Med mitt intresse för organisationspsykologi ramlade jag över boken OBM – ledarskapets psykologi. Det är den första svenska boken på ämnet Organizational Behavior Management och jag hörde av mig till en av författarna för en kort intervju. Så här berättar Leif E Andersson om vad OBM är, vad de vill med boken och hur han ser på framtiden för OBM:

Vad är OBM?
– OBM är förenklat KBT för organisations- och ledarskapsutveckling. Mer specifikt är det beteendeanalytiska teori och praktik tillämpat på arbetslivet psykologi. Beteendeanalysen har genom KBT god evidens vid
behandling av psykiska problem av olika slag. I OBM tillämpar vi samma teori och verktyg på arbetslivets problem eller utmaningar.

Vad vill ni åstadkomma med boken?
– Med boken vill jag/vi sprida kunskapen om beteendeteori och OBM till alla som arbetar med människor på något sätt. Jag ser det som en form av paradigm i förändring. Att börja se vad folk gör istället för hur de är.

Ta exemplet skolan. Alla minns vi att det fanns en del besvärliga elever på högstadiet, kravallungar som en kompis kallade sig själv. Men vi minns också att det fanns minst en lärare på skolan som klarade av även de eleverna. Det vill säga det är inte eleverna det är fel på! Oavsett orsaken, någon bokstavskombination eller den sociala miljön så kan en bra lärare som fokuserar på beteendet i klassrummet hantera de eleverna. I sjuan hade eleverna respekt för den läraren på grund av dennes tydlighet och konsekvenser. I nian var det den lärare som alla uppskattade mest.

Samma sak på jobbet, man får de medarbetare man förtjänar. Det vill säga folk gör det som fungerar på jobbet. Du som chef och kollega är en del av andras miljö och du spelar med i spelet.

Hur är responsen på OBM?
– Utifrån intresset för boken och det gensvar jag får när jag är ute och pratar om ämnet ser jag att intresset ökar. Jag hoppas och tror att om 5-10 år arbetar de flesta konsulter/utbildare med dessa verktyg. Exempelvis de som jobbar med LEAN, Performance management och liknande lyser upp när de får OBM beskrivet för sig. Äntligen något som förklarar varför vi inte får till det som vi vill, och ger verktygen.

Ett färskt exempel är en erfaren chef som nu jobbar med mig ibland. När jag först presenterade OBM för honom blev han lyrisk. “Äntligen får jag en förklaring till det jag känt av alltmer genom åren. Jag har kastat bort
massor med pengar på utbildningar och konsulter som inte ger något resultat. Nu förstår jag varför!”

Hur ser framtiden ut för OBM?
– På lång sikt skulle det inte förvåna mig om 1900/2000-talet i framtiden omnämns som den tid då paradigmskiftet till en beteendefokuserad syn på människan skedde. Dagens existerande paradigm kommer att nämnas som en
historisk kuriositet, ungefär som vi idag ser på Lysenko och hans ärvda inlärda egenskaper inom biologin.

Av: Oskar Henrikson

Läs gärna min tidigare artikel om OBM: Beteendeanalys för organisationer och fotbollsstjärnor

Idag fick jag de flesta av mina fördomar mot PDT:are motbevisade, hurra! Det var Per Wallroth som var på besök, för att föreläsa om MBT

Det började bra. Jag ramlade in en timme försent (på grund av arkitekturskolans festligheter på torsdagskvällen..) och möttes av en  rätt så ung föreläsare med en assnygg tisha från Nick Cave! “Dig, Lazarus, Dig! löd texten.

Fördom 1 , psykodynamiker är mossiga och tråkiga, motbevisad

Lite kortfattat kan man säga att en person som har problem med mentaliseringsförmåga uppfattar egna tankarna och känslor som verkliga sanningar. Man liksom VET att alla människor uppfattar världen precis som man själv gör. Det kan vara svårt att skilja på andras tankar och det som rör sig i den egna sinnesvärlden.Mentalisering jobbar man med i alla terapier, mer eller mindre. Det handlar om att öka sin förmåga att tänka sig in i hur andra och man själv tänker och känner. Mentalisering brukar beskrivas som förmåga till empati, inkännande och reflektionsförmåga.

