Smart? Antagligen. Prof. James Flynn (foto: Bryce Edwards på Flickr.com)

Svenskars intelligens har slutat öka

1994 publicerades en bok om intelligens som kom att bli en bestseller. The Bell Curve, döpt efter normalfördelningskurvan och skriven av Harvardprofessorn Richard Herrnstein och statsvetaren Charles Murray, fick ett stort genomslag i media med kontroversiella påståenden om att intelligens i mycket liten utsträckning skulle vara påverkar av vilken miljö människor föds och lever i. Skillnad i intelligens mellan raser som observerats i olika studier, hävdades till största delen bestå i genetiska faktorer, i stort sett immuna mot utbildning eller liknande interventioner.

Det amerikanska psykologförbundet, APA, bestämde sig för att sätta ihop en grupp av de främsta experterna på området, för att sammanfatta vad som kunde anses som konsensus inom de frågor som rests av de två hökarna. Bland annat kunde man konstatera att det inte fanns något stöd i forskningen för att rasskillnader i intelligens skulle härröra från genetiska faktorer. I februari/mars-numret av APAs hustidskrift American Psychologist följer man upp den nu femton år gamla artikeln med en ny fräsch uppdaterad version.

Det är sedan tidigare känt att de genomsnittliga resultaten på intelligenstest på de flesta håll i världen stiger med cirka 3 IQ-poäng på tio år. Detta fenomen har kallats Flynn-effekten efter den nyzeeländska forskare som upptäckte, eller åtminstone gjorde forskarvärlden uppmärksam på dessa goda nyheter. Flynn, som även är medförfattare till den nya APA-rapporten, presenterar här lite nya rön om sin egen effekt. Det visar sig att Flynneffekten tycks ha avstannat i vissa väl utvecklade länder, som Sverige, Norge och Danmark. Flynn uppges nyligen ha spekulerat i om liknande fynd från Storbritannien – där man rent ut av anat en tillbakagång – delvis kan bero på en allt mindre intellektuellt stimulerande ungdomskultur. I APA-artikeln nämns istället en slags takeffekt som trolig förklaring. De nordiska länderna är som sagt väl utvecklade och dessutom relativt socialt jämlika – vilket skulle kunna betyda att vi är uppvuxna i en miljö där en större del av vår genetiska potential för intelligens kommit till uttryck. På de håll där de genomsnittliga resultaten på intelligenstest ökar, ser man att de inte är de smartaste som blir smartare, utan att det är de individer som hamnar genomsnittligt eller under genomsnittet som står för förbättringen. Fenomenet påvisas också av att länder som nyligen börjat moderniseras och tidigare legat relativt lågt på skalan som Kenya, visar upp ganska dramatiska förbättringar av resultat på IQ-test. Troliga förklaringar som nämns är ökad och bättre skolgång, mindre familjestorlekar och en mer modern föräldraroll, mer intellektuellt stimulerande arbeten och mer fritid. En annars vanligt förekommande förklaring till Flynneffekten är ett ökat näringsintag. Professor Flynn själv menar dock att vi i västvärlden redan någon gång på 50-talet började få i hos tillräckligt med hänsyn till hjärnans utveckling. Över huvud taget har intelligensforskningen alltmer börjat uppmärksamma dylika miljömässiga faktorer. Att social klass har en stor påverkan på IQ är exempelvis numera välkänt genom en mängd adoptionsstudier. Herrnstein och Murrays strikt genetiskt deterministiska perspektiv är med andra ord ganska ute.

Referens:

Nisbett, R. E., Aronson, J., Blair, C., Dickens, W., Flynn, J., Halpern, D. F., Turkheimer, E. (2012). Intelligence: New findings and theoretical developments. American Psychologist, 67(2), 130-159. doi: 10.1037/a0026699

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.