Jag är i landet delvis för att min partner vill hälsa på sina singalesiska släktingar för första gången. Vår första natt i Sri Lanka bor vi tillsammans med en man och två äldre kvinnor. Vi blir bortskämda upp till tänderna, och jag tänker att det här måste vara nära släktingar, kanske mostrar och en kusin till min partner? När jag hör mig för får jag höra att det är min partners mammas sysslings pojkväns (!) hus vi bor i. Och de behandlar oss som om vi inte gjort annat än firat jul å andra högtider tillsammans, som vilken släkt som helst.

Att investera i nära relationer och ge bort vänliga handlingar till andra tycks vara ett bra sätt att också ta hand om sig själv, om man får tro lyckoforskning. Kvalitativa relationer är nämligen den enskilt viktigaste faktorn för lyckan, något som singaleser verkar duktiga på att praktisera.

Ett enkelt sätt att laborera med detta själv är att helt enkelt ge bort vänliga handlingar i vardagen. Du behöver såklart inte börja med att bjuda in långväga släktingar i ditt hem, singalese-style. Starta hellre med något som har en låg tröskel för att komma igång, och som är enkelt för dig att upprepa när du får lust. Enkla saker kan vara att testa att släppa före någon i kön på ICA, kanske skriva en uppskattande kommentar på en nära väns Facebook-vägg, eller nästa gång du går på café så testa att bjuda personen bakom dig på en kaffe?

Vänlighet har länge associerats med lyckliga individer, men lyckoforskaren Sonja Lyubomirsky var den första att genomföra en studie som visade på att vänliga handlingar faktiskt skapar lycka för individen som utför dem. Utmaningen var att genomföra fem vänliga handlingar per vecka i sex veckors tid. Här såg man att störst effekt hade handlingarna (för individen som utförde dem) om alla handlingar genomfördes på en och samma veckodag. Jonathan Haidt, psykolog och författare vid University of Virginia, vill understryka att vänliga handlingar har mer effekt om de riktas mot befintliga relationer, framför främlingar. Delvis eftersom det innebär att befintliga relationella band stärks, och chansen ökar att du får en vänlig handling tillbaka.

Men handlar vänliga handlingar egentligen om att helt osjälviskt ge bort någonting, eller om att ge bort för att få något tillbaka, exempelvis i form av ett ökat välbefinnande eller uppskattande ord från främlingar? Här kan du läsa en kort diskussion om denna fråga. Skriv gärna en kommentar nedan om hur du själv tänker kring det!

Om du vill ha fler tips och inspiration kring enkla handlingar att genomföra i vardagen kan du kika på www.randomactsofkindness.org.

När Seika Lee med entourage anländer sprider sig genast en doft av parfym, ljudet av klackar och ett stort antal goodiebags i rummet. Här kommer det strax bli fest!

En timma senare börjar gästerna välla in, det bjuds på bubbel i glasen och en bit in i kvällen är det dags för Lyckolabbet att ge mingeldeltagarna ett smakprov på ett par lyckostrategier. Vi kikar på hur man kan ge sig själv en lyckoupplevelse, samt få en bild av hur lycka sprider sig i sociala nätverk. Vi märker också att lycka är smittsamt, och diskuterar hur vi kan ta med det vi testat på under kvällen in i morgondagen, för att det vi lärt oss ska få ytterligare ringar på vattnet i våra egna nätverk.

Jag älskar att föreläsa på mingel! Stämningen är bubblig och på topp, och man kan nästan ta på de positiva emotionerna som studsar i rummet. För första gången testade jag ett nytt outro på föreläsningen där deltagarna fick komma upp och skriva vad de hoppades att denna kväll skulle innehålla, för att den skulle kännas som en riktig drömkväll.

En kommentar som åkte upp på tavlan som särskilt fångade mig var denna: “Jag skulle vilja: att någon upptäcker mig och ger mig ett kreativt och kul jobb!” Efter att ha diskuterat med ett par andra mingelgäster skrev jag på tavlan “Men vem är du då?” varpå svaret “Stylist och smyckesdesigner” dök upp ihop med ett telefonnummer.
Boom, som VD-John skulle säga, så var John själv där och tog kontakt med tjejen. Detta då vi faktiskt är i behov av en stylist just nu!

Ett trevligt avslut på en lyckad, och lycklig, kväll..!