Åh det är ju sjukt svårt att sammanfatta. Läs mer här, och här om ni är nyfikna. I alla fall. Under föreläsningen tog Wallroth upp en hel del smärtpunkter för mig gällande PDT och deras inställning till patienten.

För det första betonade Wallroth gång på gång att man INTE ska tolka patientens känslor och tankar åt dem utan sträva mot att spegla dem och undersöka dem på ett nyfiket sätt. Inget mer “Ja, såklart du är avundsjuk på den här unga framgånsrika författarinnan, hon har ju en far, det har inte du!” eller KBT-fällan, “STOPP, du tänker fel! tänk såhär! Känn såhär!” Alltså. Om du är en “mindplayer” och försöker plantera tankar och tolkningar hos patienten kan du verka mentaliseringshämmande. Ja, det är ju sunt förnuft att inte säga till någon annan vad den tänker och känner. “Nej, du är inte ledsen , du är arg på mig” Men hos en sårbar patient kan det vara ödesdigert. Det kan till och med leda till svårigheter att skilja på vad som är sant och verkligt, och inte. Känner jag inte som jag känner? Kanske har han rätt?

För det andra återkom Wallroth flera gånger till hur viktigt det är att behandlaren är öppen med vilken metod och vilket syfte som mentaliseringsterapin har och använder sig av. Psykoedukation och rational för behandlingen, precis som i KBT. Det är ett sätt att inte underskatta patienten.

Den tredje och sista av mina fördomar som Wallroth effektivt desarmerade handlar om den smygiga mystisicmen som jag tycker mig finna hos vissa PDT-företrädare

Att PDT:are gillar psykodynamik just för att den är så exklusiv och mystifierande. För att det är så roligt att få leka “mind in a mind”, att få vara ensam om att förstå en patient. Jag tänker mig att det är väldigt roligt att få gräva i andras omedvetna strukturer, men att det ibland inte hjälper patienten att nå bättre välbefinnande. Wallroth menade att man måste släppa expertrollen och gå in i terapirummet med fokus på patientens medvetna tankar, och hennes egna tolkningar. 

Läs mer här om Per Wallroth på Psykologfabriken.

Beteendeanalytisk organisationsutveckling, ville psykologerna Rolf Olofsson och Kenneth Nilsson kalla sitt område när de höll workshop i samband med Beteendeterapuetiska föreningens årskongress.

- Kalla det inte KBT i organisationer, det får det att låta som psykologisk behandling, sade psykolog Rolf Olofsson på Beteendeterapeutiska föreningens årskongress i Uppsala den 13-14 mars. Han anser att beteendeanalys är mer än bara kognitiv beteendeterapi (KBT):

- Beteendeanalys går att använda för organisationsutveckling och konflikthantering – områden där psykologer borde ta för sig mer.

De båda psykologernas område brukar på engelska kallas Organizational Behavior Management (OBM) eller performance management. För den som vill läsa om upprinnelsen till OBM föreslår Kenneth Nilsson en artikel av Parsons (1974) som gör en beteendeanalytisk omtolkning av det klassiska Hawthorneexperimentet, där det enkla faktum att försökspersonerna blev observerade påverkade deras arbetsresultat. Parsons kom fram till att fabriksarbetarna i studien arbetade bättre på grund av att deltagarna fick en tydlig återkoppling till sina arbetsresultat, något som är centralt för OBM. Kenneth Nilsson sade att detta är en av styrkorna med beteendeanalytisk organisationsutveckling:

- Precis som människans DNA är densamma, oavsett i vilken situation du träffar henne, är principerna för beteendeanalys desamma i alla situationer, även om innehållet varierar stort. Därför kan de förklara fenomen som Hawthorneexperimentet.

Den som önskar en lättare ingång i ABC-modellen och vikten av positiv förstärkning i organisationer kan vända sig till Aubrey C Daniels. Den 73-årige amerikanen Daniels gjorde OBM tillgängligt för en bredare publik när han fick arbeta med den amerikanske fotbollsstjärnan Fran Tarkenton. Han har även skrivit den pedagogiska boken Bringing out the best in people. Artiklar och böcker om OBM kan annars vara svåra för chefer och managementfolk, anser Kenneth Nilsson, och det är viktigt att vi når ut till dem som är klienterna.

