2010: Programledare för ett kristet TV-program blir generad när hon får veta att insändaren var ett skämt.

Insändaren visar sig vara fejk – den livshistoria som beskrivs i brevet är tagen från tv-serien The Fresh Prince of Bel-Air.

Många tycker nog att den här typen av skämt är ett ganska harmlöst och roligt sätt att kritisera den kristna TV-kanalens värderingar. Men jag får ingen bra magkänsla av att se kvinnan blir lurad, och har svårt att tänka mig att skamkänslan hon får kommer att göra henne mer öppen för konstruktiv kritik i framtiden. En intressant aspekt av kvinnan reaktion är hur hon blixtsnabbt byter ut sin första reaktion, som jag tolkar som genans, till ilska och irritation. Ilskan som kvinnan visar när hon talar om att hon minsann kan radera alla fejkmejl hon får, blir en känsla som Anna Kåver kanske skulle ha kallat för en marktäckare för skammen.

Psykologen Anna Kåver skriver i sin bok om att ersätta en känsla med en annan

Jag brukar använda metaforen om marktäckare för att klargöra det här med känslor som primära och sekundära. Marktäckare är låga täta växter som breder ut sig över marken och hindrar ogräset från att få ljus och luft och därmed börja växa. I vårt sammanhang har de en liknande funktion – att täcka över något – men de ställer oftare till med problem än löser dem. En sekundär känsla som täcker andra primära känslor, gör dem otydliga eller döljer dem helt och hållet. Ilska är kanske den vanligaste marktäckaren. Under ilskan finner man ofta sorg och rädsla. Ilskan är effektiv på det sättet. Så här kan känslomässig marktäckning se ut – du blir arg för att du är arg, arg för att du är ledsen, skäms över att du är rädd, orolig över att du är rädd eller skuldfylld för att du är så ledsen.  De sekundära känslorna är ofta inlärda och inte biologiskt utlösta reaktioner. Din uppväxt och din omgivning har lärt dig vad som är och inte är normalt och tillåtet att känna och visa. Du lever kanske efter regler av typen visa inte rädsla eller skam, visa hellre ilska, låt bli att gråta när andra ser, visa inte stolthet för då kan du bli betraktad som stöddig och förmer.

Av: Linda Backman

2006: Flickan går emot känslan som säger åt henne att fly.

Konferenciern kommer till hennes undsättning och tillsammans med publiken kämpar de på tills hela sången är sjungen. Det är den amerikanska nationaldagen och flickan som ska sjunga har säkerligen kunnat texten i hela sitt liv. Så slår nervositeten ner som en blixt och plötsligt är all text som bortblåst. Alla kan nog känna igen sig i situationen. Jag undrar hur flickan kände sig efteråt. Min förhoppning är att hon kunde lämna den pinsamma missen bakom sig och istället känna sig stolt över att hon stod kvar och försökte komma igång igen trots den oerhörda pressen. Genans, som är en form av grundkänslan skam, kan annars få oss att vilja fly. Att flickan stod kvar är ett exempel på hur bra det kan vara att gå emot vad känslorna vill få oss att göra ibland.  

Psykologen Anna Kåver skriver i sin bok om att skämmas

Det är lätt att skämmas när vi misslyckats med något som vi och andra tycker att vi borde vara kompetenta nog att klara av. /…/ Skam är lika obehaglig som rädsla och den får oss att vilja gömma oss, fly eller vilja smälta in i tapeten.

Av: Linda Backman