Det kanske är på sin plats att förklara vad jag menar att den här bloggen handlar om “allmänt hustlande”. Det engelska verbet hustle betyder enligt Wiktionary att skynda sig eller att luras. På Urban Dictionary verkar de flesta vara överens om att det betyder att ägna sig åt något som genererar pengar. När jag intervjuade Adam Tensta och hans gäng Respect My Hustle berättade dom att begreppet i deras värld framförallt handlade om att jobba hårt.

 

Jag tycker mest att det är ett roligt ord som jag försöker kidnappa och ge en egen innebörd. För mig handlar det lite om att jobba hårt, lite om att tjäna pengar – men mest om att se möjligheter, använda sin initiativförmåga, bygga relationer, knyta ihop folk och skapa win-win-situationer. Två exempel på hustlande:

1. Rapstjärnan Petter. Inför sin spelning på Debaser i julas ville han bjuda sin publik på en riktigt dyr och mäktig ljusshow. Men det är ju som bekant hårda tider för en frilansande rapartist, så att slänga upp pengarna var inte ett alternativ. I stället valde han att hustla till sig ljusriggen. Genom att byta bort tre signerade album mot en julskinka, lite prinskorv och 10 kg oxfilé fick han tillgång till precis det ljuskillen Uffe behövde för att kunna gå med på ett kraftigt rabatterat pris. Petter blev nöjd, Petters publik blev nöjd, killen på köttföretaget blev förmodligen av med kött han inte behövde, och Uffe fick rejält med mat till julbordet. Win-win!

2. Organisationspsykologen Mattias Elg. Genom att utgå från skidskytte-VM:s mål om att ta hand om gästerna och skolornas mål att följa elevhälsoplanen kunde han initiera ett skridskoevent som gynnade alla inblandade. Skolbarnen fick åka skridskor och känna sig delaktiga i ett rätt mäktigt arrangemang (och kanske känna sig lite extra stolta över Östersund), skolorna gjorde något i linje med elevhälsoplanen, gästerna som kom utifrån fick möjlighet att skoja runt på isen och skidskytte-VM kunde känna sig som en bra och omhändertagande värd. Win-win!

Hur jag hustlar i mitt arbete med Psykologifabriken återkommer jag till i (sannolikt väldigt många) senare poster!

Organisationspsykologen Mattias Elgs uppdrag inför skidskytte-vm i Östersund kunde sammanfattas i två ord: fyll läktarna. Uppgiften blev en utmaning i konsten att förändra beteenden – i stor skala.

– Vi hade fått höra att det inte var någon mening att ha en invigning på stan, att det skulle komma max 1 000 personer. Men vi knöt näven i fickan och sade att vi skulle få dit minst 15 000, berättar Mattias Elg.

När Sahara Hotnights lagt ifrån sig instrumenten och invigningskvällen avslutats med fyrverkerier hade över 25 000 människor samlats i Badhusparken i Östersund. VM-generalen Bengt Eveby fick några dagar senare be om ursäkt för att de “totalt missbedömt” hur mycket folk som skulle komma. “Vi tyckte att vi slog på stort när vi dimensionerade området för 6 000 besökare”, sade han till Länstidningen Östersund.

Uppdraget som Mattias Elg och fyra andra psykologer fått två och ett halvt år tidigare var väldigt konkret: fyll läktarna. Östersund hade tidigare ordnat världscuptävlingar – och haft runt 1 500 personer i publiken. En siffra som skulle behöva mångdubblas om världsmästerskapet skulle kunna anses vara ett lyckat arrangemang.

Med organisationspsykologiska verktyg, bland annat beteendeanalys och Peter Senges modeller för delaktighet, lyckades Mattias Elg och hans kollegor att skapa engagemang för världsmästerskapet och motivation att hjälpa till hos bygdens skolor, organisationer och företag.

- Ett exempel är företaget Ullfrotté som från början hade tänkt att de skulle sponsra evenemanget med lite kalsonger. Det slutade med att dom skapade säljaktiviteter kring världsmästerskapet, tog dit kunder från 17 länder och byggde affärer för flera miljoner, berättar Mattias Elg.

Nyckeln var att hitta sätt där en skola eller ett företag som engagerar sig känner att de gör något som ligger i linje med sina egna mål.

– Jag tycker att vi organisationspsykologer är duktiga på att tänka kring målkongruens, och hjälpa företag att formulera mål. Där tror jag att vi är vassare än till exempel en typisk marknadsutbildad ekonom. Vi har en annan förståelse för människors känslomässiga bilder av mål, säger han.

Genom att låta en skola hjälpa till att ordna skridskoaktiviteter för arrangemangets gäster kunde världsmästerskapets mål att framstå som ett varmt hjärta, en omhändertagande värd förenas med skolans elevhälsomål om att skapa förebyggande aktiviteter.

- Då kände skolan att ‘det här gör vi inte bara för skidskytte-VM, utan det här gör vi också för oss själva’, berättar Mattias Elg.

Och hur gick det med att fylla läktarna på tävlingarna? Den 17 februari, på tävlingens sista dag, satte sig en rörd vm-general vid tangentbordet och skrev ett inlägg på arrangemangets hemsida.

“I dag på den sista dagen av VM vill jag bara, med kall näsa och varmt hjärta, omfamna er alla! /…/I skrivande stund vet jag att vi passerat ett sex-siffrigt besökarantal och hamnar runt 120.000. Jag tror jag ska skriva det igen; 1 2 0 0 0 0 besökare.”