Även om OBM funnits länge har det inte slagit igenom på bred front. Rolf Olofsson och Kenneth Nilsson hoppas på att antalet psykologer som arbetar med OBM snart når en kritisk massa och att det då kommer att bli populärt. Olofsson tycker att organisationsutveckling och konflikthantering passar mycket bra för personer med psykologisk kompetens.

Rolf Olofsson har bland annat arbetat med konflikter på en administrativ avdelning där personalen misstrodde varandra och inte vågade delegera uppgifter. Detta av rädsla för att bli av med sina ansvarsområden. En konflikt som deltagarna på workshopen fick arbeta med som fall. De fick applicera sina kunskaper om beteendeanalys på konflikten och Olofsson hoppas att det väckte lite nyfikenhet inför att arbeta på detta sätt:

- KBT har på senare tid blivit väldigt populärt och ger draghjälp till OBM. Så kanske ser vi fler psykologer inom organisation och konflikthantering med denna profil i framtiden.

Förhoppningsvis kallar vi det då inte KBT i organisationer.

Texten publicerades ursprungligen på Psykologtidningen.se

Text: Oskar Henrikson

Förlorade jobb och vinster som vänds till förluster. Lågkonjunkturen kommer under 2009 innebära svåra motgångar som står helt utanför vår kontroll. Hur vi hanterar motgångarna är däremot något vi allra högsta grad kan påverka menar psykologen och författaren Anna Kåver.

Vi snabbspolar fram till slutet av oktober 2009. Föreställ dig ett inglasat mötesrum på en reklambyrå i Stockholm. I en designfåtölj sitter den 35-åriga projektledaren Andrea med huvudet i händerna. Hon har precis fått beskedet att den lilla, men tidigare så framgångsrika reklambyrån drabbats med full kraft av lågkonjunkturen och försatts i konkurs. Andrea har för första gången i sitt liv blivit av med jobbet – och ältandet och katastroftankarna avlöser varandra i hennes huvud. “Jag kommer att bli tvungen att sälja lägenheten i Vasastan som jag verkligen älskar. Familjen kommer aldrig klara sig på bara min mans lön. Varför förstod jag inte tidigare hur illa läget var så att jag kunde byta jobb i tid?”

– Att dra till med skräckscenarion ger en känsla av förberedelse – om jag tänker det värsta kan jag i alla fall inte bli överraskad. Men problemet är att det lätt leder till att man blir förlamad av rädsla och därför inte kan agera klokt, säger psykologen Anna Kåver.

Anna Kåver sitter tillbakalutad i terapirummet på den privata kliniken i Uppsala. Genom fönstret skymtar det palatsliknande Universitetshuset, prytt med ett citat som retar gallfeber på många: “Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större”. De klienter som gått i kognitiv beteendeterapi hos Anna Kåver skulle kunna tänkas tillägga: “och att acceptera sina tankar är allra störst”. Hon har bland annat hjälpt cancerpatienter att hantera sin obotliga sjukdom och bedrivit terapi med föräldrar som mist sina barn – och ett av hennes viktigaste verktyg är att lära ut ett accepterande förhållningssätt till det svåra som inträffat. I sin bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Om acceptans beskriver hon begreppet som att kunna tolerera starka negativa känslor utan att varken undvika, förvränga eller döma. Det innnebär inte att tycka att det som hänt är bra eller rättvist, utan helt enkelt skaffa sig förutsättningar för att gå framåt.

Hur skulle Andrea i det fiktiva fallet kunna använda acceptans som ett verktyg för att avväpna de förvrängda, katastrofala tankarna?

– En enkel övning är att sätta sig ner och tillåta tankar och känslor komma som vågor på havet, observera dem, och sedan sätta ett litet prefix framför. “Nu fick jag tanken att jag inte kommer att hitta ett nytt jobb”, i stället för “Jag kommer inte hitta ett nytt jobb”.

Övningen gör det lättare att skjuta sina tankar, och till viss del också känslorna, en bit ifrån sig. Det blir tydligare att en tanke faktiskt bara är en språklig konstruktion, inte en objektiv beskrivning av verkligheten.