Intresset för lyckoforskningen har ökat dramatiskt i politiken. Tänkare, forskare och debattörer har startat lyckobloggen.se och
lyckoprojektet.se, och Miljöpartiet har fört in ökad lycka som ett politiskt mål. Borgerliga och socialister har uppmärksammat
lyckoforskningen och kommit till vitt skilda slutsatser i det senaste halvårets lyckodebatt: ”Tillväxt är bra för lyckan.” ”Minskad
konsumtionshets främjar lyckan.” ”Äktenskapet som institution ökar lyckonivån.”

– När det gäller politik kan forskningsresultaten tolkas så att det finns stöd för både konservativa, liberaler och socialdemokrater,
säger Filip Fors, som forskar om lycka vid Umeå universitets sociologiska institution.

– De som gillar tillväxt tittar på de studier som stärker tesen att lyckan ökar med tillväxt. De som inte gillar tillväxt tittar på de
studier som inte finner något samband. Detta är ett problem,

Ett ungt forskningsfält med motstridiga resultat med potentiellt politiskt sprängstoff.Det finns all anledning för den med politiska
intressen att hänvisa till att man vill göra folk lyckligare med sina beslut.

– I dag påverkas ju folks lycka av politiska beslut men lyckoperspektivet finns inte med, säger Göran Hådén, ansvarig för
Miljöpartiets lyckoforskningsnätverk.
– Det finns väl i princip någonting inom lyckoforskningen som varje politisk inriktning kan glädjas åt. Men det mesta går i grön
riktning, annars skulle vi väl inte vara så intresserade av det, säger Göran Hådén.

Han menar att vi ofta hamnar snett i vår jakt på lycka i dagens samhälle.
– Man kan säga att de mål som dominerar samhället i dag – mer pengar och mer prylar – knappast är de bästa för att öka den
egna lyckan. Det vore bra för både miljön och lyckan om vi kan ändra på det, säger Göran Hådén.
Och i framtiden ser han att politiker skulle ta allt större hänsyn till människors ökade lycka i sina beslut.
– Jag tror inte att tiden är mogen ännu, men i framtiden kan jag tänka mig en lyckominister. Nationalekonomi har ju en oförtjänt
framskjuten plats trots att det är en vetenskap som präglas av osäkerhet och motstridiga resultat. Andra beslut fattas på rent
ideologisk grund, som att privat är lika med bra, trots att vi genom vetenskapliga utvärderingar vet att det långt ifrån alltid är så.

Avsaknaden av stöd i forskning för olika beslut som fattas behöver vi förbättra. Så att ta större hänsyn till vad som gör folk lyckliga när det fattas politiska beslut är ett viktigt mål för oss, säger Miljöpartiets Göran Hådén.

På högerkanten däremot vill liberaler och konservativa gärna att folk ska vara lyckligare, men inte med statens hjälp.
– Alla försök att göra politik av lyckoforskningen tror jag man ska förhålla sig kritisk till. Jag tycker att det låter obehagligt när
Miljöpartiet vill föra politik för att höja lyckan. Jag är för lyckan, det är intressant forskning. Men att politiker skulle lägga sig i vår lycka, det ger en totalitär association. Vem vet var det ska sluta? säger Johan Wennström, konservativ debattör och tidigare
ledarskribent på obundna moderata Svenska Dagbladet.

Den liberala debattören och idéhistorikern Johan Norberg skrev i höstas Den eviga matchen om lyckan, en bok om hur lyckan
värderas och har uppfattats i samhället ända från Sokrates fram till våra dagar.
Även han är skeptisk till hur politiker använder kunskapen om lyckan.

– Det finns en risk att politiker planerar för hur folk ska bli lyckliga, att berätta för folk vad som är bra för dem vare sig de vill eller inte. Det finns en viss paternalism i det, att människor skulle vara naiva och inte förstå sitt eget bästa, säger Norberg.

Johan Norberg har dock en möjlig vision om den bästa möjliga användningen av lyckoforskningen i politiken.
– Om det kan leda till att vi ökar individens egenmakt, hennes kontroll över arbetsliv och tillvaron så är det bra. Om det leder
till en mer ödmjuk inställning till att låta människor hitta sin egen väg och våga lita på människor egna sunda förnuft och fria vilja, menar Johan Norberg.

