bildkälla: http://www.flickr.com/rstinnett/

Svenskarna undvek förlustaversionen och fick en dator på köpet!

När jag var barn i mitten av 90-talet gick den tekniska utveklingen snabbt framåt. Fler och fler använde datorer på arbetet och det var uppenbart att internet var mer än en fluga (tvärt emot vad vissa förutspådde). En dator var en stor investering och det var få som kunde hosta upp den summa som behövdes, som kunde motsvara en månadslön.

Det var då idén om Hem-PC föddes. Den goda tanken var att fler skulle få möjlighet till en dator i hemmet. Och, vad som är viktigare i detta sammanhang, är att det löstes med ett smart beteendeekonomiskt knep.

Ett fenomen som ofta återkommer när människor fattar ekonomiska beslut är förlustaversion. En given summa pengar, oavsett om det är inkomst eller utgift, utgör referensnivå för framtida ekonomiska beslut och förlustaversionen innebär att människor helst av allt vill undvika förluster relaterat till denna referensnivå. Det visar sig gång på gång att det känns värre för de flesta att förlora exempelvis 500 kronor än att vinna samma summa.

Ett smart sätt att komma runt känslan av förlust, är att baka in mindre förluster i större vinster. Det har exempelvis använts i sparprogrammet Save More Tomorrow. Där får arbetstagare avsätta en liten del av sin löneökning i sitt pensionssparande, vilket gör att de aldrig ser varken minustecken på kontot eller röda siffror i sin bok. Men, på sparandekontot ökar summan lite grann för varje månad. Faktum är att vi i Sverige var inne på samma tankespår ungefär samtidigt.

Vi tänker oss tillbaka till 1998 när fler och fler ville ha en dator, men få var beredda att betala så mycket en ny dator kostade. Det var då någon kom med den goda idén att en dator kunde betalas via ett bruttolöneavdrag. I stället för att hosta upp en engångssumma som skulle innebära känslan av en stor förlust, bakades utgifterna in i lönen under flera års tid. Efter en bestämd tid fick man så köpa den dator man redan betalat för.

Det är oklart om det i slutändan hade varit mer lönsamt att betala en stor klumpsumma för en ny dator. Om jag ser på hur mina föräldrar och mina vänners föräldrar resonerade, hade de åtminstone inte velat betala vid ett enda tillfälle. Det kanske är en överdrift att säga att Sverige blev ett utvecklat land tack vare denna beteendeekonomiska finurlighet i och med erbjudandet om Hem-PC. En sak är dock säker: jag hade aldrig fått möjlighet att spela så mycket Championship Manager och Monkey Island om inte mina föräldrars loss aversion hade lurats tack vare Hem-PC.