Neil. S Jacobson och Andrew Christenssen, upphovsmännen till Integrated Behaviorual Couples Therapy, IBCT, har i många år studerat par för att ta reda på vad par egentligen bråkar om, och om det finns några mönster. Jacobson och Christenssen hittade ett antal vanliga huvudteman i parens konflikter, de vanligaste var enligt dem: närhet eller distans, kontroll och ansvar och konventionell möter okonventionell. Parets huvudsakliga temakonflikt kommer troligen från olikheter mellan partners. Att det är just dessa olikheter, som uppfattas vara boven till problemet, är ett grundläggande missförstånd, menar Jacobson och Christenssen. Olikheter behöver inte vara oförenligheter.

Det allra vanligaste temat handlar om närhet och distans. En partner kräver mer tid tillsammans, eller mer närhet, medan den andra kämpar med näbbar och klor för att få vara själv och slippa krav. Temat, som exempelvis närhet och distans, reflekterar inte sällan olika idealbilder av hur ett förhållande ska vara. Istället för att acceptera olikheterna – betraktas olikheterna ofta som ett fel som måste åtgärdas hos den andra. “Han har nästan ett sjukligt behov av bekräftelse och närhet!” eller “Hon är mer lik en isdrottning än en kärleksfull partner!”. Båda partners drömmer den ultimata lösningen på konflikten – att den andra ska förstå hur fel den har och äntligen förändra sig.

Ett annat vanligt tema är ansvar och kontroll. Det kan handla om att den ena partnern är ansvarig för alla finansiella beslut, och önskar att den andre kunde ta mer ansvar, eller att en partner, ofta kvinnan i traditionella heteropar, har varit tvungen att ta allt ansvar över hushållet och nu önskar att mannen skulle kunna rycka in och ta åtminstone hälften av hushållsgörat.

Ett tredje tema i parens konflikter, konventionell möter okonventionell, förvånade Jacobson och Christenssen. Konflikten uppstår när en konventionell person vill fylla sitt liv med mer äventyr och passion, och finner det hos den perfekta partnern. Denna person letar inte sällan efter trygghet och en chans att lugna ned sig – och hittar dessa sidor hos den trygga, i hemlighet äventyrssökande, partern. Båda upplever stor besvikelse när den andra visar sig vara tvärtemot det den verkade vara. Den äventyrliga börjar längta efter barn – och den lugna startar upp en alltmer utsvävande livsstil.

Det är inte själva skillnaderna som är problemet – utan polariseringsprocesssen som fördjupar dem och förvandlar olikheter till oförenligheter, menar Jacobson och Christenssen. När ångestfyllda eller upprörda partners hamnar i konflikt om olikheterna leder det ofta till övertalningsförsök och krav på förändring. Denna övertalningskampanj har oundvikligen motsatt effekt – att åsikterna hårdnar och avståndet ökar – både partners vill ju bevara sin integritet. Skillnaderna ökar, när du och din partner drar mer och mer åt olika håll.

Vad är då lösningen på polariseringen?
Acceptans och förändring är två olika sätt att lösa relationsproblem. Ett relationsproblem kan antingen lösas med att du accepterar olikheterna, eller en kombination av förändringsförsök och acceptans. I en parrelation är man ofta oense om vad som utgör den fasta kärnan av en person, och vilka egenskaper eller beteenden går att förändra. Acceptans handlar inte om att resignera eller att förvandla dig själv till en dörrmatta, det betonarJacobson och Christenssen i sin bok. Acceptans är att tolerera beteenden som du betraktar som onödiga, dumma eller felaktiga, för att du förstår den djupare innebörden eller det större sammanhanget som just det beteendet har uppstått. Kanske uppskattar du till och med de positiva konsekvenser som det beteendet ibland tillför till er relation, exempelvis att den närhetssökande erbjuder så mycket värme och gemenskap, eller att den ansvarsfulle faktiskt får er ekonomi att gå runt.

Du har rätt att be om förändring, och din partner har all rätt att neka. Det gäller att veta vad du måste acceptera och vad som går att förändra, en leopard kan inte tvätta bort sina fläckar.

av: Linda Backman, Psykologfabriken
foto: foto flickr.com/jg33
Publicerades ursprungligen i Modern Psykologi
Läs mer: Alan E Fruzzetti, Neil S. Jacobsen & Andrew Christensen “Acceptance and Change – A Therapist Guide to transforming Relationships”. och “The high conflict couple – A Dialectical Behavious Therapy Guide to Finding Peace, Intimacy & Validation”.

Fotnot: Jacobson och Christenssen betonar att det finns problem som aldrig ska accepteras; otrohet, misshandel och missbruk är inte förmål för acceptansövning.

