Nu är det dags för den första vetenskapliga studien på Psykologifabrikens iPhone-applikation Viary! Det blir en mindre pilotstudie på prototypen – men inte riktigt så liten som vi först tänkte. Vi har alltså några platser att fylla – så vill du testa prototypen och samtidigt bidra till vetenskapen är det bara att hojta till! Skicka ett mejl till info@psykologifabriken.se och skriv “Ja tack!” i ämnesraden. Mer om applikationen och studien här!

Vad är Viary?
Viary är ett enkelt verktyg som du använder för att definiera dina värderingar – vad du tycker är viktigt i livet och hur du vill vara som person – och sedan bryta ner dom i konkreta beteenden som du kan göra på några minuter från din telefon. Viary är fortfarande på prototypstadiet – men innan vi går vidare och utvecklar den till en fullfjädrad applikation vill vi tillsammans med Uppsala universitet göra en studie för att ta reda på om grundmekanismen fungerar: kan man må lite bättre genom att ta små steg mot det man tycker är viktigt i livet?

Vad behöver jag göra?
Eftersom studien är fullt vetenskaplig och kommer resultera i en examensuppsats från psykologprogrammet vid Uppsala universitet behöver vi få veta hur du påverkas av att använda applikationen. I korthet innebär det att du inom två veckor kommer få göra fyra nätbaserade självskattningar av hur du mår och hur du ser på värderingar. Därefter får du tillgång till både prototypen till applikationen och en sajt där du får lära dig hur den funkar – och om den forskning på värderingar som ligger till grund för applikationen.

Du kommer sedan att få använda applikationen under fyra veckor, och en gång i vecka fylla i två stycken självskattningar som ger oss information om hur processen som applikationen eventuellt sätter igång fortskrider. Efter de fyra veckorna med Viary kommer du att få fylla i samma formulär som du fyllde i början på studien.

Som tack för hjälpen kommer du hamna först i kön när vi förvandlar Viary från en oslipad och enkel prototyp till en polerad och avancerad applikation! Och eftersom vi på Psykologifabriken gillar att ha fest så kommer du såklart också bli inbjuden nästan gång det är dags!

Vi har ju tidigare tipsat om Tal Ben Shahars video på Big Think – som såklart handlar om lycka och positiv psykologi. Nu blev jag via @laninge uppmärksammad på att även Steven Hayes har en video där (inklistrad ovan!). Intressant resonemang om de höga siffrorna på kronisk smärta, sjukskrivningar och utbrändhet i Skandinavien bland annat!

Av: John Airaksinen

Jag bara undrar. Får man ha hedonism i som en värderad riktning? För jag håller på och läser en fantastiskt inspirerande bok:

“The Art and science of Valuing in Psychotherapy – helping clients to Discover, Explore and Commit to valued Action Using Acceptance and Commitment Therapy”

(vad ska det här tvångsmässiga användande av stora bokstäver vara för egentligen? poängtera?)

I boken finns en asbra guide för hur man sätter upp värderingar och omvandlar dem till konkret handling. Så här typ (snabböversättning av mig…)

1. Välj ut och formulera en värdering “jag vill leva hälsosamt”

2. Lägg märke till din reaktion på uppgiften ovan och skriv ned några ord om den. “Vilken löjlig uppgift” eller “Jag kan inte följa en värdering”

3. Gör en lista på beteenden som innebär att du praktiserar din värdering.“promenera till jobbet varje dag” “äta en grön och en röd grönsak varje dag” “dricka grönt te”

4. Välj ut ett eller flera av dessa beteenden och vänta med några

5. Märk hur du värderar övningen, skriv några rader om din reaktion

6. Gör en konkret plan på hur du kan börja använda dig av dina beteenden i vardagen

“imorgon ska jag börja”

7. Åta dig att följa dina nya beteenden

och så vidare… (läs hela guiden s. 166 för en korrekt version)

Grejen är att jag gärna sätter upp en del hälsosamma värderingar. Jag är vegetarian, äter ton av grönsaker och tränar för att det är roligt (jag vet, usch, vad hurtigt) Jag vill alltid “göra nåt av dagen” och får ångest av TV-bonanza och tacokväll. Jag är helt enkelt en, vad borgmästaren i i Bogota, skulle ha kallat “en morot”.

Jag har också en del lite mer osunda värderingar som bland annat bygger på dödsångest, belöningssystem och vetskapen om att livet är kort och ändligt. Jag dras mellan dessa sidor av mig själv.

Får jag stoppa in hedonistiska värderingar i den här mallen? Jag tänker lite osökt: Tänkt om positiv psykologi har svaret?

“Njae, det får du väl”  skulle kanske översteprästen i PP, Martin Seligman ha sagt till mig.

“Man du skulle bli mer tillfredsställd av att söka flow eller meningsfullhet istället”"

Seligman menar att hedonistisk njutning bara är ett av tre sätt (och det minst varaktiga) att nå ett tillstånd där det finns fler positiva än negativa emotioner. De andra två, Det goda livet (att vara engagerad i arbete, uppleva flow) och Det meningsfulla livet (att tro, känna tillit, organisera sig tillsammans, känna samhörighet) räcker längre än vad chokladmuffinsen gör.

