Vill du hålla dig ajour med vad som händer inom psykiatrin i Sverige, få nyheter om KBT och spännande svensk och utländsk psykologiforskning – då är WeMind-bloggen ett bra ställe att kolla in! WeMind är en klinik specialiserad på depression, ångest och sömnproblem – och företaget driver bland annat internetbehandlingen Sömnprogrammet.

På en utbildning i parterapi springer jag på WeMind-bloggaren Hillevi Brinkborg. Vi passade på att ta en fika och eftersom jag kände mig lite starstruck, tog jag ett foto och ställde lite frågor:

Hur kommer det sig att ni har en blogg?
– Vi har en blogg för att vi tror på att dela med oss av vår kunskap och för att det sätter lite positiv press på oss att hålla oss ajour! Vi har mycket information och det vore slöseri om inte fler fick del av den.

Ditt favoritinlägg?
– Mina favoritinlägg är i princip alltid de jag senast publicerat, med undantag vissa dagar förstås. På bloggen försöker jag att så objektivt som möjligt återge nyheter och forskningsresultat som jag tycker är relevanta. Att ha ett favoritinlägg skulle därför bli samma sak som att ha en favoritnyhet genom tiderna! Men den mest spännande nyheten på sistone tycker jag var Socialstyrelsens nya riktlinjer som prioriterade psykologisk behandling framför medicinsk vid ångest och depression, och då i första hand KBT. Jag tror att det kommer att få stor inverkan på psykiatrin och primärvården, på gott och ont.

Framtiden och Internet?
– Stor fråga! Vi på WeMind tror på Internet. Det är redan idag överlägset för de som vill veta mer om sina psykiska besvär. Nästa steg är att Internet även blir det bästa sättet att hitta vårdgivare och boka besökstid. Först om många år kommer Internet börja bli ett vanligt alternativ till mer traditionell terapi öga mot öga.

Vad är det häftigaste som händer på området internet och psykologi just nu?
– Jag tänker spontant på tre saker:
1. Apotekets jättekampanj för sömnbehandling på nätet – vi har dock hört att det kostat 6-12.000 kr i TV-reklam att få in varje patient som sen betalar några hundra kronor…
2. Stockholms Läns satsning på Internetpsykiatri – ambitiös och lovande satsning.
3. Socialstyrelsens nya riktlinjer för ångest- och depressionsbehandling som bla rekommenderar internetbehandling – den rekommendationen kan säkert betyda en del för utvecklingen.

Vad kommer du att skriva om när du gästbloggar på Psykologifabriken?
– Oj, det återstår att se.

Av: Oskar Henrikson

Hur tillämpar psykologer sina kunskaper om psykologi i sin egen vardag? Vad inspireras de av? Och hur ser deras visioner om framtiden ut? Vi frågade några psykologer som vi tycker är spännande!

Först ut är Fredrik Livheim, legitimerad psykolog och forskare FORUM – Forskningscentrum för ungdomars psykosociala hälsa vid Maria Ungdom och Karolinska Institutet. Fredrik Livheim forskar bland annat på Acceptance and Commitment Therapy och har utvecklat “ACT – att hantera stress och främja hälsa” ett program som riktar sig till gymnasieelever.

Vilken psykologisk kunskap använde du senast i din vardag?

– Blev just uppringd för en timme sedan och blev erbjuden ett intressant jobb, stämde av mot mina värderingar (min livskompass) vilket jobb som är mest linje med vad jag tycker är viktigt, var jag tror jag skulle göra störst nytta och vad som känns mest vitalt. Bestämde att fortsätta med det jag jobbar med.

– Övade medveten närvaro imorse innan jag drog till jobbet.

– Lyssnade igår kväll på när min sambo ältade sitt jobb, till exempel hur bemöter man som lärare en 15 årig kille som kräver att läraren måsta skrika och slå sina elever för att “vara en man” och förtjäna “respekt”. Här fick jag använda mig av aktivt lyssnande, validering samt fundera hur man ur ett inlärningspsykologiskt perspektiv kan bemöta detta.

– Haha, oj vad jag låter präktig!

Vad utanför psykologivärlden inspireras du av i ditt arbete?
– Buddhism. Vi inom västerländsk psykologi är verkligen på en “lekis-nivå” på vissa nivåer vad det gäller kognitiva teorier. Naturen älskar jag, särskilt havet! Nyttigt att få perspektiv ibland, naturen är stadig och påminner mig om min egen litenhet. Segla är bland det bästa som finns, hav, natur och man tvingas vara lagom medvetet nävarande…

Vad hoppas du att din forskning och din verksamhet kan leda till i förlängningen? Hur skulle ett samhälle se ut där det tas till vara fullt ut?
– En bättre värld. Mindre lidande… Människor som lever mer av sin fulla potential, som skapar sig liv de är nöjda med. Människor som bättre kan tackla och hantera oundvikliga svårigheter i livet.