– Man lär sig att något inte behöver vara sant bara för att man tänker det, säger Anna Kåver. Det gör det lättare att se och agera utifrån verkligheten som den är. Vad innebär det här egentligen för min ekonomi? Vilka sociala skyddsnät har jag runt omkring mig? Hur ska jag ta första steget mot ett nytt jobb?

Att döma sig själv väldigt hårt, som Andrea gör, är en vanlig reaktion när man varit med om något svårt, även om man själv inte haft någon makt över händelsen sig.

– Jag har haft klienter som varit med om krig eller blivit utsatta för gruppvåldtäkt och ändå grubblar över vad de själva kunde ha gjort annorlunda i situationen. Och även om man har kunnat påverka situationen måste man lära sig att se på sig själv med skonsamma ögon, och inse att de besluten man fattat har man gjort utifrån den kunskap man hade då, berättar Anna Kåver.

Hur skulle Andrea kunna öva sig i att inte anklaga sig själv?

– Hon skulle kunna tänka igenom alla olika roller hon har i livet: som mamma, dotter, hustru, vän, syskon, kollega, barnbarn. Sedan tar hon en roll i taget och föreställer sig att de människor som hon har en relation till i den rollen promenerar förbi.

– När hon ser sig själv som ett syskon låter hon sin syster och bror gå förbi. Hon noterar bara alla människor hon har en betydelse för – och utan att värdera hur hon presterat I sina olika roller ger hon sig sedan ett erkännande, en klapp på axeln för sin strävan i alla dessa olika sammanhang, säger Anna Kåver.

Övningen är särskilt användbar om man, som Andrea, identifierat sig så starkt med sitt arbete att alla andra roller blivit väldigt förminskade i det egna medvetandet, och därför känner att hela tillvaron rämnar när jobbet försvinner.

Hur kan man göra för att hantera mindre motgångar, som kanske inte är allvarliga nog att orsaka katastroftankar och självanklagelse – men likväl förpestar vardagen? I sin nya bok som kommer senare i år har Anna Kåver undersökt hur vi kan använda oss av våra känslor som verktyg.

– Vi ser oss ofta som offer för de känslor och sinnesstämningar som drabbar oss – och agerar sedan därefter. Men det kan lika gärna vara tvärtom – att man kan påverka sin omgivning på ett sätt som genererar känslor i en viss riktning. Testa till exempel någon dag då du vaknat på fel sida att agera precis tvärtemot vad känslan säger. Var extra trevlig mot kassörskan på Ica, le mot busschauffören och se hur länge irritationen håller i sig…

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Xpress Magazine april 2009.

Vill du hålla dig ajour med vad som händer inom psykiatrin i Sverige, få nyheter om KBT och spännande svensk och utländsk psykologiforskning – då är WeMind-bloggen ett bra ställe att kolla in! WeMind är en klinik specialiserad på depression, ångest och sömnproblem – och företaget driver bland annat internetbehandlingen Sömnprogrammet.

På en utbildning i parterapi springer jag på WeMind-bloggaren Hillevi Brinkborg. Vi passade på att ta en fika och eftersom jag kände mig lite starstruck, tog jag ett foto och ställde lite frågor:

Hur kommer det sig att ni har en blogg?
– Vi har en blogg för att vi tror på att dela med oss av vår kunskap och för att det sätter lite positiv press på oss att hålla oss ajour! Vi har mycket information och det vore slöseri om inte fler fick del av den.

Ditt favoritinlägg?
– Mina favoritinlägg är i princip alltid de jag senast publicerat, med undantag vissa dagar förstås. På bloggen försöker jag att så objektivt som möjligt återge nyheter och forskningsresultat som jag tycker är relevanta. Att ha ett favoritinlägg skulle därför bli samma sak som att ha en favoritnyhet genom tiderna! Men den mest spännande nyheten på sistone tycker jag var Socialstyrelsens nya riktlinjer som prioriterade psykologisk behandling framför medicinsk vid ångest och depression, och då i första hand KBT. Jag tror att det kommer att få stor inverkan på psykiatrin och primärvården, på gott och ont.