Lyckoforskaren Filip Fors ser gärna att politikerna använder lyckoforskningen mer än i dag.
– Att lyckoforskningen kommer in i politiken ser jag till största delen som roligt och bra. Vad skulle vara ett bättre alternativ?
Även om materialet är osäkert så är det ändå det bästa kunskapsmaterialet vi har. Generellt så borde man basera fler beslut på
forskningsunderlag. Men försiktighet anmodas. Vi får inte dra för starka slutsatser inom ett så nytt fält, säger Filip Fors.
I Frankrike utreder president Sarkozy om något slags lyckomått skulle kunna ersätta eller existera parallellt med BNP som mått
på landets framsteg, något som Johan Norberg är skeptisk till.
– Det blir till en process om hur man ställer sig själv i så god dager som möjligt. Sarkozy skalar bort alla mått som är till Frankrikes nackdel och kommer nog att komma fram till att Frankrike är världens bästa land att leva i. Det är en självgod syn som jag ser stora risker med.

I det gamla kungadömet och nyblivna demokratin Bhutan i Himalaya mäter de inte BNP, utan GNH, gross national happiness,
ungefär bruttonational-lycka. Det är ett mått som tar hänsyn till landets buddistiska värden och befolkningens välmående inom en mängd områden.
Steget dit för ett land som Sverige är långt, även om Miljöpartiet gärna skulle se ett lyckoindex parallellt med BNP. Vad som
ligger närmare till hands är förslag om förändringar i skolan, som kan få både akademiskt och politiskt stöd.
– Lyckoforskningen skulle kunna komma in mer i skolan, tror Miljöpartiets Göran Hådén.
– Man borde satsa på kunskap och ha positiv psykologi som ämne i skolan, säger lyckoforskaren Filip Fors.
– Steg ett kan vara att ge information och presentera vad man har hittat inom forskningen och visa på metoder. Sedan är det upp till varje individ om man tycker att det är värt att satsa på eller inte, menar Filip Fors.

Text: Jenny Rickardson
Foto: wonderlane/flickr.com
Texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi, detta är del 4 av 4.

– Det är en vanlig missuppfattning att positiv psykologi bara handlar om positivt tänkande, menar Denise Clegg, redaktör för Positivepsychologynews.com och projektansvarig vid University och Pennsylvanias Positive Psychology Center.

– Vetenskapen kan bli alltför förenklad i populärpressen ibland. Men kärnfrågorna för den positiva psykologin är inte enkla alls. För mig så innebär ett meningsfullt liv, med stort engagemang och starka relationer nödvändigtvis en komplex tillvaro som omfattar hela spektrat av positiva och negativa känslor och upplevelser som man oundvikligen träffar på, säger Denise Clegg.

Det kan man dock knappast beskylla den positiva psykologins företrädare att ha varit särskilt tydliga med hittills. Tal Ben-Shahar, författare och föreläsare och en av de ansvariga för att kursen i positiv psykologi växte till Harvards mest populära kurs i mitten av 00-talet vill ändra på det. Nu i vinter har Ben-Shahar valt att betona lidandet i livet som något nödvändigt. Han har till och med satt det överst på sin nya lista med råd för att öka lyckan i livet: – Acceptera smärta i livet. Det öppnar för möjligheten att känna även djup glädje och lycka – de enda som inte upplever negativa känslor är psykopater och döda, skriver Ben-Shahar.

Owe Wikström är professor i religionspsykologi vid Uppsala universitet och författare till ”Sonjas godhet – medkänsla i en självupptagen tid”. Han tycker att forskningsfältet är viktigt, men att det har sina baksidor:
– Mycket av forskningen inom positiv psykologi låter bra, tycker jag. Det är intressant och viktigt, vad som vidmakthåller hälsa är skitviktigt att tänka på inom psykologin. Det gäller för oss att stärka det. Men man lägger lätt bördan för någons välfärd på individen. Det finns en risk att man spär på den individualism, narcissism och individualisering som finns i kulturen. Att du kan bli vad du vill. Tänker du positivt så blir du bra. Att ge en ensamstående trebarnsmorsa som knappt hinner sminka sig rådet att använda positiva affirmationer är cynism. För hennes välmående är inte beroende av psykisk styrka utan av omständigheter, menar Owe Wikström.

I den positiva psykologen Christopher Petersons forskning visas klara och tydliga samband mellan optimism och positivt tänkande och högre lyckonivå, oavsett socio-ekonomisk status. Peterson menar att det bland intellektuella ibland tycks finnas ett likhetstecken mellan optimism och dumhet.

