det inte bara är de händelser som drabbar oss i vår vardag som avgör hur vi mår, utan snarare hur vi reagerar på dessa. Att det är vår reaktion på innehållet i vårt liv, snarare än innehållet per se som sätter vår lyckonivå är tydligt synliggjort i lyckoforskaren Sonja Lyubomirskys diagram över hur vår lyckonivå kan förklaras av gener (50%), livsomständigheter (10%) och just förhållningssätt (40%) (något som jag skrivit om tidigare på bloggen).

Spännande med ACT-fältet är att det tycks växa med stormsteg, om man ser på antal medlemmar år för år, och det talas om att ett svenskt ”chapter” till den internationella moderorganisationen ska bildas. Detta ska i så fall fungera som en plattform där bl. a. forskning kan sammanställas, svenska ACTare kan nätverka och instrument och övningar göras tillgängliga på svenska.

ACT tillämpat inom organisationer tycks också vara på starkare framfart jämfört med tidigare år. Även om det finns tydliga komplikationer med implementeringen av ACT i kommersiella sammanhang, exempelvis krävs en total omdefiniering av ordet ”värderingsarbete” (då det i ACT står för något helt annat än en ofta luddig top-down process som i värsta fall påtvingats medarbetare) så är detta en hoppfull utveckling. Jag är övertygad om att organisationer har mycket att vinna på att öka graden av acceptans på arbetsplatsen. Det är för övrigt något som
Frank Bond både forskar och skriver kring.

Självklart lyste Psykologifabrikens systerföretag Hoas Tool Shop med sin frånvaro, då de utvecklat det digitala ACT-verktyget Viary för just värderingsbaserad beteendeförändring i bl. a. organisationer. Jag hoppas på att se dem på plats nästa år!

Psykologifabrikens Psykologen Oskar bad oss förtydliga positivt tänkande? Vad är det egentligen och finns det något gott i det? Barbara Ehrenreich är skeptisk till allt vad optimism och positivt tänkande heter efter, eftersom hon menar att det ger oss en orealistisk bild av världen och oss själva som inte är hälsosam.

Jag tänker mig två olika scenarion på varför hon är så stark motståndare till optimism:

1. Hon var deprimerad när hon fick cancerbeskedet av sin läkare!
Tali Sharot undersökte vad som händer med människor när de får negativa besked och får tänka på en oönskad framtid jämfört med positiva besked och en önskad framtid. De flesta av deltagarna rapporterade att de hade lättare att komma ihåg och hade en starkare upplevelse av det positiva och önskade, än det oönskade. Med fMRI (functional Magnetic Resonance Imaging) visade han att aktiviteten i amygdala (som processar våra emotioner) och rostral anterior cingulate cortex (som modulerar våra emotioner och motivation) var högre ju mer optimistiska personerna var. Vad han också fann var att deprimerade personer hade minskad aktivitet i samma hjärnstrukturer. Slutsatsen var således att friska människor har en bias för att att vara optmistiska medan deprimerade människor har en bias för att vara pessimistiska.

För precis som John skriver i sin kommentar så har forskning visat att friska människor som känner missnöje eller gör fel lär av detta. Dem sänker förväntningarna och kommer således ha större chans att få en positiv upplevelse nästa gång. Det blir på så sätt lättare att nå sina mål och lättare att hamna i flow!

2. Positiv tänkande är inte samma sak som optimism!
Läkarens kommentar “Tänk positivt” blev droppen för Barbara Ehrenreich. Därefter har hon enligt min mening blandat ihop det käcka “tänk positivt”-tänket med optimism. En läkares kränkande kommentar har fått henne att skriva böcker om ämnet. Men jag tror att det handlar just om att hon blev kränkt och inte blev tagen på allvar i det hon var då, snarare än att han sa som han sa. Jag tror också att om den här läkaren formulera sig något annorlunda istället kunnat fått Barbaras reaktion att bli positiv.

Positiv psykologi menar inte att vi bara ska tänka positiv och bara vara glada hela tiden. Syftet med forskningen är att försöka förstå vad människan gör när hon mår som bäst, när hon fungerar optimalt. Det ska vara ett komplement till traditionell psykologi för att förstå vad vi behöver mer av för att öka vårt välbefinnande.

Forskaren Sonja Lyubomirsky skriver i sin bok Lyckans verktyg om vikten av tajming och variation. Det passar inte alltid att vara optimistisk och tänka positivt och kanske skulle det i Barbaras fall fungerat att använda sig av tacksamhet (som också ökar vårt välbefinnande) för att få perspektiv på sitt liv och kunna uppskatta det hon hade.

En annan forskare, Martin Seligman skriver i sin nya bok Flourish att positiv psykologi inte bara handlar om njutning här och nu, utan att det också handlar om att känna meningsfullhet och att man uppnår något. Att göra något som känns meningsfullt och att nå sina mål innebär också att vi kommer stöta på motgångar, det kommer kännas jobbigt och vi känner oss kanske inte alltid positiva i stunden. Men vi kommer bli lyckligare i längden!

Det finns mycket att säga om positivt tänkande och optimism. Broaden and Build är en teori av Barbara Fredrickson som ytterligare förklarar varför optimism är så bra för vårt välbefinnande. Min Lyckolabbet-kollega Katarina är expert på just detta och kommer nog berätta mer om detta och annat kring optimism i nästa inlägg!

Jag skulle vilja att du INTE tänker på en banan.

Ta sju sekunder och ansträng dig för att INTE tänka på en gul banan.

Räkna: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Funkade det?

Förmodligen inte. Kanske kan det förklara varför Barbara Ehrenreich blev så upprörd när hon blev uppmanad av sin läkare att se sin cancersjukdom som en gåva. Det glättiga budskapet “Tänk positivt” blev för henne ett tillräckligt rött skynke för att skriva boken Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. Hon menar att positivt tänkande gör att vi ignorerar verkliga problem, att vi flyttar fokus från omständigheterna och lägger skulden hos individen istället. En individ som får kämpa med att INTE tänka på en gul banan. Eller INTE tänka på problemen med sin cancer.

Vad tycker du? Är det för mycket fokus på att tänka positivt? Vad tycker ni på Lyckolabbet, kan inte ni nyansera bilden av positivt tänkande!

Här kan du se en liten snutt med Ehrenreich: