Är det musor och kärlek – eller smärta och elände som inspirerar till skapande? John Airaksinen och Jenny Rickardson fortsätter sin skärskådning av några av våra vanligaste föreställningar om kreativitet.

6. En musa får fart på kreativiteten
Stämmer
Dalí, Nietzsche, Picasso, Dante och ett helt gäng gamla grekiska genier sägs ha varit beroende av kvinnor för att kunna skapa. Enligt Guinness Rekordbok är Picasso tidernas mest produktiva konstnär med sina 147 800 verk. Och en närmare titt på hans kreativa perioder avslöjar ett mönster: när han är förälskad i någon ny kvinna är han extra kreativ. Det finns faktiskt belägg för detta fenomen i modern forskning – som också förklarar varför det bara är män som enligt myten gynnas av en musa.

Tankar på kärlek har i en studie vid Jacobs University i tyska Bremen från 2009 visat sig stimulera kreativt tänkande, medan tankar på sex stimulerar analytiskt tänkande. Förklaringen till detta tros vara att kärlek triggar globala, holistiska tankeprocesser, medan sexuell lust styr in oss på här och nu. Kreativa processer har ofta en högre abstraktionsnivå och gynnas av globalt tänkande – kreativa processer arbetar med skogen – medan analytiska processer jobbar mer specifikt och lokalt, här och nu – de fokuserar i större utsträckning på träden.
Detta gäller för både män och kvinnor, men det finns en avgörande skillnad i kraven på kärleksobjektet som sätter igång processerna.

2006 testade några socialpsykologer vid Arizona State University i USA hur män och kvinnors kreativitet påverkas av en potentiell framtida partner. En attraktiv person som beskrivs som en möjlig kärlekspartner räcker för att boosta en mans kreativitet, medan kvinnor ställer betydligt högre krav. En snygging som man ska ut på sin första dejt med duger inte. Det ska vara en person med många bevisat goda kvaliteter och som är villig att ingå i ett varaktigt förhållande. Först då höjs kvinnans kreativitet.

Troligen finns det evolutionära skäl till att kärlek triggar kreativitet. Vi vill framstå som goda partier och kreativitet imponerar – och ökar våra chanser att få föröka oss.

7. Bara människor som jobbar inom ”kreativa” yrken behöver bry sig om kreativitet
Stämmer inte

Traditionella uppdelningar i kreativa avdelningar och administrativa avdelningar visar sig vara ytterst ogynnsamt enligt kreativitetsforskningen. Kreativitet är så mycket mer än konstnärlig produktion. Nya idéer och tjänster, uppfinningar, lösningar på samhällsproblem, relationsproblem, löneutbetalningar eller möblering – alla är de betjänta av nytänkande för att fungera bättre än de gör i dag.
I en norsk studie som genomfördes 2008 vid universitetet i Stavanger i Norge testade man kreativitetsträning för förskolelärare och kommunanställda – och kunde se positiva effekter på personalens tilltro till sin egen förmåga att hitta lösningar på problem även flera månader senare.
– Det är möjligt att vara kreativ inom alla områden. En lärare som stöter på en elev man inte förstår måste tänka i nya banor och pröva nya metoder, en läkare som träffar en patient som är svårdiagnosticerad måste tänka nytt för att hjälpa denne, som förälder måste du ständigt vara kreativ för att bemöta sina barn och kanske styra in upptågen på mer konstruktiva vägar, säger Eva Hoff.

8. Galenskap och kreativitet hänger ihop
Stämmer – oftast – inte

Eva Hoff skulle vilja vända på påståendet.
– Välmående och kreativitet hör ihop. Människor som skapar och är kreativa upplever stort välmående. Men det finns ju flera exempel på konstnärer med psykiatriska diagnoser och det tycks finnas en viss samvariation mellan högre kreativa läggningar och psykisk instabilitet, säger Eva Hoff.
Hon menar att kreativitet underlättas av att man är mycket psykologiskt flexibel. Att kunna se sig själv i olika roller, förändra sig efter situation, härbärgera motsatser som att vara både introvert och extrovert eller bejaka både manliga och kvinnliga sidor är egenskaper som främjar kreativitet. Den här psykologiska flexibiliteten kan vara en liten förklaring till varför det finns ett svagt men signifikant samband mellan psykosbenägenhet och kreativitet.
– Men man blir absolut inte galen av att vara kreativ. Generellt är det tvärtom: kreativitet ger högre lycka och tillfredsställelse, säger Eva Hoff.
Hon får medhåll av Richard Caselli
– Psykisk sjukdom är i regel ett hinder och gynnar inte kreativitet. Men en del patienter med frontallobsdemens utvecklar nya konstnärliga uttryck som kan anses vara mindre hämmade.
Det kan förklaras av att omdömesförmåga och impulshämmande funktioner till stor del sitter i frontalloberna.
– Men de flesta dementa upplever minskad kreativ förmåga, liksom schizofrena patienter, säger Caselli.

9. Lyckliga människor är inte kreativa
Stämmer inte

En deprimerad persons hjärna arbetar långsammare, har färre associationer och är en sämre problemlösare och idéspruta än en icke-deprimerad hjärna
– Man måste vara produktiv för att vara kreativ och depression drar ner aktiviteten, säger psykologiprofessorn Lennart Sjöberg.
Lyckoforskningen visar att en person som just har tänkt på eller varit med om något bra eller roligt ökar sin associationsförmåga, prestationsförmåga och kreativitet.
Men att ha lidande i bagaget är mer omdiskuterat.
– Nöjda personer är inte så motiverade som missnöjda personer, säger neurologen Richard Caselli. De senare vill förändra sina omständigheter och förändring kräver kreativitet.
Eva Hoff håller med i viss mån.
– Erfarenhet av lidande kanske kan vara någon form av drivkraft eller motivation för författare eller konstnärer, men generellt finns det inget samband mellan kreativitet och lidande. Det finns ju också många författare och konstnärer med lycklig barndom. Om man studerar människor som förändrat en domän med upptäckter eller uppfinningar så finns det inte fler olyckliga barndomar bland dem än bland andra människor.

10. Vänsterhänta är mer kreativa än högerhänta
Stämmer i stort inte

Höger hjärnhalva – som styr vänster hand – betraktas traditionellt som den mer kreativa halvan. Hjärnforskningen visar på större aktivitet i höger halva när det handlar om att lösa problem, associativt tänkande och fantasi. Höger hemisfärs arbetsprocess aktiverar bredare sammanhang och fler alternativa betydelser. Forskarna tror att höger halva har ett sätt att arbeta som i större utsträckning ger valmöjligheter och unika reaktioner som i sin tur ger kreativitet. Men nästan alla vänsterhänta har en annorlunda uppdelning i höger och vänster hjärnhalva. För de flesta av oss sitter till exempel språkfunktionen i den hjärnhalva som styr den hand vi föredrar att använda.
– Många vänsterhänta har en spegelvänd hjärna och då finns det inga belägg för att de skulle vara mer kreativa. Men ett fåtal vänsterhänta eller dubbelhänta har hjärnfunktionerna kvar på samma sida som högerhänta har, och då finns möjligen en annan förmåga att se världen på ett nytt sätt, använda ett mer holistiskt tänkande, säger Eva Hoff.

Modern hjärnforskning visar att vänster hemisfär kompletterar höger genom att utvärdera, sortera, formulera verbalt och hålla ordning på regler även under kreativa processer. Snarare är det så att det är samarbetet som främjar kreativitet, en teori som stärks av att personer som av olika skäl saknar kommunikation mellan hjärnhalvorna har sänkt kreativitet.

I kreativitetsexperiment har ambidextrösa – alltså dubbelhänta – personer fler och mer originella idéer, något man tror beror på deras mer intensiva informationsutbyte mellan hjärnhalvorna. Manipulation som syftar till att öka antalet signaler mellan hjärnhalvorna ger en tillfällig ökning både av kvantitet och kvalitet i kreativa lösningar för enhänta personer. Det finns ingen statistik på att vänsterhänta skulle vara mer kreativa än högerhänta. Men när man forskar på konstnärers hänthet finns en högre grad av vänsterhänthet och ambidexteritet än hos resten av befolkningen.

Text: John Airaksinen & Jenny Rickardson
Den här texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi nr 1 2010
Läs del 1 här!

Galna genier, oförklarliga aha-upplevelser och vilt skapande barn. Myterna om kreativitet är många, men ligger det egentligen någon sanning i våra föreställningar? Beväpnade med den allra senaste forskningen, en neurolog, en psykolog som doktorerat på kreativitet och en psykologiprofessor går mytspräckarna John Airaksinen och Jenny Rickardson korståg. Följ med genom de första fem myterna.

1. Kreativitet är en magisk förmåga som bara vissa människor har
Stämmer inte.

En av kristendomens mest inflytelserika kyrkofäder, Augustinus, slog på 300-talet efter Kristus fast att allt skapande utgår från Gud – och att det endast är ett fåtal människor som väljs ut att få inspiration direkt från himlen. På 1700-talet fick den tyske filosofen Immanuel Kant genomslag för sin idé att ett geni endast kan kännas igen av ett annat geni. Föreställningen om kreatören som skild från vanliga människor lever kvar än idag – men det ligger inte särskilt mycket sanning i den.

– Alla kreativa idéer platsar inte på museum, och alla människor är inte utrustade med en stor talang. Men alla människor tänker kreativt, säger den amerikanske neurologen och kreativitetsforskaren Richard Caselli.
Han har studerat de neurobiologiska komponenter som kreativt beteende vilar på – och kommit fram till att samma uppsättning finns både hos dem som genererar väldigt många nya bra idéer och hos dem som genererar få eller dåliga. Det finns alltså ingen specifik kreativitetsgen som bara vissa människor har. Det är snarare fyra delar som man kan ha olika goda biologiska förutsättningar för – men som också går att påverka:

1. Motivation – hur belöningssystemet är utformat i hjärnan. Vissa människor motiveras mer av att undvika obehag och smärta – andra mer av jakten på belöningar och nya upplevelser.
2. Perception – förmågan att skapa mentala bilder och visualisera en idé kontrolleras bland annat av samma delar av hjärnan som sköter synintryck.
3. Handling – att förvandla en vision till en genomförbar idé kräver strategisk förmåga – vilket bland annat avgörs av arbetsminnet.
4. Temperament – experiment har visat att människor skiljer sig åt vad det gäller förmågan att hålla uppe aktivitet i belöningscentrum i hjärnan när stimulansen utifrån är låg. Vissa är alltså bättre lämpade för att ihärdigt arbeta mot att realisera en vision trots avsaknad av belöningar eller ens tecken på att man är på rätt väg.

Lennart Sjöberg, professor i psykologi vid Handelshögskolan, har ägnat en stor del av sin forskargärning åt personlighetspsykologi. Han har sett tydliga samband mellan den mätbara personlighetsdimensionen ”öppenhet för förändringar” och kreativ förmåga – men även han poängterar att det är något som går att öva upp.
– Det finns en hel massa forskning som visar att alla kan bli mer kreativa, säger han.

Lennart Sjöberg får medhåll av Eva Hoff, psykolog och forskare vid psykologiska institutionen vid Lunds universitet.
– Vi är alla kreativa, men mängden och kvaliteten varierar från person till person. Alla kan potentiellt utveckla sin kreativitet om de utsätts för rätt miljöpåverkan, men vi har olika förutsättningar för talang inom olika områden. Någon kan vara mycket kreativ inom matematiken eller språkligt, men mindre kreativ när det kommer till att skapa bilder eller röra sin kropp, säger hon.

2. Den gudomliga inspirationen slår till oförklarligt
Stämmer inte

Visst händer det att lösningen på ett problem eller en genialisk idé till ett konstverk dyker upp plötsligt och oväntat – men enligt Richard Caselli är det knappast oförklarligt.
– Lyckan ler mot det förberedda sinnet, säger han.

Caselli menar att ju mer information man bearbetat i förväg desto större chans är det att insikten slår till.
Psykologer har ägnat mycket tid åt att studera det mentala tillstånd då man känner sig mest kreativ och inspirerad, då tiden står stilla och det man ägnar sig åt har ens fulla uppmärksamhet. Begreppet flow myntades av den amerikanske psykologiprofessorn Mihály Csíkszentmihályi redan på 1970-talet – och sedan dess har forskarna blivit allt bättre på att förstå mekanismerna som utlöser tillståndet. Flow uppstår inte slumpmässigt utan påverkas bland annat av om det finns en balans mellan utmaningen i uppgiften och ens egen färdighetsnivå. När man studerat hjärnans aktivitet vid flowtillstånd har man sett att personer som ofta är i flow är bättre än andra på att minska aktiviteten på alla kanaler som inte behövs just för uppgiften de koncentrerar sig på. Det är därför inte helt förvånande att det finns studier som visar att personer som ägnar sig åt uppmärksamhetsträning som meditation eller mentalt krävande kampsporter har lättare att hamna i flow än andra.

3. Stora idéer kokas ihop av ett ensamt geni
Stämmer inte

Det händer att ett att en enskild individ kommer med en genialisk lösning, men i regel finns faktiskt en hel stab av människor bakom banbrytande innovationer. Grupper med oliktänkande människor där idéer tas emot med uppmuntran – även om de inte verkar vara så bra vid första anblicken – är snarare forskningens svar på vad som gynnar nytänkande.
– Stora skapelser bygger oftast på kunskaper som har samlats ihop under årtusenden. Inte ens Albert Einstein skulle kunna komma på hur man bygger ett flygplan om han blev nedsläppt på en öde ö. Han skulle ha tur om han lyckades få upp eld, säger Richard Caselli.
Förutom de fyra neurobiologiska komponenterna tar därför Richard Caselli också in den sociala kontexten som en faktor som påverkar kreativt beteende. Inom många discipliner är det omgivningens subjektiva uppfattning som avgör vilka kreativa verk som är ”användbara”.
– Emily Dickinson eller Vincent van Gogh bedömdes inte som kreativa av sin samtid, men har omvärderats som stora genier i efterhand. Deras egna tider var inte mogna att bedöma dem som kreativa, säger Eva Hoff.

4. Att stjäla idéer är inte kreativt
Stämmer inte

Picasso sade en gång att dåliga konstnärer imiterar – de stora stjäl. Han menade dessutom att man som konstnär, även om man försöker, aldrig helt och hållet kan kopiera en annans verk.
– Att ta en idé från ett sammanhang till ett annat är ett utmärkt exempel på kreativitet, säger Lennart Sjöberg.
Han berättar att användandet av analogier är en välutforskad metod för kreativ problemlösning – att försöka hitta en lösning genom att se hur liknande problem, kanske inom ett helt annat område, lösts tidigare. Det är nog få som inte skulle hålla med om att den schweiziska ingenjören George de Mestral gjorde en kreativ insats när han insåg att egenskaperna hos växten kardborre kunde tas tillvara för att fästa saker – och uppfann kardborrbandet. Eller att musikaler som Grease eller West side story inte skulle vara kreativa för att de stulit idén om ungdomskärlek över gruppgränserna från Shakespeares drama Romeo och Julia.

5. Barn är oerhört kreativa tills vuxenvärlden gör dem konventionella
Både ja och nej

Barn har vissa kreativa fördelar: de lär sig snabbare än vuxna, de är mer spontana och tänker mer associativt. Men dessa förmågor är bara en liten del av att vara kreativ.
– Jag tycker att det är lite tramsigt att vi säger att barn är kreativa bara för att de har gjort något konstigt, säger Eva Hoff.
– Många barn som fantiserar är kreativa, men inte alla. Uppfinner de en låtsaskompis som ser ut och gör samma som de själva så är inte det särskilt kreativt. Jämför med någon som har en fantasivän som är en grön drake som kan vara både stor och liten och som flyger runt i världen och helar människor.

Om man går tillbaka till definitionen av kreativitet som något nytt och användbart så ökar möjligheterna med större erfarenhet.
– Kunskap är nödvändigt för att kunna vara kreativ, säger Hoff. Ett barn som är kreativt inom matematiken är orimligt, däremot kan ju ett barn vara expert på till exempel tv-spel och där finna nya och smarta lösningar som vuxna aldrig skulle komma på.

När barn blir större berättar de mindre om sina fantasier för omvärlden, något som kan misstas för minskad kreativitet
– Från tioårsåldern censurerar barn sig själva i större utsträckning för att andra inte ska tycka att de är konstiga, men det betyder inte att de är mindre kreativa, säger Eva Hoff.

Den inflytelserika ryska utvecklingspsykologen Lev Vygotsky menade dock att det går en viktig skiljelinje i mellanstadieåldern. Vissa av oss låter då det logiska tänkandet konkurrera ut det mer fria och associativa tänkande som vi förknippar med kreativitet. Eva Hoff förklarar:
– Vi kan tänka oss att hälften av oss stannar inom vissa områden någon gång under mellanstadiet. Man slutar utforska eller försöka hitta nya sätt att rita på när det blir dåligt och fortsätter rita på samma sätt som man gjorde när man var tio år. Medan den andra halvan av befolkningen fortsätter utveckla flexibilitet och associationsförmåga – och hos dem får intelligens och kreativitet möjlighet att interagera.

Text: John Airaksinen & Jenny Rickardson
Illustration: Graham Samuels
Den här texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi nr 1 2010
Del 2 kommer snart!

Hjärnan lägger gärna krokben för associationsförmågan – men hav förtröstan: vardagskreativitet är något som går att öva upp!

Vi ger dig insikter i modern psykologisk forskning på kreativitet, avlivar konstnärsmyter – och presenterar konkreta verktyg som du kan använda för att båda optimera skapandet av nya idéer – och riva de mentala spärrarna mot att att stjäla andras goda idéer.

John Airaksinen är psykologkandidat, Psykologifabrikens grundare, entreprenör i allmänhet och idéspruta i synnerhet. John har levererat idéer till bland andra ACNE*FILM, Natur och Kultur och DN På Stan.

Inför Uppdrag 24 – en casetävling i kreativitet och entreprenörsskap för blivande psykologer, läkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster –  blev vi ombedda att förvandla teoretisk psykologi till konkreta verktyg att använda i tävlingen. Resultatet blev en lista på sju vanor som underlättar det kreativa arbetet med gruppen – och ger en ingång till entreprenörstänk.

De sju vanorna – med länkar för den som vill fördjupa sig: 

7. Bestäm dig. Varför är det användbart att inte bara sätta upp tydliga mål – utan också definiera sina värderingar? Läs mer om värdet av värderingar i boken Sluta grubbla, börja leva av Steven Hayes, professor i psykologi vid University of Nevada. Att svara på frågan “var ser du dig om fem år” hjälper dig också i rätt riktning. 

6. Säg ja. Att direkt säga nej är det säkraste sättet att döda en improvisationsprocess. Läs om kopplingen mellan kreativitet och improvisation i Group Genius av Keith Sawyer, professor i psykologi vid Washington University i St Louis. 

5. Våga. Hur visar den psykologiska behandlingsmetoden exponering att det är bra att utsätta sig för det man är rädd för? Lyssna också på the sunscreen speech - som förespråkar att man ska göra något skrämmande varje dag!

4. Blanda. Vårt språk gör det möjligt för oss att skapa kopplingar mellan vilka begrepp som helst – vilket är en grundförutsättning för kreativitet. Jämför den psykologiska teorin om språk och kognition relational frame theory med vad kreativitetsgurun Edward De Bono säger i slutet av klippet. Titta även på Steve Jobs tal som han höll för nyexaminerade på Stanford 2005.  

3. Samarbeta. Vi människor har en förmåga att missbedöma konkurrens – och därför missa möjligheter till samarbete. Läs mer om experimentet Prisoner’s dilemma, och varför gruppen oftast är smartare än individen i Wisdom of Crowds.

2. Uppmuntra. Inlärningspsykologin lär oss varför det är bättre att förstärka spontana positiva beteenden hos gruppmedlemmar än att säga åt dem vad de ska göra.

1. Härma. Att härmas är ett av människans mest naturliga sätt att lära sig något nytt (modellinlärning). Och att sno idéer är ett utmärkt sätt att vara kreativ, om man applicerar dem i en ny kontext! 

Uppdrag 24 är i sig självt exempel på vanan att våga härmas. Casetävlingar har funnits sedan urminnes tider men främst för ekonomer – Uppdrag 24 är första gången tävlingen görs med lag av blivande läkare, psykologer, sjukgymnaster och sjukssköterskor! Kanske finns det fler saker att sno från ekonomerna? 

Föreläsningen hölls även på Psykologförbundets professionsdag på Linköpings universitet den 24/11. Det var intressant att se att psykologerna har börjat fundera på innovation och entreprenörsskap. Vi verkar ha en del spännande att se fram emot. 

Föreläsare: Oskar Henrikson

Du är chef på Cancer Caring Center in Pittsburgh och är besatt av att bära gamla brudklänningar i alla upptänkliga situationer – allt från i biltvätten till skidbacken. Går det kanske att kombinera? Japp – Rebecca Whitlinger insåg att hennes urballade idé kunde generera uppmärksamhet och pengar till cancerforskning och drog igång insamlingsevents där gästerna fick chansen att ta på sig den där magnifika gamla klänningen som aldrig kom till någon nytta annars. 90 000 dollar till forskningen senare kan man konstatera att hennes förmåga att kombinera två ovanliga sidor hos sig själv till något nytt var en rätt bra sak.

Just det här konceptet ta tillvara tillgångar hos sig själv och kombinera till något nytt och ovanligt var ett av budskapen i vår föreläsning om vardagskreativitet som vi hade i september. Novembernumret av Psychology Today har just vardagskreativitet som tema – och jag kan varmt rekommendera den här artikeln där historien om Rebecca berättas!

Forskning på kreativitet är förresten också ett tema i kommande nummer av Modern Psykologi. Jag och Jenny har skrivit en av artiklarna!

Lil’ Wayne lyckades under 2008 bli både USA:s bäst säljande artist och kritikernas favorit. Rapparens strategi har varit enkel: att spruta ur sig låtar i en rasande takt. Enligt psykologen Samuel Hugosson, som föreläser om kreativitet, är kvantitet ofta en förutsättning för kvalitet.

– Lou Reed svarade en gång på frågan om hur man blir en bra låtskrivare. ‘Skriv 100 låtar och släng dom. Sedan kan du sätta igång!’. Jag tror det ligger mycket i det.

Psykologen Samuel Hugosson har precis avslutat en föreläsning om kreativitet för chefer, och pustar ut på sitt rum på PBM:s kontor på Linnégatan i Stockholm. Ett av budskapen var att det för att hitta den geniala idén oftast krävs väldigt många halvdana.

Det ultimata exemplet är rapartisten Lil Wayne – som i juni förra året, mitt i en sjunkande skivindustri, lyckades sälja en miljon exemplar av sitt album The Carter 3. Skivan var inte bara en kommersiell succé utan vann också en Grammy för bästa rapalbum och hamnade på tredjeplats på Rolling Stones lista över de bästa skivorna från 2008.

Lil’ Waynes arbetssätt kan bäst sammanfattas i ett ord: massproduktion. När tidningen The Fader hälsade på honom i studion i Miami 2007 förklarade han att han var fullt tillfreds med sin tillvaro – att göra låtar varje dag – och att han inte såg någon anledning till att ta semester. Trots att han inte släppte ett enda riktigt album det året var han ständigt närvarande med stadig ström av mixtapes, remixer och gästverser. När tidningen Vibe listade hans bästa låtar från året nöjde dom sig inte med färre än de 77 allra bästa.

.

Att Lil’ Wayne känner att arbetet i studion är ungefär som att vara på semester är enligt Samuel Hugosson i sig en bra förutsättning för kreativitet. Han avfärdar myten om att man som konstnär måste lida för att kunna skapa konst.

– Visst kan det ge nya infall att gå igenom något svårt. Men generellt är man mer kreativ ju bättre man mår. Är man deprimerad hämmas ju i princip alla processer, säger han.

Ett säkert sätt att döda sin kreativitet är enligt Samuel Hugosson att försöka få till den perfekta skapelsen direkt.

– Många hamnar lätt i en writer’s block, och får skrivkramp. Då är det bättre att bara sätta i gång och göra något ganska dåligt – och sen arbeta om det.

En annan fälla är att vara överdrivet kritisk mot det man producerat.

– Som musiker är det till exempel lätt att snabbt avfärda allt som inte är tillräckligt unikt. I stället kan man att göra en massa olika varianter av varje låt – för då genererar man ju i alla fall fler idéer och ökar chanserna att hitta det unika, säger Samuel Hugosson.

När idéerna sedan är framkastade på bordet är det dags att hitta en metod för att utvärdera dem – utifrån en tydlig definition av vad en bra idé är i just det sammanhanget. När Lil’ Wayne bestämde sig för att göra en rockskiva och släppte skramliga Prom Queen som första singel var det inte någon bra idé om målsättningen var att göra kritikerna nöjda och återigen sälja en miljon skivor på en vecka. Dagens Nyheters kritiker Fredrik Strage skrev en hel krönika om hur usel låten var och singeln tog sig aldrig in på Billboards Top 10.

Men om Lil’ Wayne helt enkelt känner sig färdig med hiphopen för stunden, struntar i allt vad skivförsäljning heter och mer än något annat vill posera med en elgitarr på bröstet… tja, då kanske Prom Queen och rockalbumet kvalar in i definitionen för en bra idé.

Samuel Hugosson. Foto: John Airaksinen

Hur skulle det vara om kreativ förmåga användes som ett mått på hälsa, undrar någon i publiken på Uppsala Creativity Day när neurologen Alice Flaherty, Harvard Medical School, håller föredraget “Creativity as disease? Neurological aspects of idea generation.” Många fler skulle förmodligen betraktas som sjuka, och många av dem som idag är sjuka, skulle betraktas som friskare, svarar Alice. Hon har i omgångar själv lidit av hypergrafi, ett tillstånd av hämningslöst behov av att skriva, som uppstod efter att hon förlorade sina för tidigt födda tvillingsöner. Hypergrafi kan också som i Dostojevskis fall utlösas av temporallobsepilepi, eller som i van Goghs fall av störningar i sinnesstämningen. Hypergrafi säger oss att hjärnans temporallober har något med litterär kreativitet att göra, men egentligen inte med själva begåvningen utan med motorn att uttrycka sig i skrift. Alice menar att det ligger något i det gamla ordspråket “Kreativitet är 99 % ansträngning, 1 % inspiration” och det finns massor av vetenskapliga stöd för det.

Alice tog under sitt föredrag upp ett flertal andra neurologiska tillstånd som hon menar ligger på samma kontinuum som det vi betraktar som tecken på kreativ förmåga. Synhallucinationer samvarierar med ovanligt hög aktivitet i temporalloben, liksom är fallet när vi använder vår normala föreställningsförmåga. Alice menar att vi bör förstå fördelarna med milda versioner av neurologiska störningar kopplade till kreativ förmåga. I framtiden kanske vi kommer att se kreativ medicin eller hjärnstimulering som hjälp till normala människor drabbade av skrivkramp eller tunghäfta?

Av: Rebecca Andersson

Är det en lika bra idé att ha inhoppande gästartister under en föreläsning som i raplåtar? Det får vi veta imorgon när jag och Oskar (inspirerade av rapgruppen Wu-Tang Clan) ska testa idén under hans föreläsning på introduktionsdagen för casetävlingen Uppdrag 24 på Uppsala universitet.

Temat är bland annat kreativitet och hur man kan plocka en gammal idé från en kontext, applicera den i någon annan, och skapa något nytt. Jag kommer prata lite om hur jag snor idéer från min bakgrund i klubb & musikvärlden och applicerar i en psykologikontext…

Här kommer två lästips på temat kreativitet:

1. Per Kristensson, docent i psykologi vid Karlstad universitet, forskar på kreativitet och berättar lite om några grundprinciper för kreativitet (som den ovan) i en artikel i dagens Svenska Dagbladet. (Artikeln är en bitext till en lite längre intervju)

2. Boken Medici-effekten, som är full av roliga exempel på hur nya saker skapas i skärningspunkten mellan två etablerade fält. Bland annat min allra nördigaste högstadiehobby (som nu fått en revival) Magic the Gathering! För den som inte är bekant med Magic är det en blandning av samlarkort och sällskapsspel. Med fantasytema. Och japp, det är precis så geekigt som det låter!