Framtiden och Internet?
– Stor fråga! Vi på WeMind tror på Internet. Det är redan idag överlägset för de som vill veta mer om sina psykiska besvär. Nästa steg är att Internet även blir det bästa sättet att hitta vårdgivare och boka besökstid. Först om många år kommer Internet börja bli ett vanligt alternativ till mer traditionell terapi öga mot öga.

Vad är det häftigaste som händer på området internet och psykologi just nu?
– Jag tänker spontant på tre saker:
1. Apotekets jättekampanj för sömnbehandling på nätet – vi har dock hört att det kostat 6-12.000 kr i TV-reklam att få in varje patient som sen betalar några hundra kronor…
2. Stockholms Läns satsning på Internetpsykiatri – ambitiös och lovande satsning.
3. Socialstyrelsens nya riktlinjer för ångest- och depressionsbehandling som bla rekommenderar internetbehandling – den rekommendationen kan säkert betyda en del för utvecklingen.

Vad kommer du att skriva om när du gästbloggar på Psykologifabriken?
– Oj, det återstår att se.

Av: Oskar Henrikson

Psykologifabrikens Oskar Henrikson tillhör Nintendogenerationen – ett släkte som sedan barnsben fick lära sig att en ansträngning i Super Marios underbara värld genast belönades. Skulle vi inte prestera bättre både i skolan och på jobbet om vi även där fick snabbare förstärkning?

Jag är född 1981. Min generation kallas många saker, däribland generation Y och det talas om att vi är mobila, tatuerade och helt underbara. När jag var tre år hände något stort, Nintendos 8 bits konsol lanserades. Den har präglat mitt liv och jag vill kalla vår generation för nintendogenerationen.

Med klara färger, svampar som gjorde mig större och goombas som tog livet av mig, introducerades jag till ett spel som aldrig behövde ge en instruktion. Det gav sig självt. Det var helt uppenbart att svampen gjorde mig dubbelt så tålig, att det var bra att skjuta eldbollar och att jag inte skulle gå in i dessa små bruna varelser med huggtänder. Spelet hette Super Mario Bros.

Den tydligheten som finns i Super Mario Bros vittnar om en viktig psyklogisk princip: Det är inte instruktionen som påverkar hur du beter dig utan konsekvensen. Att bli stor, att smidigt kunna styra rörmokaren Mario och att kunna skjuta eldbollar är lockande för de flesta och det var konsekvenser jag ville ha om och om igen. Om ett beteende kan kallas för B så styrs det mer av det som kommer efter, C, än det som kommer före, A. Det bildar ett slags beteendets ABC med beteendet i mitten och i fokus.

Modellen kan hjälpa den som vill förstå sig på min generation. Den psykologiska principen kallas för positiv förstärkning och poängen är helt enkelt att vi ska uppmuntra de beteenden vi gillar, för det får dem att återkomma. Precis som Super Mario uppmuntrar mig att leta efter fler svampar varje gång jag märker att de gör mig större. Kanske är det denna princip som gjort att Super Mario World, Super Mario 3, Super Mario Galaxy och Super Mario 64, fortfarande betraktas som bland det bästa man kan spela idag.

Aubrey C Daniels har skrivit boken Bringing out the best in people, how to apply the astonishing power of positive reinforcement. Där går han igenom hur beteendets konsekvenser styr beteende. Han har även gjort en studie på tv-spel och fann att en spelare fick 65 till 85 konsekvenser som var förstärkande per minut. Så kanske är det inte så konstigt att nintendogenerationen kräver att bli ledda lite annorlunda. Vi är vana vid det!

Få organisationer använder teorierna om positiv förstärkning i dag men det finns några kul exempel på hur det kan användas. Kommer du ihåg en reklam från radiotjänst, då du blev hotad att få en snigel på ögat om du inte betalar din tv-avgift? Sådana bestraffande metoder har nu bytts ut mot tackkörer på slumpartade ställen. I en reklamfilm inne på stadsbiblioteket i Stockholm frågar en man en bibliotekarie: “är det du som är Katarina Tillberg”, hon svarar “ja, det är jag” varpå en kör börjar sjunga “tack, Katarina, för att du betalat din tv-avgift”. Ett underbart exempel på hur vi kan försöka uppmuntra beteende! Jag blir faktiskt lite rörd när jag hör den och jag undrar om inte Dr Daniels skulle bli stolt.