- Alla våra föreställningar om framtiden kan inte placeras tjusigt i två grupper: de som är rätt och de som är fel. Utan det finns en tredje, ganska diffus grupp av föreställningar som kanske, kanske inte kommer att hända. Personer som tänker optimistiskt agerar mer än pessimister för att få dessa osäkra framtidsutsikter att hända – och ökar således chansen att de faktiskt ska hända, skriver Peterson som svar på kritiken.

Han menar att här finns en väldigt kraft i det positiva tänkandet som kritikerna underskattar. Sonja Lyubomirskys forskning bekräftar Petersons tes. Hon har visat att olyckliga och lyckliga människor genomgår likartade livshändelser, men tolkar dem olika.

Peterson tror, och får medhåll av Sonja Lyubomirsky, att en väg framåt för den positiva psykologin är att korsbefrukta den med neurovetenskapen. Vilket är precis vad Denise Clegg gör inom ramen för projektet Positive neuroscience på University of Pennsylvania.

– Vi hoppas att vårt arbete kommer leda till en bättre förståelse för den neurala basen för de kognitiva och affektiva förmågor som gör att människor blomstrar, säger hon.

Projektet har fått in ansökningar om forskningsmedel från 250 forskare runt om i världen, och kommer först i sommar att utse vilka som får anslag, på upp till 200 000 dollar. Så vad det kommer bli för resultat av forskningen – eller ens vilken forskning det kommer bli – är det för tidigt att säga något om.

Men det är nog ingen vild gissning att vi snart kommer veta vad en klyscha som ”det är inte hur man har det, utan hur man har tar det” betyder – på neuronnivå.

Under tiden hoppas svenska forskare på ett större genomslag för lyckoforskning och positiv psykologi i Sverige. Fram till för något år sedan ansågs vetenskapen om lycka tämligen banal och ointressant, men nu har den blivit rumsren även bland svenska akademiker.

– Med mer kunskap om vad som gör oss lyckliga borde vi kunna förändra samhället på sikt. Vill man uppnå något vill man ju veta hur. Och det lär vi oss genom information och kunskap. Jag tror inte att det är någon större skillnad mellan att försöka bli lyckligare i jämförelse med att uppnå något annat i livet. Det handlar om att läsa på, göra upp en plan och stegvis försöka förändra saker i livet, säger Filip Fors.

Text: Jenny Rickardson & John Airaksinen
Foto: elward-photography/flickr.com
Texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi, detta är del 3 av 4.
Lär mer: Lyckans verktyg av Sonja Lyubomirsky
Lyckligare av Tal Ben-Shahar

Vill du veta mer om Lyckoforskning och Positiv Psykologi bör du kolla in vår utbildning Lyckolabbet!

– Mängden forskning som pågår just nu saknar motstycke. Alla myter, påståenden, föreställningar och antaganden om lycka testas just nu vetenskapligt i laboratorier och i fältstudier, berättar Sonja Lyubomirsky, socialpsykolog, forskare vid University of California och författare till en av de bäst säljande handböckerna i positiv psykologi: ”Lyckans verktyg”.

Forskningen har bland annat gett sig i kast med den klassiska frågan om man blir lycklig av pengar, och kommit fram till att det blir man – men bara upp till en viss gräns. När man väl tagit sig över tröskeln för ekonomisk grundtrygghet gör mer pengar ingen större skillnad. Och att vinna storvinsten på lotto bör man nästan avhålla sig ifrån. Lyckonnivån pendlar inom kort tillbaka till den man hade innan vinsten, och dessutom får man det ofta svårare att njuta av enkla saker i vardagen.

Något som däremot har stor påverkan på vårt subjektiva välbefinnande är huruvida vi upplever en känsla av mening i tillvaron. Vad den grundar sig i däremot är inte lika viktigt – en religiös övertygelse kan fungera lika bra som en djup hängivenhet till sin trädgård. Nära relationer – kvalitativa, inte kvantitativa – är allra mest betydelsefullt för vår självupplevda lycka.

Personer som bor i demokratier, länder med tillväxt och grundläggande sociala skyddsnät är – föga förvånande – i snitt lyckligare än personer i fattiga icke-demokratier.

