“Här avslöjas miljardfiaskot! Jobbcoacherna ska guida oss till jobb. Metoderna: hjärntvätt, healing och beröringsterapi.”

Aftonbladet var inte nådig i sin kritik av regeringens miljardsatsning på jobbcoacher. Detta var för två år sedan när projektet nyss hade startat.

Men hur är det egentligen med coachning? Fungerar det? I så fall: vad gör att det fungerar? Vad är skillnaden mellan jobbcoachning, “executive coaching” och psykologisk coachning? Jag ska till psykologprogrammet vid Karolinska institutet för att ge dem en heldagsworkshop i ämnet.

Jag kommer bland annat att ta upp det växande forskningstödet för psykologisk coachning, berätta om mina egna erfarenheter av coachning samt visa hur jag och cut-e arbetat för att utbilda 400 jobbcoacher. Dessa använder garanterat inte healing. Jag tänkte även att studenterna skulle få träna på coachning.

Läs mer om ämnet på Psykologiguiden, Coachandepsykologer.se och coachingpsychologycongress.org

Vad har du för inställning till coachning?

Foto: said&done (Flickr Creative Commons Attribution License)

Så står det i ingressen till en artikel i gårdagens DN som jag hajade till på. Jag tycker att coaching känns som ett intressant format som man i psykologibranschen ägnat alldeles för lite uppmärksamhet (David Blank, som kommer dyka upp här på Fabriken längre fram är ett undantag). Finn Jannings slutsats verkar dock inte vara så drastisk: problemet med coachning uppstår när individen inte i förväg får veta ramarna och syftet.

- Det handlar inte om personlig existentiell utveckling utan om optimering av vissa kompetenser som företaget har nytta av, säger han.

Men vad är alternativet till ett coachande förhållningssätt? Lösningen kan finnas i att vara tydlig med ramarna: “Jag är din chef. Detta är verksamhetens mål. När jag coachar dig är det för att du ska hitta sätt att optimalt lösa din uppgift.”

Det kanske är jag som är naiv, men jag trodde att det var självklart att syftet med coachning (betald av arbetsgivaren) är att individen ska utvecklas så att både företaget och individen gynnas. Det är väl ingen som tror att företagshälsovård existerar uteslutande för att företagen är snälla?

Tore på Psykologiaktuellt gör hursomhelst en intressant parallell till metoden Motiverande samtal som används av psykologer, bland annat vid beroendebehandling.