Av: Oskar Henrikson

Christensen var inbjuden av psykologerna Liv Svirsky och Therese Anderbro på KBT-arrangemang och jag återkommer med en längre intervju senare. Jag kommer även berätta om ryktena kring att Christensen varit parterapeut till Britney Spears. Kusligt med tanke på att vi tidigare spekulerat kring hur IBCT med henne och Justin Timberlake, skulle se ut!

Text: Oskar Henrikson

Se mer om Jake & Amy nedan:

Justin Timberlake har precis kommit ut från veckans parterapisession. I handen har han en handskriven lista:
1. Köpa Britneys favoritduschcreme och ställa fram i badrummet.
2. Säga till i god tid vilka dagar han kommer vara inlåst i studion med producenten Timbaland.
3. Låta henne kolla på Sex and the City i fred.

Britneys som går bredvid har en motsvarande lista med tre punkter:
1. Ringa Justin och berätta när hon blir sen hem från evighetslånga promotionjobb.
2. Fylla på Sodastreamern när kolsyran tagit slut.
3. Låta Justin få kolla på dvd:n med sin medverkan i Saturday Night Live utan att klaga.

Så skulle det kunnat se ut om Justin Timberlake och Britney Spears varit i Integrated Behavioral Couple Therapy (IBCT) och fått en hemläxa enligt modellen gemensam beteendeaktivering. Tanken är att båda parter ska tänka ut några saker som de tror skulle öka den andra partens tillfredsställelse med relationen, välja en sak från listan och testa att göra det under en veckas tid. Lite senare kollar man av om partnern märkt vad man gjort, om det fått någon effekt och så får man chans att tycka till om varandras listor.

Just gemensam beteendeaktivering är en klassisk komponent i en traditionell beteendeterapi för par. Förändringstekniker såsom gemensam beteendeaktivering går ut på att förändra beteenden i vardagen. Vad som däremot är nytt med den integrativa varianten är att man också använder sig av tekniker som syftar till att förstå och acceptera beteenden.

Änglastatyerna triggar obehag hos Justin

Forskarna Neil Jacobson och Andrew Christensen, som utvecklat IBCT, insåg att det behövdes något mer än bara förändringstekniker – eftersom förändringarna hos många par bara höll i sig en tid efter behandlingen. Sedan kom problemen tillbaka.

Istället för att försöka jobba bort alla konflikter och olikheter strävar man därför efter en förståelse för varandras olikheter och genom den mer närhet i relationen. I acceptansarbetet görs reaktioner giltiga utifrån de personer de är, till exempel genom att terapeuten drar en parallell till saker paret beskrivit innan om sin relationshistoria. Att Britney är osäker på om hon vill gifta sig med Justin, och känner att hon eventuellt bestämt sig för snabbt kanske terapeuten kan relatera till att de känt varandra sedan tiden i barnprogrammet Mickey Mouse Club.

Christensen och Jacobson delar upp acceptansarbetet i tre delar:
1. Ett gemensamt distanserande från problemet.
2. Ett empatiskt förenande kring problemet.
3. Toleransträning.

Lite grovt kan man säga att det första används när paret hamnar i att se problemet som en inneboende egenskap hos den andra. I fallet med Justin och Britney skulle det förstnämnda till exempel kunna vara att Justin tycker att Britney är sjukt slarvig som aldrig städar undan sina änglastatyer och målningsgrejor när hon pysslat på vardagsrumsbordet. Ett sätt att distansera sig från problemet är genom att göra funktionella analyser av samspelet. Att exempelvis få fatt i att oordningen är en trigger för en massa obehag hos Justin. Han kan också få en förståelse för att han funkar som han gör genom att terapeuten drar paralleller till den historia han har med sig av att ha vuxit upp med en pedantisk mamma. Och Britney får i sin tur en förståelse för Justins utbrott över minsta mattfrans som ligger i kors.

 
Det andra, empatiskt förenande, kan handla om att personen får beskriva känslan bakom känslan, bakom Justins ilska över att det är en sån oordning i vardagsrummet kanske det finns just en önskan om att Britney ska ta sig tid och sitta ner med honom

Tolerans kan man säga är kopplat till acceptans men innefattar inte samma förståelse. Här handlar det mer om att det finns vissa saker hos vår partner som vi kanske inte kan förstå men som vi får på köpet med alla de bra sidorna. Att det tar 38 minuter för Britney att sminka sig innan hon ska dra på spa på Four Seasons är något Justin stör sig på. Behandling i det fallet blir exponering, han får helt enkelt lära sig att stå ut med hennes 38 minuter framför spegeln.

Britneys festande går Justin på nerverna

I en IBCT-behandling försöker terapeuten tillsammans med paret hitta ett tema som fångar in parets främsta konflikt. Ett vanligt tema närhet-distans, där den ena partnern hamnat i ett ständigt sökande efter mer närhet medan den andra personen gör tvärtom; söker istället distans. Ofta var det dessa skillnader mellan personerna som en gång fick dem att falla för varandra, men genom konflikter och en destruktiv polariseringsprocess har de hamnat där de är nu.