Men det allra viktigaste resultaten hittills: det går att aktivt påverka hur lycklig man är. Och det som vi ägnar så mycket tid och energi åt att förändra i jakten på lyckan – livsomständigheter som jobb, bostad, nya prylar– spelar inte alls så stor roll. Lyubomirsky, som forskat i ämnet i drygt 20 år, menar att 50 procent av skillnaden i det subjektiva välbefinnandet mellan individer bestäms av genetiska faktorer. Tvillingsstudier har visat att vi alla har en biologisk grundnivå som vi inte kan påverka. Livsomständigheter utgör endast 10 procent av skillnaden.

Svaret på varför vi inte blir särskilt mycket lyckligare av förändrade livsomständigheter kallas hedonistisk adaptation. Ett nytt jobb eller att gifta sig kan definitivt göra oss lyckligare till en början – men vi vänjer oss väldigt snabbt. Snart hägrar något nytt vid horisonten: ”Jobbet är toppen, men om jag bara fick det där fina kontoret med skinnsoffan också, DÅ kommer allt bli perfekt!”

– Vi håller för tillfället på med flera studier på hur man kan sakta ner den hedonistiska adaptionen. Bland annat studerar vi nyförälskade par och undersöker hur de vänjer sig vid det nya förhållandet, berättar Sonja Lyubomirsky.

De sista 40 procenten av skillnaden i lycka mellan individer är enligt Lyubomirsky påverkbar av medvetna handlingar och avsiktliga aktiviteter. Ett av lyckoforskningens syften är därför att ta reda på vilka handlingar som funkar bäst för allra flest.

Lyubomirsky är noga med att påpeka att allt inte funkar för alla, men att det finns lyckostrategier som visat sig ge goda resultat när de undersöks i experimentella studier – och som går att applicera i vardagen. Många av dom låter förvillande lika uttjatade plattityder som predikas av totalt ovetenskapliga lyckocoacher – skillnaden är att man inom psykologin provat fram och mätt effekter av specifika tillämpningar. Klyschan ”var glad för det du har” har i forskningen översatts till en konkret övning ”skriv ner fem saker du är tacksam för i ditt liv en gång i veckan i tio veckor” med konkreta, mätbara resultat: högre subjektivt välbefinnande, högre optimism – och färre sjukdomssymptom. Praktiserandet av tacksamhet har dessutom visat sig vara ett sätt att motverka den hedonistiska adaptionen.

Andra strategier är konkretiseringar av klyschor som ”lev i nuet och njut av livet”, ”bry dig om dina vänner” och ”lär dig förlåta”. Men som alltid när man ska ändra vanor är det ett projekt som tar tid.

– Det är relativt svårt att ändra på sin lyckonivå, det kan vara bra att känna till det, eftersom det innebär att det inte finns någon quick fix, säger Filip Fors, sociolog och lyckoforskare vid Umeå universitet.

Att den positiva psykologin med sina självhjälpsböcker och handböcker i ökad lycka skapar en föreställning om att det finns en ”quick fix” för att bli lycklig är kanske den vanligaste kritiken mot vetenskapen. Den amerikanska psykologen Steven Hayes, som grundat terapiformen ACT, Acceptance and commitment therapy, menar att lyckan är ett tomt löfte. Fokus på positiva känslor och tankar kan göra att vi undviker negativa känslor och därigenom ökar vårt psykiska lidande. Hayes menar att vi aldrig kan må bra utan att acceptera det svåra i livet.

– Undvikandet av obehagliga känslor är något som ACT-modellen ser som centralt i vidmakthållandet av psykisk sjukdom. Det moderna samhället underblåser detta genom ”feelgoodism”: Att människor tror att det viktiga i livet är att ständigt befinna sig i en känsla av att man “mår bra”, säger Steven Hayes.

Han får medhåll av den svenska KBT-psykologen Agnes Kosoñ.

– Kampen i sig är ett problem för nästan alla patienter. Man kommer till psykologen och säger ”Jag vill må bättre, bli lycklig och bli av med ångest”. Men man når aldrig den där lyckan. KBT och ACT, har en väldigt positiv människosyn utan att vara hurtiga. Inom KBT handlar det mer om att man ska tänka realistiskt på ett sätt som fungerar, än att tänka positivt. Inom ACT att man kan acceptera svåra saker och inte hamna i den där striden och kampen för att uppnå fullständig lycka. För det kommer aldrig att hända, säger Agnes Kosoñ.

