2002: Anders Svenssons ansiktsuttryck efter frisparksmålet är värt att härma.

Anders Svensson lyckades med ett ovanligt konstfullt frisparksmål när Sverige mötte Argentina i fotbolls-VM 2002. Jag behöver inte se själva målet för att bli upplyft av det här klippet – det räcker gott med de få sekunder då man skymtar hans ansiktsuttryck när han rusar fram över planen efter att bollen gått in. Jag har testat att härma hans min – och det gör mig faktiskt på ännu lite bättre humör. Prova själv! 

Att man kan använda ansiktsmusklerna för att väcka känslor har faktiskt testats i experiment. 1988 genomfördes en studie http://sv.wikipedia.org/wiki/Facial_feedback-teorin där en grupp försökspersoner fick  ha en penna mellan tänderna (vilket gjorde att samma muskler som används när man ler spändes) medan en annan grupp fick ha en penna mellan läpparna (vilket resulterade i en dystrare min). Båda grupperna fick därefter läsa samma skämtteckningar – och det visade sig att de som haft pennan mellan tänderna upplevde skämtteckningarna som roligare! 

Tack till 100 känslor-läsaren Petter Axelsson som tipsade om klippet!

Av: John Airaksinen

Försök att hålla mungiporna i schack när du ser de här sockersöta bebisarna och deras lyckliga mamma skratta!

Psykologen Anna Kåver skriver i sin bok om varför känslor smittar

I din hjärna finns en fantastisk och oerhört viktig neurobiologisk grundutrustning som gör det möjligt för dig att leva dig in i andra människors känslor, intentioner och handlingar. De kallas spegelneuron därför att de hjälper dig att spegla andra människors inre liv och handlingar. Spegelneuronen ger oss den fantastiska gåvan att snabbt förstå vad som försiggår i en annan människa, vad han eller hon tänker och känner. Det förklarar ditt beteende framför tv:n när du exempelvis tittar på höjdhopparen som är på väg över ribban eller bilföraren som i en vansinnesjakt i de smala gränderna riskerar sitt liv. Visst tar du själv lite sats i fåtöljen för att hjälpa hopparen och nog trycker du ner högerfoten en aning i mattan för att rädda bilföraren? Spegelneuronen är aktiverade. 

Om jag känner mig nere någon dag brukar passa på att starta dagen med något som garanterat får mig på bättre humör. Lustiga djur, söta bebisar eller känsloladdade klipp funkar som som snabbterapi en mulen dag. Att kolla på sådana klipp när jag är blå har också en annan viktig funktion för mig. När jag tittar på klipp som påverkar mig känslomässigt får jag mer distans till min molokenhet, jag tänker ungefär “om jag kan ändra sinnesläge så snabbt kanske det inte är någon idé att hänga upp sig vid en dålig start på morgonen”. 

Av: Linda Backman

Tolv och en halv miljon människor har sett Youtubeklippet av återföreningen mellan lejonet Christian och hans mänskliga adoptivföräldrar. Klippet väcker förvånade tjut och glädjetårar hos de allra flesta som ser det. Bara någon med ett hjärta av sten kan förbli oberörd när Christian rusar fram och lyckligt slänger sina enorma labbar kring föräldrarna.

Klippets popularitet avslöjar en spännande mekanism hos oss människor. När något väcker starka känslor får vi ofta en impuls att dela med oss av det som utlöste känslan. Hela internetsamhället bygger ju på viljan och lusten att dela med sig och sprida information!

Psykologen Anna Kåver om att dela känslor

När du är glad vill du förmodligen dela med dig av din känsla och gör du det uppstår dubbel glädje. När du är generös med din glädje, din lust, ditt intresse och din medkänsla händer bra saker för alla inblandade. Då får du känslomässig näring tillbaka och det tryggar en gemenskap som är minst lika nödvändig för dig.

Förresten – följ tipset som presenteras i slutet av klippet och dela glädjen med nära och kära! Skicka Christian The Lion till någon du tycker om som kanske behöver muntras upp en mulen morgon!

Av: Linda Backman

“Köp dig lycklig!” – den moderna människans botemedel mot sorg, eller blott ett sätt att fly undan sina problem? Forskning inom positiv psykologi visar på att det tycks ligga en viss sanning i uttrycket. Men se bara till att investera i upplevelser snarare än saker.

För många människor i västvärlden, vars allra mest basala behov oftast redan är tillgodosedda, finns ett stort utrymme för funderingar kring vad man skall förgylla sina liv med. Till skillnad från länder där mat och tak över huvudet är dagliga bekymmer, kan människor i väst i större utsträckning ägna sin tid åt att förverkliga sig själva, och ständigt söka den högsta lyckan i livet. Framförallt har detta kanske kommit att förknippas med inköp av materiella ting; möbler till hemmet, en ny bil åt familjen och de senaste kläderna åt sig själv. Men frågan är om fler prylar verkligen skänker oss mer lycka, eller om det är något vi i väst har inbillat oss själva?

För att ta reda på hur konsumtion kan påverka hur tillfredsställda vi egentligen känner oss i livet gjorde van Boven och Gilovich en rad olika studier som samlades under det passande namnet “To do or to have? That is the question.” Man ville framförallt ta reda på om det fanns någon skillnad i uppnådd lycka beroende på vilken typ av konsumtion individen ägnar sig åt – materialism, t ex köp av en ny skjorta, visavi upplevelse, t ex en middag på krogen. Vad man funnit tidigare är nämligen att personer som skattar betydelsen av materiella ting högre tycks ha en lägre grad av subjektiv livstillfredsställelse, varför konsumtion av enbart prylar inte tycks göra oss lyckligare i längden.

Färre ångrade köp av upplevelser

van Boven och Gilovich började med att fråga universitetsstuderande kring deras senaste inköp över $100 och hur lyckliga de hade gjort dem. Studien visade att konsumtion av upplevelser var det som genererade mest lycka, gjorde dem lyckligare rent generellt i sina liv, samt att det även uppfattades som en bättre investering av ens pengar än ett materiellt inköp (färre ångrade sig i efterhand).

För att bekräfta att resultatet även gällde befolkningen i allmänhet gjordes en liknande studie på cirka 1200 individer av varierande ålder, kön, ursprung med mera. Även den visade på att upplevelser genererade mer lycka än materiella inköp, trots att personerna skiljde sig åt väsentligt på en rad olika aspekter. Visserligen tycktes unga människor och kvinnor uppleva lycka från upplevelser i större utsträckning än äldre, män och personer på landsbygden, men resultatet pekar ändå rent generellt på att upplevelser gör oss lyckligare än prylar.

Hur är det då på längre sikt? Kan upplevelser i större utsträckning än materiella ting bidra till att vi blir lyckligare över tid? För att testa hypotesen undersökte van Boven och Gilovich även hur individer minns sina tidigare inköp, samt vilka känslor som var förknippade med dem. Enligt resultatet visade det sig att personer som reflekterar över sin tidigare konsumtion känner större lycka inför köp av en upplevelse än någonting materiellt. Det verkar alltså som att vi blir gladare av att minnas en trevlig fikastund med en god vän på stan, än ett köp av en ny teve.

Ett problem med att studera sambandet mellan typ av konsumtion och lycka är dock definitionen av vad som utgör en upplevelse respektive någonting materiellt. Ty köpet av en bil skulle lika gärna kunna vara någonting man gör enbart för ägandets skull, som något man använder sig av för olika typer av upplevelser, t ex en road trip genom Sverige. van Boven och Gilovich menar dock på att det intressanta är i vilket syfte köpet har gjorts – var det med avsikt att bara vara en ägodel, eller fanns tanken om bilsemestern där från början? På så sätt kan även prylar bidra till att vi blir lyckligare, men syftet med köpet måste då ha varit att göra något snarare än att enbart äga något.

Upplevelsen lurar den hedonistiska adaptionen

Vad finns det då för orsaker bakom att upplevelser tycks generera mer lycka än prylar? Framförallt verkar det som att ett ständigt ökande antal materiella ägodelar som vi tillskansar oss ofrånkomligen leder till en hedonistisk adaption. Med andra ord anpassar vi oss till slut till våra omständigheter och behöver därför fler och dyrare saker för att uppnå samma nivå av lycka som tidigare, något som har fått fenomenet att även kallas för det hedonistiska löpbandet. van Boven och Gilovich säger att eftersom prylarna vi köper existerar framför oss i ren fysisk bemärkelse blir det lätt att man anpassar sig och vill ha mer. Upplevelser är emellertid enbart mentala representationer och är därför under ständig förändring – regnade det under hela bilsemestern kommer man kanske efter en tid enbart att minnas de trevliga stunderna.

Upplevelser bidrar även i större utsträckning än materiella ting till ens egen självbild och kan således utgöra en större källa till ett rikare liv. Genom att göra saker som stämmer överrens med ens mål, identitet och intressen blir vi helt enkelt lyckligare – vi förverkligar oss själva. Enligt en undersökning som van Boven och Gilovich gjorde visade det sig att hela 89 % av de tillfrågade ansåg att upplevelser definierade dem bättre som personer än prylar, varför att ägna sig åt olika aktiviteter tycks vara viktigare för oss som människor än att enbart äga saker.

Upplevelser är dessutom av en mer social karaktär än materiella tillgångar, något som Diener och Seligman, två andra forskare inom den positiva psykologin, menar har stor betydelse för hur lyckliga vi känner oss. Inte nog med att upplevelser i sig oftast innefattar sociala aktiviteter, de skapar dessutom fler sociala situationer med andra då vi delar med oss av det vi har upplevt. Intressant nog fann van Boven och Gilovich dessutom att en konversation mellan individer kring upplevelser gör att de uppfattar varandra på ett mer positivt sätt än om de enbart hade pratat om sina senaste inköp. Det visade sig till och med att en konversation kring upplevelser innebär en större sannolikhet för två personer att bli vänner med varandra.

Text: Alexander Rozental
Alexander är psykologkandidat, termin sju, vid Linköpings Universitet och bloggar på Psykologstudent.se.

Är det en onödig lyx att vi i Sverige som har det så bra strävar mot högre lycka? Det var en av frågorna som diskuterades i Malmö på den tredje årliga lyckokonferensen av välgörenhetsorganisationen Charity.

Temat för konferensen var lycka på individplanet. Professor Bengt Brülde, för de flesta mest känd som moralfilosof i programmet Krister i P3, höll det första anförandet som behandlade lyckobegreppet mer övergripande. Han väckte ändå frågan om det verkligen är mer individuell lycka vi ska försöka uppnå. Kanske är jakten på mer lycka i välfärdsländer inte rättfärdigat i en värld där mycket återstår att göra för att minska andras lidande? Handlar en ytterligare höjning av svenskarnas relativt höga nivå av lycka om lyx? Bengt Brülde föreslog även att det i Sverige kanske är viktigast att se på hur man kan bevara nivån av lycka som redan finns.

Samtidigt finns det en hel del forskning som visar att vi mår bra av att hjälpa andra. Så om jag bekostar ett privat lån till en fruktförsäljare i Nigeria så borde både hon och jag bli lyckligare. Mycket av självhjälpslitteraturen som behandlar strategier för att nå mer lycka, framgång och kreativitet har en ton av ”bry dig inte om vad andra tycker utan gå din egen väg”. Men kanske finns det mer lycka att hämta i Peter Singers bok ”Det liv du kan rädda”. I alla fall lycka för fler.

Av: Rauli Sulanko

Vad skulle resultatet bli om man slog ihop Facebook med tacksamhetsforskning och studier på hur lycka sprider sig i sociala nätverk? Något riktigt coolt tror jag!

Ett av de hetaste – och mest spännande – områdena i den positiva psykologin är tacksamhet. Det är numera väl belagt att individuella skillnader i hur ofta man känner tacksamhet korrelerar med välbefinnande. Studier har visat att tacksamma personer är mindre deprimerade, mindre stressade och mer till freds med sina liv (kolla den här studien till exempel). Man har också kunnat belägga att tacksamhet inte bara hänger ihop med personlighet – utan att det går att bli mer tacksam genom att öva! En enkel och vetenskapligt utprövad övning är – hur banalt det än kan låta – att varje dag lista tre saker man är tacksam för.

Till exempel är jag idag tacksam för:

1. Att USA:s president nu heter Barack Obama. (Dagens låt på temat: Jay-Z-remixen på My President)
2. Att Psykologifabriken i dag uppmärksammades av Dagens Nyheter.
3. Att en av de coolaste personerna jag vet, Rebecca Andersson, numera jobbar med Psykologifabriken!

Enligt en studie från Harvard har lycka en förmåga att sprida sig i sociala nätverk – och genom att studera hur människor runt omkring en person mår kan till och med predicera personens framtida allmänna välbefinnande.

Eftersom sociala nätverk som Facebook är byggda för att man extremt lätt ska kunna sprida information om sig själv, kanske man kan ta tillvara den här forskningen? Det finns ju redan en tacksamhetsövning i formatet av iPhone-applikation, men hur coolt skulle det inte vara om den dessutom var kopplad till ditt nätverk på Facebook? Då skulle du till exempel kunna tagga personer i dina tacksamhetslistor – och så skulle de kunna automatiskt få ett meddelande och kunna läsa just den posten i tacksamhetslistan.

Rebecca Andersson was tagged in John Airaksinens Gratitude journal.

Nej, nu är det dags att gå och lägga sig! Och det borde ju enligt den här studien gå extra bra efter tacksamhetsövningen…