Jag undrar förresten om detta (att man mår bättre av att söka flow och samhörighet) på något sätt har att göra med värderingar i den kultur man lever i?  I en värld där sökandet efter njutning kunde ses som att verkligen “ta tag i sig själv” och “skärpa sig” “ta ansvar över sitt liv”. Eh, jag vet inte. Bara undrar liksom.  Jag vet redan vad B skulle säga till mig:

“Pursuit of pleasure can only continue what is ultimately an unquenchable thirst.”

Doh.

källa:

Dahl, Plumb, Stewart och Lundgren (2009) “The Art and science of Valuing in Psychotherapy – helping clients to Discover, Explore and Commit to valued Action Using Acceptance and Commitment Therapy”

Seligman, Martin E.P. (2002). Authentic Happiness: Using the New Positive Psychology to Realize Your Potential for Lasting Fulfillment.. New York: Simon and Schuste

Efter fyra år av finslipande återuppstår nu föreläsningarna och kursen som Ledarverkstan! Klicka här för att få mer information!

Tidigare utvärderingar
Tidigare versioner av kursen har fått snittbetygen 4,4 av 5 2009 och 4,9 av 5 2010.

Sagt om kursen: “Sammantaget är detta den bästa kurs som jag någonsin gått efter det att jag avslutat skolan och påbörjat min yrkeskarriär. Kursen gav mig konkreta verktyg att använda både i mitt arbete och min vardag.”, “Så sjukt inspirerande och peppande!” och “Jättetack!!!!!!!!!!!!!!!!!”

Utbildningsledare
Kursen hålls av Oskar Henrikson, leg. psykolog.

Han tycker att diagnossystemet DSM är skräp och menar att vi måste sluta försöka må bra hela tiden. Professor Steven Hayes, som ligger bakom terapiformen ACT, är en idealistisk ex-hippie med storslagna idéer.
– Jag har aldrig förlorat visionen om att skapa en bättre värld, säger han.

Steven Hayes ögon lyser när han berättar om sin mission med terapiformen Acceptance and Commitment Therapy (ACT) – att få människor att leva i linje med sina värderingar.
– Vill du ägna dig åt att dämpa ditt obehag varje gång du upplever något hemskt, eller vill du göra något du faktiskt värderar?

Han lutar sig fram i skinnfåtöljen i hotellfoajén när Psykologifabriken träffar honom på besök i Stockholm. Med händerna illustrerar Hayes en avgörande skillnad mellan den tredje vågens kognitiv beteendeterapi – dit ACT räknas – och traditionell KBT. Inom den tredje vågen ser man det som självklart att arbeta med patientens värderingar – och inte bara fokusera på ett specifikt symptom som ska botas. Det innebär dock inte att man som terapeut delar ut pekpinnar.

– I de samhällen där meditativa traditioner växt fram är de grundade i en religion vars värdesystem hjälper till att vägleda användaren i metoden, säger Hayes. Men som terapeuter kan vi inte säga åt patienter vad deras värderingar bör vara, ingen har utsett oss till spirituella ledare. Men vi kan hjälpa människor att diskutera sina egna värderingar. Få kontakt med dem.

Steven Hayes är till vardags professor i psykologi vid University of Nevada i USA. Han har publicerat över 400 vetenskapliga artiklar men säger själv att han är en gammal hippie som bott i kollektiv, och fortfarande är idealist.
Ända sedan hans intresse för psykologi väcktes har han haft storslagna idéer om vad psykologi och psykologer kan åstadkomma.
– Jag läste B.F. Skinners bok ”Walden 2” – hans vision om hur ett samhälle skulle kunna skapas utifrån behavioristiska principer. Här har vi en kille som studerade råttor och duvor, och många som läste den blev skräckslagna när de trodde att han ville kontrollera världen eller skapa en utopi. Men det ville han inte. Vårt mål som psykologer är att stegvis skapa en bättre värld – det är vad boken handlar om. Jag har aldrig förlorat den visionen.

Enligt Steven Hayes är det inte konstigt att medveten närvaro och acceptans, som är två av metoderna som används i ACT, blivit populära just nu. Dagens samhälle matar oss med intryck som vi inte är byggda för att hantera. De här strategierna kan hjälpa oss att uppleva och förhålla oss till det som smärtar, i stället för att bara undvika.
– Låt oss ta ett exempel. Min treårige son tittar på tv och frågar plötsligt ”Vad är det?”. Jag tittar upp och får se tv-bilder från en konflikt, en person som ligger där döende. Hur gammal tror du att din farfarsfar var när han för första gången fick se något sådant? Det kanske aldrig hände i hela hans liv, säger Hayes och slår ut med händerna.

– Nu kan vi få se den typen av bilder varje dag. Frågan är hur vi ska kunna uppleva känslorna som det väcker, istället för att bli avtrubbade eller dehumanisera de drabbade. Det är där acceptans och medveten närvaro verkar kunna hjälpa oss, säger han.
Just undvikandet av obehagliga känslor är något som ACT-modellen ser som centralt i vidmakthållandet av psykopatologi. Steven Hayes menar att det moderna samhället underblåser detta genom “feelgoodism”: Att människor tror att det viktiga i livet är att ständigt befinna sig i en känsla av att man “mår bra”.