Text: Jenny Rickardson & John Airaksinen
Foto: zigazou76/flickr.com
Texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi, detta är del 2 av 4.
Lär mer: Lyckans verktyg av Sonja Lyubomirsky
Lyckligare av Tal Ben-Shahar

Vill du veta mer om hur tillämpar lyckoforskning och positiv Psykologi kan du kolla in vår utbildning Lyckolabbet!

Linnea sitter med ett brev i händerna och kämpar för att hålla tillbaka tårarna. Bredvid står två personer som hon träffat för första gången samma dag – men som trots det fått ta del av känslor och tankar hon tidigare inte delat med någon. Tankar och känslor hon innan den här dagen aldrig satt ord på.

Brevet som Linnea läser upp är en berättelse om ett företag där det höga tempot resulterat i en övermäktig stress, där hon som chef blivit tvungen att sjukskriva sig. Om skuldkänslorna över att lämna medarbetarna när de behövde henne som bäst. Men framförallt är det en berättelse om Isak, en kollega som i Linneas frånvaro axlade personalansvaret och utan att beklaga sig höll skutan på rätt köl tills Linnea kunde återvända några månader senare. Brevet är riktat till Isak – och förmedlar all den tacksamhet som Linnea aldrig tidigare uttryckt. Insikten om vad Isak betydde för henne och företaget under sjukskrivningen följs av en annan – det sker små saker som är värda att visa uppskattning för varje dag på jobbet.

Tacksamhetsbrevet Linnea skrev är inte en del av ett tolvstegsprogram eller workshop i konsten att uttrycka känslor – utan en psykologisk intervention med gott forskningsstöd, hämtad ur det snabbt växande fältet positiv psykologi.

– Flera chefer jag gjort övningar kring tacksamhet och optimism med har blivit starkt berörda, eftersom de får vara konkreta och använda privata exempel. Det tror jag är viktigt för att skapa en erfarenhetsmässig inlärning och se styrkan i övningarna, säger legitimerade psykologen och organisationskonsulten Patrik Nyström, som höll i chefsutbildningen där Linnea och elva andra chefer fick prova på att tillämpa positiv psykologi i sitt ledarskap.

Patrik Nyström är tidigt ute i Sverige med arbeta med positiv psykologi som en konkret metod på arbetsplatsen. Han lär ut hur man underlättar för medarbetarna att hamna i flow, det mest produktiva och njutbara tillståndet i arbetet, hur man odlar optimism och uttrycker tacksamhet. Även om det numera finns vetenskapligt stöd för att positiv psykologi inte bara gynnar individens lycka utan också företagets produktivitet, kan begreppen i sig alstra skepsis.

Och det är kanske inte så konstigt. Lycka är ett ord som slitits ut, missbrukats och tömts på värde under hundratals år. Med tanke på vilken ung vetenskap den positiva psykologin är har återerövrandet av begreppet gått snabbt.

Den positiva psykologin föddes på en paradisstrand i semesterorten Akumal i Mexiko, på nyårsdagen 1998. American Psychological Associations (APA) nyblivne ordförande, professor Martin Seligman hade bestämt sig för att hans första dag på det nya jobbet skulle användas till att staka ut en ny riktning – inte bara för sig själv eller APA – utan för hela psykologin som vetenskap. Seligman hade bjudit in två andra prominenta psykologer för att bygga visionen: Mihaly Csikszentmihalyi, världsberömd för sin forskning på flowtillstånd och Ray Fowler, APA:s verkställande direktör sedan många år tillbaka.

– I 50 år har psykologer ägnat sig att åt sjukdomstillstånd. Vi har glömt bort vanliga människor, med normala liv, proklamerade Seligman.

– Psykologin borde bry sig lika mycket om mänskliga styrkor som svagheter, argumenterade han. Vetenskapen borde vara lika intresserad av hur man bygger upp det bästa i livet som hur man reparerar det värsta.

Termen positiv psykologi användes av den amerikanska psykologen Abraham Maslov redan på 50-talet, men det var här – bland sköldpaddor, stekande sol och vit sand i Akumal – som den moderna rörelsen startade. Trojkan lade upp planer för den allra första konferensen om positiv psykologi och tänkte ut strategier för hur den forskning som redan pågick i skymundan kunde lyftas fram i ljuset, och hur unga talanger skulle lockas till forskningsfältet.