Du behöver inte starta en tackkör för att tillämpa det här i din vardag. Lärare, chefer och partners kan tillämpa lite nintendopsykologi med enkla medel.

I stället för att bara förvänta sig att alla studenter har läst det relevanta kapitlet inför en föreläsning kan man som lärare se till att aktivt förstärka beteendet. Låt studenterna ägna den första kvarten åt att själva få välja ut viktigaste i kapitlet – och använd sedan resten av föreläsningstiden åt fördjupningar och övningar då studenterna får tillämpa kunskaperna. Förkunskaperna blir en Super Mario-svamp som gör skillnad direkt – inte bara något som eventuellt gör det lättare på en tenta någon månad senare. Att använda föreläsningstiden åt att ge en översiktlig bild av kapitlet förstärker snarare beteendet att INTE läsa på i förväg.

Som chef är det ingen dum idé att försöka förstärka beteenden som är positiva för företaget varje dag. Att anstränga sig ska inte bara eventuellt göra skillnad på ett lönesamtal flera månader fram – jag vill ha belöning nu! Säg åt mig att jag kan gå en timme tidigare om jag blir klar – och jag kommer göra mitt yttersta.

Har jag ansträngt mig och diskat vill jag ha en puss av min partner direkt!

Tänk dock på att det som är förstärkande skiftar med person och tillfälle. Det finns katastrofala fall där chefer implementerat utmärkelser för “månadens arbetare” eller gett de anställda rosa tårtor efter ett stort avtal gått igenom. Fall där de anställda tyckt att det varit pinsamt att bli utnämd och att rosa tårtor är äckliga och omotiverade. Vad vet jag, kanske gillar du inte ens Super Mario?

Vi ska även göra ett litet experiment: kommentera denna artikel så är du med i utlottningen av Liria Ortiz bok Förändra ditt liv med motiverande samtal. Så ska vi se om det kan fungera som positivt förstärkande för beteendet “skriva kommentar”!

En del förväxlar panikattacker med hjärtattacker. Varför? Radio R tar hjälp av den världsledande forskaren David M Clark och undersöker fenomenet panik.

Tycker du att det är läskigt att hålla andan?

Det tycker många som drabbas av panikattacker. De har svårt att stå ut med besvärliga känslor och vill gärna undvika allt som har att göra med paniken. Till slut kan undvikandet ta personen med panik bort från alla vanor och kanske hela vägen ut till landet.

Som för Jonathan Knight, medlem i pojkbandet New Kids On the Block. Han avslutade sin musikkarriär för att han var rädd för sina panikattacker. Han uppträdde i TV hos den där Oprah och talade ut om sin panik.

Psykologen Rick Brown har gjort ett experiment på hur mycket obehag en grupp med rökare kunde stå ut med. Brown kom fram till att personer som var bra på att hålla andan hade lättare för att sluta röka. De kunde stå ut med obehaget av abstinensen. Samma sak torde gälla för många problem, däribland panik. 

Därför får du i detta avsnitt av Radio R själv testa att hålla andan. Så kan du skriva in ditt high score i kommentatorsfältet!

En längre version av Rick Browns övning hittar du i Sluta grubbla, börja leva på sidan 66.

Nästa avsnitt kommer 1 november.

1000 hjärtattacker by Psykologifabriken

Att älta eller inte älta? Det är frågan för detta tredje avsnitt av Radio R där vi tar hjälp av psykologen och forskaren Edward Watkins och ger dig tre tips för hur du ältar på bästa sätt!

Det har nu gått en tid sedan Sigmund Freud gjorde sin analys av Hamlet. Det är dags för en ny. Radio Rorschachs analys är att Hamlet ältar.

Ältande är ett problem som föregår problematik som depression, social fobi och ätstörningar. Det är även en central ingrediens i samma problematik. Om du vill läsa mer om ältande föreslår jag Olle Wadströms bok “Sluta grubbla och älta”, recenserad på psykologstudent.se

Nästa avsnitt kommer 1 september!

Att älta eller inte älta by Psykologifabriken