Självhjälpsböcker är en stor industri som årligen beräknas omsätta flera miljarder dollar. Inom exempelvis psykologi och psykiskt välbefinnande släpps det ständigt nya titlar om alltifrån att övervinna depression och olika ångersyndrom till att bli bättre på att hantera stress eller förbättra sitt ledarskap. I en tidigare artikel åt tidningen Modern Psykologi intervjuade jag ett flertal forskare och förläggare om fenomenet och vilket vetenskapligt stöd det finns för att människor kan dra nytta av denna typ av litteratur, vilken du läsa i sin helhet här.

Nyligen hamnade självhjälpsböcker i ropet efter Dagens Nyheters granskning av sommarens storsäljare “Livet med kvantfysiska glasögon”. Det visar sig att författarna gör anspråk på vetenskaplighet i sina utsagor om att forskning inom kvantfysik har kommit fram till en rad åtgärder eller strategier som skulle kunna hjälpa individen att må bättre, övervinna sjukdomar och bli lyckligare. Det visar sig emellertid att författarna inte har fog för sina påståenden, samtidigt som innehållet kritiseras hårt av forskare inom kvantfysik för att vara humbug.

Detta exempel är dock inget nytt eller utmärkande, en stor del av de självhjälpsböcker som publiceras saknar helt enkelt tillräckligt vetenskapligt stöd för de resultat som utlovas. Likaså bygger de i många fall på oprövade och svårbevisade teorier som inte har underkastats de principer som vanligen gäller i forskningssammanhang, däribland kontrollerade studier och granskning av andra forskare, så kallat peer-review. I bästa fall är dessa självhjälpsböcker verkningslösa, men i värsta fall skulle de kunna resultera i negativa effekter.

Alla självhjälpsböcker är dock inte av ondo. Att vissa fungerar och kan ge effektiv hjälp vid olika tillstånd är väl belagt och används ofta inom psykologisk behandling. Det kan däremot vara svårt att som konsument veta vilka som har ett vetenskapligt stöd och går att lita på. För att råda bot på detta sammanställde därför Richard Redding, professor i psykologi Chapman University i USA, tillsammans med kollegor ett par principer att utgå ifrån. De kom fram till att självhjälpsböcker som har förutsättningar att fungera behöver bygga på:

1) Aktuella teorier och forskning, exempelvis om det finns en uppdaterad referenslista på de studier som författarna påstår sig utgå ifrån.

2) Självbedömning av sitt tillstånd eller problem, exempelvis validerade självskattningsformulär som mäter graden av depression.

3) Realistiska förväntningar och tydliggörande av begränsningar, exempelvis vilka konkreta resultat som läsaren kan förvänta sig och vart man kan vända sig om ingen förbättring sker.

Richard Redding undersökte sedan vilka självhjälpsböcker hos återförsäljarnas bästsäljarlistorna som uppfyllde dessa principer, liksom om de innehöll andra typer av råd som skulle kunna vara skadliga och om de var lätthanterliga. Det visade sig att många titlar fick godkänt, men att det även förekom en hel del tveksamma och ibland rentav farliga exempel. Några av de problem som framkom var bland annat de gjorde anspråk på resultat som var orealistiska och svåra att mäta eller byggde på idéer som sedan länge var motbevisade.

Rent generellt kan självhjälpsböcker betraktas som problematiska när de utmålar svepande eller abstrakta resultat istället för mer avgränsade och specifika effekter, till exempel “att må bättre”. Dessutom kan det lätt uppstå förvirring hos läsaren om författarna blandar ihop egna tankar och erfarenheter med vad som är belagt i forskning och går att generalisera till andra. Risken är då att förväntningarna blir för stora, att argumenten blir lättare att köpa utan vidare kritik samt att läsaren lämnas med större hopplöshet och en bristande tilltro till att kunna nå en förbättring.

Om man som konsument vill veta om självhjälpsboken som man har hittat i hyllan verkligen håller måttet så kan ovanstående principer ge en bra vägledning. Oftast räcker det med att bläddra några sidor för att skapa sig en tillräckligt god uppfattning om innehållet faktiskt går att lita på: har författarna den utbildning och kompetens som behövs för att kunna ge de råd som presenteras, finns det en referenslista med den forskning som åberopas och är förväntningarna realistiska och avgränsade till ett konkret tillstånd eller problem?

Även självhjälpsböcker som uppfyller allt detta kommer givetvis inte alltid att ge det resultat som man hade hoppats på. För en del människor kan det vara tillräckligt att läsa om sina svårigheter och utföra de övningar som presenteras, medan det för andra krävs ytterligare hjälp, till exempel hos en psykolog. Genom att vara mer transparent med vad en självhjälpsbok innehåller och bygger på kan det dock förhoppningsvis bli enklare för den enskilde konsumenten att göra ett bättre val bland alla de titlar som finns tillgängliga.

Akademisk referens: Redding, R. E., Herbert, J. D., Forman, E. M., & Gaudiano, B. A. (2008). Popular self-help books for anxiety, depression, and trauma: How scientifically grounded and useful are they?. Professional Psychology: Research and Practice, 39(5), 537.

Norcross, J. C., Campbell, L. F., Grohol, J. M., Santrock, J. W., Selagea, F., & Sommer, R. (2013). Self-help That Works: Resources to Improve Emotional Health and Strengthen Relationships. Oxford: Oxford University Press.

Foto: https://www.flickr.com/photos/daniel-wehner/