Under de tolv år som gått sedan dess har professor Martin Seligman sett visionen bli verklighet. Forskningsfältet har exploderat – både mätt i antalet studier och uppmärksamhet utanför den akademiska världen.

Text: Jenny Rickardson & John Airaksinen
Foto: marypaulose/Flickr.com
Texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi, detta är del 1 av 4.
Lär mer: Lyckans verktyg av Sonja Lyubomirsky
Lyckligare av Tal Ben-Shahar

Vill du veta mer om hur man kan tillämpa lyckoforskning och positiv psykologi kan du kolla in vår utbildning Lyckolabbet!

Att man kan använda ansiktsmusklerna för att väcka känslor har faktiskt testats i experiment. 1988 genomfördes en studie http://sv.wikipedia.org/wiki/Facial_feedback-teorin där en grupp försökspersoner fick  ha en penna mellan tänderna (vilket gjorde att samma muskler som används när man ler spändes) medan en annan grupp fick ha en penna mellan läpparna (vilket resulterade i en dystrare min). Båda grupperna fick därefter läsa samma skämtteckningar – och det visade sig att de som haft pennan mellan tänderna upplevde skämtteckningarna som roligare! 

Tack till 100 känslor-läsaren Petter Axelsson som tipsade om klippet!

Av: John Airaksinen

Psykologen Anna Kåver skriver i sin bok om varför känslor smittar

I din hjärna finns en fantastisk och oerhört viktig neurobiologisk grundutrustning som gör det möjligt för dig att leva dig in i andra människors känslor, intentioner och handlingar. De kallas spegelneuron därför att de hjälper dig att spegla andra människors inre liv och handlingar. Spegelneuronen ger oss den fantastiska gåvan att snabbt förstå vad som försiggår i en annan människa, vad han eller hon tänker och känner. Det förklarar ditt beteende framför tv:n när du exempelvis tittar på höjdhopparen som är på väg över ribban eller bilföraren som i en vansinnesjakt i de smala gränderna riskerar sitt liv. Visst tar du själv lite sats i fåtöljen för att hjälpa hopparen och nog trycker du ner högerfoten en aning i mattan för att rädda bilföraren? Spegelneuronen är aktiverade. 

Om jag känner mig nere någon dag brukar passa på att starta dagen med något som garanterat får mig på bättre humör. Lustiga djur, söta bebisar eller känsloladdade klipp funkar som som snabbterapi en mulen dag. Att kolla på sådana klipp när jag är blå har också en annan viktig funktion för mig. När jag tittar på klipp som påverkar mig känslomässigt får jag mer distans till min molokenhet, jag tänker ungefär “om jag kan ändra sinnesläge så snabbt kanske det inte är någon idé att hänga upp sig vid en dålig start på morgonen”. 

Av: Linda Backman

Klippets popularitet avslöjar en spännande mekanism hos oss människor. När något väcker starka känslor får vi ofta en impuls att dela med oss av det som utlöste känslan. Hela internetsamhället bygger ju på viljan och lusten att dela med sig och sprida information!

Psykologen Anna Kåver om att dela känslor

När du är glad vill du förmodligen dela med dig av din känsla och gör du det uppstår dubbel glädje. När du är generös med din glädje, din lust, ditt intresse och din medkänsla händer bra saker för alla inblandade. Då får du känslomässig näring tillbaka och det tryggar en gemenskap som är minst lika nödvändig för dig.

Förresten – följ tipset som presenteras i slutet av klippet och dela glädjen med nära och kära! Skicka Christian The Lion till någon du tycker om som kanske behöver muntras upp en mulen morgon!

Av: Linda Backman

För att ta reda på hur konsumtion kan påverka hur tillfredsställda vi egentligen känner oss i livet gjorde van Boven och Gilovich en rad olika studier som samlades under det passande namnet “To do or to have? That is the question.” Man ville framförallt ta reda på om det fanns någon skillnad i uppnådd lycka beroende på vilken typ av konsumtion individen ägnar sig åt – materialism, t ex köp av en ny skjorta, visavi upplevelse, t ex en middag på krogen. Vad man funnit tidigare är nämligen att personer som skattar betydelsen av materiella ting högre tycks ha en lägre grad av subjektiv livstillfredsställelse, varför konsumtion av enbart prylar inte tycks göra oss lyckligare i längden.

