1997: Superstjärnan sätter igång känslorna hos tusentals fans.

Michael Jackson väckte extremt mycket känslor genom hela karriären, från tiden i Jackson 5 till beskedet om hans död i somras. Det här klippet är från en konsert i München – och inleds med ett fint exempel på gemenskap i megaformat. Michael slår ut med händerna och sjunger direkt till fansen – att de inte är ensamma. Tusentals tändare är uppsträckta i luften och stryker under budskapet. De allra starkaste känslorna drabbar naturligtvis den unga kvinnan som blir utvald att få komma upp på scenen och hålla om Michael – hon blir närmast hysterisk och går ner på knä och sträcker ut händerna honom för att visa sin beundran!

Hur människor beter sig i stora grupper är något som länge intresserat psykologer. Här finns en utmärkt sammanställning av sju myter om gruppsykologi – och vad forskningen säger om dom. Blir vi verkligen irrationella och spontana bara för att vi befinner oss i stora grupper?

Av: John Airaksinen

2009: Danska tonåringar smälter samman i en enda tjutande organism.

När de danska fansen äntligen får se den dyrkade kärlekshistorien på bio blir stämningen närmast hysterisk. Vampyrbokserien Twilight, som handlar om kärleken mellan tonårsflickan Bella och vampyren Edward, var redan en storsäljare bland tonåringar. När bokserien sedan filmatiserades blev det naturligtvis succé direkt. I Sverige kraschade SF:s sajt när de släppte biljetterna till den andra filmen i serien, New Moon.

Jag var själv på premiären av New Moon. Jag misstänkte att jag skulle vara för gammal för att dras med i den värsta hysterin, och jag har inte följt bokserien. Mina förväntningar på biobesöket var minst sagt låga och jag fasade för att dela biosalongen med tusen skrikande tjejer. 

Mina farhågor kunde inte varit mer fel! Redan innan filmen börjat var stämningen på topp. När filmen sedan började rulla agerade Twilightpubliken som en enda stor, skrattande, skrikande och suckande organism. För mig som aldrig varit på en fotbollsmatch eller något liknande var det var det häftigt att få ta del av en så intensiva. Fansens engagemang förstörde inte upplevelsen – utan gjorde en medelmåttig film till en fantastisk känsloupplevelse för mig!

Forskare menar att behovet av att dyrka något som vi upplever som större än oss själva, så som fansen dyrkar kärlekshistorien i Twilight, är ett grundläggande mänskligt behov. Professor Adam Galinsky, expert på etik och socialpsykologi på Kellogg School of Management på Northwestern University, menar att kändisdyrkan är ett adaptivt och funktionellt sätt att känna social samhörighet. Läs mer om psykologin bakom kändisdyrkan här.

Tack till David Löfvendahl som tipsade om klippet! 

Av: Linda Backman

Väderpresentatören kan bara inte sluta skratta! Hon ursäktar sitt beteende med att det är tidigt på morgonen men fortsätter vrida sig och studsa runt i skrattattacker hela väderleksrapporten. Hennes försök att kontrollera sin känsla leder bara till att den accelererar ännu mer!

Psykologen Anna Kåver om att försöka kontrollera sina känslor

Det är lätt att bli krampaktig när det gäller känslor och deras olika uttryck. Underförstått ska de hållas i schack – vissa får inte märkas, andra kan få synas men måste pytsas ut i för omgivningen behaglig form och styrka. /…/ Det finns en paradox som kan vara till hjälp att påminna sig om i detta sammanhang – ju mer du kämpar för kontroll, desto mindre kontroll har du. Ju mer du förbjuder dig att känna, desto mer känner du. Var inte rädd för känslor, de är inte farliga. Det är bara vissa uttryck och handlingar sprungna ur dem, som kan ställa till problem.

En psykologisk strategi som jag använder mig av när det kommer till att hantera känslor är acceptans. Det handlar om att välja en icke-dömande inställning till sina känsloupplevelser och att sträva mot att tolerera sitt eget känsloliv. Syftet är att lära sig att resonera om sina känslor utifrån hur väl de fungerar för i olika sammanhang. Att skratta hysterisk i direktsändning är varken fel, konstigt eller respektlöst. Däremot försvårar fnisset själva arbetsuppgifterna, och är inte särskilt funktionellt. Jag tycker att det ofta är en stor lättnad att bedöma mina känsloreaktioner som icke-funktionella i situationen istället för fel.

Anna Kåver berättar mer om acceptans i den här SvD-intervjun och lär ut acceptansstrategier till två karaktärer ur en tv-serie på Psykologifabriken.

Av: Linda Backman