Smart, smartare, smartast del 4: Intervju med Linnaea Manberger

Från deprimerat mobboffer med hopplös skolgång till självständig ung kvinna med egen gymnasiestudieplan på bara några månader. Linnaea Manbergers möte med en utredningspsykolog ändrade allt.
- Alla hade attityden att jag var dum och lite efter. IQ-testet förändrade mitt liv, säger Linnaea Manberger.

Hon sitter i sitt studentrum i klassiska universitetsstaden Cambridge i södra England och berättar. I dag är Linnaea Manberger 21 år och en välartad student med höga ambitioner.
- För första gången känner jag att jag passar in, säger hon.
Asienstudier med inriktning på japanska är huvudämnet, något hon varit intresserad av sedan 10-årsåldern. Men så här harmonisk och välfungerande har Linnaea inte varit tidigare.
Som liten adopterades hon från Korea till Karlstad. Redan i förskolan uppmärksammades hon för sin stökighet, bråk och ständiga konflikter med andra barn och vuxna.
- Jag minns en oerhörd frustration, berättar Linnaea. Jag hade gomspalt och svårt att tala tydligt, de andra förstod inte vad jag sa.

Förskolan och senare skolan tröttnade på Linnaeas våldsamma raseriutbrott och gav henne en assistent.
- I princip hade jag ständigt sällskap. Jag tyckte bra om det. Jag gillade att ha en vuxen att prata med och tänkte inte så mycket på att det skulle kunna vara på något annat sätt, berättar Linnaea.

Efter otaliga operationer och flera år hos talpedagog blev Linnaeas tal till slut bra under högstadiet. I tidiga tonåren fick hon också veta att hon utretts av psykolog under förskoletiden och fått diagnosen ADHD.
- Jag var helt vild på högstadiet också, så jag kunde identifiera mig med diagnosen. Men i dag vet jag inte riktigt om det stämde. Det var så mycket annat som spelade in.
Att ha ett asiatiskt utseende i Karlstad, frustrationen över att inte göra sig förstådd, dålig förståelse från skolan och låga krav hemifrån är några av de faktorer som Linnaea tror kan ha påverkat hennes våldsamma beteende.
- När jag bad min klassföreståndare om hjälp att få läsa saker mer i min egen takt och på mina villkor fick jag till svar att jag borde anpassa mig och göra som alla andra. Då blev jag arg. Jag passade aldrig in i skolan, kände mig alltid annorlunda.
Det finns vissa vetenskapliga belägg för att högbegåvade barn är något överrepresenterade bland de barn som får diagnosen ADHD, på grund av frustration eller att de helt enkelt känner sig uttråkade. Men det är långt ifrån den vanligaste orsaken till att barn är utagerande eller bråkiga i skolan. Koncentrationssvårigheter eller svag begåvning ligger oftare bakom barns stök i klassrummet.
- Men jag minns att flera av de andra problematiska barnen i skolan var jättebra på matte och var begåvade.

Själv tvivlade Linnaea under uppväxten på sin kapacitet – eftersom alla andra betraktade henne som ett jobbigt och struligt problembarn som hade svårt med det mesta.
- Det har försvunnit nu. Efter IQ-testet har jag fått mer självförtroende.
Men tiden strax innan var svår. Linnaea satt hemma, deprimerad och håglös och vägrade gå till skolan. Högstadiets mobbning hade satt sina spår och övergången till gymnasiet blev för svår. Efter ett års hemmasittande släpade hennes pappa med henne till en psykolog.
- Han ville ha reda på vad jag var bra på så han bad psykologen göra ett begåvningstest. Jag fick 137 den gången.
137 är högre IQ-poäng än 99 procent av befolkningen. Så med det i ryggen gick Linnaea tillbaka till gymnasiet, fick lov att sätta ihop sin egen studieplan och genomförde sina gymnasiestudier i rask takt.
- Allt blev bättre. När jag kände mig stimulerad i skolan funkade det bättre med kompisar. Jag blev mer social.

Två år senare gick hon tillbaka till psykologen och bad om ett nytt begåvningstest.
-Den gången slog jag i taket, vilket innebär att jag hade mer än 155 i IQ. Det blev en bekräftelse på att jag mådde bättre.
Det finns gott om forskning som bekräftar att depression kan sänka ens intellektuella kapacitet, så Linnaeas starka resultat på hennes andra IQ-test kan mycket väl ha berott på att hon inte längre var deprimerad. Att ha 155 i IQ är exceptionellt högt, det innebär att Linnaea är smartare än 99,99 procent av alla runt omkring henne.
- Jag märker att jag lär mig saker lätt och kommer ihåg bra. Nu när jag pluggar så gör det att jag får mer tid över till annat. Men alla här i Cambridge är på en hög nivå, säger hon.
Så här i efterhand händer det att Linnaea önskar att uppväxten och skoltiden hade sett annorlunda ut, framför allt att vuxna runt henne skulle ha tagit mobbningen på allvar. Men på det stora hela kan hon ändå se några positiva konsekvenser av sin svåra skolgång.
- Det var en nyttig upplevelse att vara ett problembarn. Jag lärde mig mycket om barns svårigheter i skolan och blev engagerad i skolfrågor.

Text: Jenny Rickardson
Bild: Mike9alive/flickr.com
Publicerades ursprungligen i Modern Psykologi, detta är del 4 av 4