Färre ångrade köp av upplevelser

van Boven och Gilovich började med att fråga universitetsstuderande kring deras senaste inköp över $100 och hur lyckliga de hade gjort dem. Studien visade att konsumtion av upplevelser var det som genererade mest lycka, gjorde dem lyckligare rent generellt i sina liv, samt att det även uppfattades som en bättre investering av ens pengar än ett materiellt inköp (färre ångrade sig i efterhand).

För att bekräfta att resultatet även gällde befolkningen i allmänhet gjordes en liknande studie på cirka 1200 individer av varierande ålder, kön, ursprung med mera. Även den visade på att upplevelser genererade mer lycka än materiella inköp, trots att personerna skiljde sig åt väsentligt på en rad olika aspekter. Visserligen tycktes unga människor och kvinnor uppleva lycka från upplevelser i större utsträckning än äldre, män och personer på landsbygden, men resultatet pekar ändå rent generellt på att upplevelser gör oss lyckligare än prylar.

Hur är det då på längre sikt? Kan upplevelser i större utsträckning än materiella ting bidra till att vi blir lyckligare över tid? För att testa hypotesen undersökte van Boven och Gilovich även hur individer minns sina tidigare inköp, samt vilka känslor som var förknippade med dem. Enligt resultatet visade det sig att personer som reflekterar över sin tidigare konsumtion känner större lycka inför köp av en upplevelse än någonting materiellt. Det verkar alltså som att vi blir gladare av att minnas en trevlig fikastund med en god vän på stan, än ett köp av en ny teve.

Ett problem med att studera sambandet mellan typ av konsumtion och lycka är dock definitionen av vad som utgör en upplevelse respektive någonting materiellt. Ty köpet av en bil skulle lika gärna kunna vara någonting man gör enbart för ägandets skull, som något man använder sig av för olika typer av upplevelser, t ex en road trip genom Sverige. van Boven och Gilovich menar dock på att det intressanta är i vilket syfte köpet har gjorts – var det med avsikt att bara vara en ägodel, eller fanns tanken om bilsemestern där från början? På så sätt kan även prylar bidra till att vi blir lyckligare, men syftet med köpet måste då ha varit att göra något snarare än att enbart äga något.

Upplevelsen lurar den hedonistiska adaptionen

Vad finns det då för orsaker bakom att upplevelser tycks generera mer lycka än prylar? Framförallt verkar det som att ett ständigt ökande antal materiella ägodelar som vi tillskansar oss ofrånkomligen leder till en hedonistisk adaption. Med andra ord anpassar vi oss till slut till våra omständigheter och behöver därför fler och dyrare saker för att uppnå samma nivå av lycka som tidigare, något som har fått fenomenet att även kallas för det hedonistiska löpbandet. van Boven och Gilovich säger att eftersom prylarna vi köper existerar framför oss i ren fysisk bemärkelse blir det lätt att man anpassar sig och vill ha mer. Upplevelser är emellertid enbart mentala representationer och är därför under ständig förändring – regnade det under hela bilsemestern kommer man kanske efter en tid enbart att minnas de trevliga stunderna.

Upplevelser bidrar även i större utsträckning än materiella ting till ens egen självbild och kan således utgöra en större källa till ett rikare liv. Genom att göra saker som stämmer överrens med ens mål, identitet och intressen blir vi helt enkelt lyckligare – vi förverkligar oss själva. Enligt en undersökning som van Boven och Gilovich gjorde visade det sig att hela 89 % av de tillfrågade ansåg att upplevelser definierade dem bättre som personer än prylar, varför att ägna sig åt olika aktiviteter tycks vara viktigare för oss som människor än att enbart äga saker.

Upplevelser är dessutom av en mer social karaktär än materiella tillgångar, något som Diener och Seligman, två andra forskare inom den positiva psykologin, menar har stor betydelse för hur lyckliga vi känner oss. Inte nog med att upplevelser i sig oftast innefattar sociala aktiviteter, de skapar dessutom fler sociala situationer med andra då vi delar med oss av det vi har upplevt. Intressant nog fann van Boven och Gilovich dessutom att en konversation mellan individer kring upplevelser gör att de uppfattar varandra på ett mer positivt sätt än om de enbart hade pratat om sina senaste inköp. Det visade sig till och med att en konversation kring upplevelser innebär en större sannolikhet för två personer att bli vänner med varandra.

Text: Alexander Rozental
Alexander är psykologkandidat, termin sju, vid Linköpings Universitet och bloggar på Psykologstudent.se.