Justin vill till exempel att Britney ska komma hem, han ringer och tjatar på henne och försöker göra det mysigt för henne. Britney däremot har ett större behov av egen tid och är oftare ute med kompisar och härjar på Josephs Nightclub. Genom polariseringen hamnar de i en gemensam fälla – där ju mer Justin ringt och tjatat ju mer har Britney dragit sig undan – och den fällan kan vara svår att ta sig ur på egen hand. Särskilt eftersom det från början var det något de föll för hos varann – Britney drogs till att Justin var en känslosam person och han attraherades av att hennes integritet och självständighet.

“I’m Miss American Dream since I was 17
Don’t matter if I step on the scene
Or sneak away to the Philippines
They still gon’ put pictures of my derrière in the magazine
You want a piece of me?”

Piece of me – Britney Spears

Text: Hillevi Andreen & John Airaksinen
Hillevi Andreen läser sista terminen på psykologprogrammet vid Linköpings Universitet skriver sin examensuppsats om parterapi inom ramen för PIA-projektet.

Vi berättar självklart vad vi lärt oss här på Psykologifabriken. 

Vill du också följa med? Läs mer här!

Av: Oskar Henrikson

I första avsnittet av den kontroversiella, hyllade och sågade HBO-serien Tell Me You Love Me går den uttråkade halvtidshemmafrun Katie till terapeuten Dr. May. Katie har ett väldigt konkret problem – hon och maken Dave har inte haft sex på ett år.

Dave är också medveten om att de har problem, men vill inte följa med till terapeuten eftersom han är rädd att de genom att förändras i terapin aldrig kommer hitta tillbaka till de lyckliga makarna de var i början av äktenskapet.

Dr. Mays förslag på problemet att bedriva parterapi med bara en part närvarande är rätt kontroversiell: hon tycker att Katie ska gå själv i terapin tills Dave blir så nyfiken på vad de pratar om och frustrerad över att han inte får ge sin syn på saken att han blir tvungen att komma själv. Vilket naturligtvis är precis vad som händer i serien.

Hillevi Andreen, behandlare i parterapistudien PIA. Foto: Gunnar Ask

– Det känns tillspetsat, och som ett grepp som syftar till att öka underhållningsvärdet. Jag tror inte att en terapeut skulle anta uppdraget att försöka få dit partnern. I vanliga fall hade det nog gått till så att mannen i det här fallet hade tillfrågats om att vara med, annars hade individualterapi aktualiserats som alternativ.

– Däremot är det vanligt är att olika parter är olika motiverade för terapin och för den del också för relationen. Inte sällan är det en part som tagit initiativet till att gå i terapi, och då ofta kvinnan i en relation mellan en man och en kvinna, precis som i det här fallet. Vad det gäller motivationen för relationen kan den bland annat undersökas genom ifyllande av självskattningsformulär. Att veta exempelvis hur mycket parterna är beredda att anstränga sig för att få relationen att bli bättre och till vilken grad de tror att detta är möjligt är viktig information för terapeuten inför behandlingsarbetet.

– Det andra alternativet, en individualterapi kan givetvis innefatta att terapeuten jobbar med henne i relation till partnern. Finns det saker hon kan behöva öva på som exempelvis självhävdande beteende? Saker i hennes egen situation som minskar utrymmet för sex? Exempelvis är ju stress och dålig sömn som bekant inga afrodisiakum.

Skulle du faktiskt vara intresserad av parterapi börjar det se bättre och bättre ut. Nyligen så påbörjades ett projekt med att bedriva parterapi via internet. Företeelsen uppmärksammades både i radio och tv och ja, det är jag som är den blonde snubben på datorskärmen i tv-inslaget.

Parterapi har även letat sig in i tv-seriernas värld. Tell me you love me följer tre par och deras terapeut, som dock inte verkar använda sig av internet.

En viktig ingrediens i parterapi är bekräftelse. Detta är vad vi undersöker i Radio R. Det har även boken Tillsammans behandlat för den som vill ha en mindre bok i ämnet.

Experten på området bekräftelse är professor Alan Fruzzetti, som vi träffar i Radio R. Han har mångårig erfarenhet av att arbeta med par, kognitiv beteendeterapi och personer med emotionell personlighetsstörning. Personer som är i stort behov av att bli bekräftade.

I Radio R berättar Fruzzetti om bekräftelse och bjuder bland annat på ett experiment du kan testa på din omgivning…

Avsnittet inleds, i sedvanlig ordning, med lite partyterapi från O`Spada. Nästa avsnitt kommer 1 oktober, tills dess: säg att du älskar mig!

Säg att du älskar mig! by Psykologifabriken