Många av sätten att arbeta med tankar som återfinns i tredje vågens KBT är starkt inspirerade av den buddhistiska traditionen. Steven Hayes poängterar dock att det inte bara handlar om att plocka in meditation i en befintlig behandling, utan att förstå de psykologiska processerna som påverkas genom meditativa tekniker.
– Om det enda vi i vetenskapssamhället gör är att ta urgamla tekniker och validerar dem vetenskapligt, så har vi enligt mig inte tagit ett kliv framåt. Vi måste plocka isär de här teknikerna i sina beståndsdelar och undersöka dem. Inte bara validera behandlingspaket – utan verkligen förstå processen bakom de här teknikerna.

Hayes menar att det är en återvändsgränd för den vetenskapliga utvecklingen att bara jaga evidens för specifika behandlingar för avgränsade diagnoser – utan att i grunden förstå vad det är i behandlingen som fungerar – och varför. Enligt Hayes blir resultatet en växande hög med snäva diagnoser och manualer som blir allt svårare att passa in verkliga, mångfacetterade och unika människor i.

– Nu tror vi att psykologi handlar om att skapa manualer för DSM-diagnoser. DSM kom inte från psykologi, utan från psykiatri! Om det hade fungerat hade jag tyckt att det var okej, men det gör det inte. Psykologstudenter får lära sig att se om en patient har fem av nio kriterier – det är skräp, och det är inte vårt fält.

För Steven Hayes är det betydligt viktigare att förstå de processer som han menar är gemensamma för många psykiska problem, bland annat upplevelsemässigt undvikande, psykologisk inflexibilitet och kognitiv fusion (när man likställer tankar med objektiva beskrivningar av verkligheten). Han vill därför inte låsa ACT till en detaljstyrd manual utan välkomnar andra att hjälpa till att utveckla nya tekniker.

– Om du skriver en bok om hur man kan påverka de här processerna och vill att jag ska kalla det en ACT-bok så gör jag det gärna. Men du får förstås kalla den något annat också om du vill, säger han och skrattar.

Text: John Airaksinen & Mathias Holmberg

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Psykologtidningen.

Har du en iPhone och är tycker det är en intressant utmaning att försöka leva efter dina värderingar? I så fall kanske du vill vara med och testa prototypen till vår iPhone-applikation Viary!

Applikationen går i korthet ut på att skapa en struktur för att definiera sina värderingar inom ett antal livsområden – och sedan koppla små, enkla beteenden till dessa. För den som är bekant med Acceptance and Commitment Therapy fungerar applikationen lite som en livskompass som man hela tiden bär med sig.

Syftet med applikationen är alltså att göra det lättare att komma i kontakt med sina värderingar – och att börja leva efter dom. Vi tror att det här är något som kan göra att man mår lite bättre i vardagen!

Hur kan det funka i praktiken då?

Du sitter och väntar på tunnelbanan som är försenad. I stället för bygga upp stress och irritation och känna hur din tid slösas bort kan du plocka upp Viary och bli inspirerad till att göra någon liten, enkel handling som ligger i linje med dina värderingar. Kanske har du en värdering som handlar om att visa uppskattning mot människor runt omkring dig – och kanske har du då definierat ett beteende som: “Tänk efter när du senast fick hjälp av någon. Skicka ett sms och visa din uppskattning mot den som hjälpte dig!”.

Det kanske låter banalt, men hur ofta känner man inte att skulle kunna göra mer enkla saker som ändå betyder något? Att ringa sin mamma och prata i fem minuter är knappast en ansträngande grej – men ändå är det något många känner själva att de gör för sällan!

Vi tror att det oftast bara behövs ett litet incitament – och det får man av applikationen. Applikationen kan dessutom registrera beteenden, något som kan fungera som ytterligare en förstärkning. Tänk bara på hur hela svenska folket började gå ut på långa promenader när stegräknaren kom in i bilden…

Vi tror också också att det finns en stor kraft i att användare kan inspirera varandra. Du har kanske en värdering om att du vill vara en person som visar solidaritet med människor som har det sämre än du själv – och kan då genom andra användare få tips om enkla saker du kan göra från telefonen som ligger i linje med just den värderingen. Ett sådant beteende jag själv har är: “Skriv ett personligt meddelande till någon som du tror skulle kunna vara intresserad av mikrolån och tipsa om Kiva.org!”. Det tar mig några få minuter att göra, men leder kanske till att någon fattig entreprenör på andra sidan jorden får ett lån som hjälper henne att få igång sin verksamhet. Resultatet av handlingen är dock inte det viktigaste, poängen är att det är direkt belönande för mig själv att känna att jag försökte, att jag tog ett steg i den riktning jag värderar.

Update: Vi öppnar några extra platser för prototyptestare! Skicka ett mejl med din iPhones UDID-nummer (som du kan kolla upp såhär) till john@psykologifabriken.se och skriv “Jag vill testa Viary!” i ämnesraden!