– Sedan kan jag inte låta bli att hobby-spekulera kring samhällsutvecklingen i stort. Kanske borde vi som invånare på planeten och beslutsfattare dra i nödbromsen och fundera på vart vi är på väg. Vilket samhälle vill vi skapa och är vi inne på rätt spår för att uppnå det? Kanske göra en en livskompass på “planet-nivå”. Det finns stora orättvisor på planeten, människor i de rika länderna mår fysiskt bättre och bättre men psykiskt sämre, i alla fall om man tittar på de unga. Det är finanskris, budskapet som basuneras ut är lite i stil med, “shoppa oss ur krisen”, rädda marknadsekonomin! Detta är knappast en framkomlig väg om man tar hänsyn till klimatkrisen också. Kanske behöver vi ett paradigmskifte? Avsätta herr “Ekonomisk tillväxt” från ordförandeposten som styr vart vi är på väg, och låta våra prioriteringar om hur vi vill ha vårt samhälle styra vilka åtgärder vi ska ta till?

– Jag är ingen politiker och vet exakt hur man ska göra detta. Däremot en något bekymrad medborgare som anser att något bör göras.

Av: John Airaksinen

Organisationspsykologen Mattias Elgs uppdrag inför skidskytte-vm i Östersund kunde sammanfattas i två ord: fyll läktarna. Uppgiften blev en utmaning i konsten att förändra beteenden – i stor skala.

– Vi hade fått höra att det inte var någon mening att ha en invigning på stan, att det skulle komma max 1 000 personer. Men vi knöt näven i fickan och sade att vi skulle få dit minst 15 000, berättar Mattias Elg.

När Sahara Hotnights lagt ifrån sig instrumenten och invigningskvällen avslutats med fyrverkerier hade över 25 000 människor samlats i Badhusparken i Östersund. VM-generalen Bengt Eveby fick några dagar senare be om ursäkt för att de “totalt missbedömt” hur mycket folk som skulle komma. “Vi tyckte att vi slog på stort när vi dimensionerade området för 6 000 besökare”, sade han till Länstidningen Östersund.

Uppdraget som Mattias Elg och fyra andra psykologer fått två och ett halvt år tidigare var väldigt konkret: fyll läktarna. Östersund hade tidigare ordnat världscuptävlingar – och haft runt 1 500 personer i publiken. En siffra som skulle behöva mångdubblas om världsmästerskapet skulle kunna anses vara ett lyckat arrangemang.

Med organisationspsykologiska verktyg, bland annat beteendeanalys och Peter Senges modeller för delaktighet, lyckades Mattias Elg och hans kollegor att skapa engagemang för världsmästerskapet och motivation att hjälpa till hos bygdens skolor, organisationer och företag.

- Ett exempel är företaget Ullfrotté som från början hade tänkt att de skulle sponsra evenemanget med lite kalsonger. Det slutade med att dom skapade säljaktiviteter kring världsmästerskapet, tog dit kunder från 17 länder och byggde affärer för flera miljoner, berättar Mattias Elg.

Nyckeln var att hitta sätt där en skola eller ett företag som engagerar sig känner att de gör något som ligger i linje med sina egna mål.

– Jag tycker att vi organisationspsykologer är duktiga på att tänka kring målkongruens, och hjälpa företag att formulera mål. Där tror jag att vi är vassare än till exempel en typisk marknadsutbildad ekonom. Vi har en annan förståelse för människors känslomässiga bilder av mål, säger han.

Genom att låta en skola hjälpa till att ordna skridskoaktiviteter för arrangemangets gäster kunde världsmästerskapets mål att framstå som ett varmt hjärta, en omhändertagande värd förenas med skolans elevhälsomål om att skapa förebyggande aktiviteter.

- Då kände skolan att ‘det här gör vi inte bara för skidskytte-VM, utan det här gör vi också för oss själva’, berättar Mattias Elg.

Och hur gick det med att fylla läktarna på tävlingarna? Den 17 februari, på tävlingens sista dag, satte sig en rörd vm-general vid tangentbordet och skrev ett inlägg på arrangemangets hemsida.

“I dag på den sista dagen av VM vill jag bara, med kall näsa och varmt hjärta, omfamna er alla! /…/I skrivande stund vet jag att vi passerat ett sex-siffrigt besökarantal och hamnar runt 120.000. Jag tror jag ska skriva det igen; 1 2 0 0 0 0 besökare.”