london-scout-41030

Sex steg mot syskonsämja

För de allra flesta är syskonrelationen den längsta relation man har i livet och sitt syskon är den person i familjen som de allra flesta spenderar mest tid tillsammans med. Vissa vittnar om en mycket nära relation som medför trygghet, delande av erfarenheter och en gemensam utsiktspunkt för resten av livet. Andra har en mer komplicerad relation som varit kantad av konkurrens, osämja, orättvisor och olikheter. Som förälder finns det mycket du kan göra för att främja den förstnämnda typen av relation. Psykologen Liv Svirsky har arbetat mycket med föräldrar som behöver stöd i att främja en god syskonrelation. Nedan följer ett par tips som hjälper dig som förälder att hantera mer akuta konflikter, samt förslag på hur du lägger grunden för en nära och god syskonrelation.

1. Kartlägg bråken
Visste du att man sett att syskon i förskoleåldern bråkar i snitt sex gånger i timmen? Ju närmare barnen är i ålder, desto mer bråk. En av orsakerna är att de har samma intressen och nästan samma mognadsnivå. Syskonbråk är inte per definition något negativt. Faktum är att syskon hjälper varandra att träna på sociala färdigheter så som turtagning och att hantera konflikter. Vanliga problem som många föräldrar kan känna igen hos sina barn är verbalabråk, slagsmål och avundsjuka. För att få en förståelse för vilka problem som kan finnas i just er familj är en bra start att mäta hur ofta och om vad dina barn bråkar om. När du har undersökt problemets utsträckning i några dagar kommer du vara mer förberedd på att försöka ändra det.

2. Identifiera de beteenden du vill se mer av
Ett sätt att stärka relationen mellan syskon är att markera vilka beteenden du gärna ser att de gör mot varandra. Våra beteenden styrs i stor utsträckning av dess konsekvenser. Beteenden som uppmärksammas eller leder till någon form av belöning eller positivt resultat kommer sannolikt att upprepas. Beteenden som kan vara bra att uppmärksamma och förstärka kan bland annat att vara ett stöd för varandra eller att be vuxna om hjälp när de inte löser konflikter själva. Välj ut ett par beteenden som du vill arbeta med tillsammans med dina barn. Ett tips som psykologen Liv Svirsky ofta ger till föräldrar är att försöka vara så konkreta som möjligt. Det blir svårt att uppmuntra känslor så som “vara glad” eller “ha kul”. Istället kan du fokusera på aktiviteter som återspeglar känslorna, exempelvis “dansa med sin bror”.

3. Träna barnets förmåga att uttrycka känslor
Ytterligare strategier för att stärka barnens relationer till varandra är att tydliggöra för dem att det är ok att känna alla känslor. Det är vanligt att man ofta träna på att uttrycka sina känslor på ett bra sätt, till exempel med ord istället för att slåss eller kasta saker. Även vuxna kan ha problem med att reglera sina känslor och att uttrycka dem på ett lämpligt sätt, nog har du eller någon i din omgivning fått ett känsloutbrott någon gång? Tänk då hur svårt det kan vara för barn som precis börjat lära sig detta! Du som förälder kan hjälpa ditt barn att lära sig detta bara genom att visa goda exempel på hur man gör. Ditt ena barn kanske skriker “jag hatar honom!” och pekar på sin bror. Din första reaktion är att säga “NEJ! Så där säger man inte!”. En mer lämplig reaktion kan dock vara att kontrollerat säga “jag hör att du är jättearg, vad gjorde han som gjorde dig så arg?”. På så sätt har du bekräftat barnets känsla och samtidigt lett in barnet på att prata om saken istället för att säga något elakt.

4. Träna barnen på att ta varandras perspektiv
Förutom att öva sig på att uttrycka känslor är det också viktigt att hjälpa barnet att bli bättre på att ta andras perspektiv och förstå hur andra människor känner, tänker och reagerar i olika situationer. Du kan hjälpa ditt barn att ta andras perspektiv genom att ställa frågan ”hur tror du det kändes för honom när du sa så?”. På så sätt öppnar du för ett samtal där du kan hjälpa barnet att vända och vrida på situationen och se den ur olika personers perspektiv. Det är viktigt att komma ihåg att sådana här frågor helst ska ställas när barnet känner sig tryggt, för bara då kan du få ärliga svar som kan leda er vidare i era samtal. Det är alltså inte så bra att fråga barnet de här sakerna inför sitt syskon när de precis bråkat eller gjort något dumt. Då finns risken att barnet känner skam och inte vill berätta hur han eller hon tror att syskonet reagerade.

Andra, lite mer generella sätt att träna barns förmåga att ta andras perspektiv, är att väcka de frågorna när ni läser böcker eller tittar på filmer. Du kan då ställa samma fråga om de olika personerna eller figurerna, hur tror barnet att de kände i den beskrivna situationen?

5. Jämför inte dina barn med varandra
Som förälder är det viktigt att du undviker att jämföra barnen med varandra som ett sätt att markera tillkortakommanden. Det kan exempelvis låta så här: ”Du är så si men din syster är så…” eller ”varför kan inte du… när din bror kan…”

Det är lätt hänt som förälder att man säger sådana här saker och att man därmed låser sina barn i olika roller. Psykologen Liv Svirsky vittnar om att hon ofta stöter på roller så som “vår lilla musiker”, “ordningsmannen”, “ansvarstagaren”, “slarvern” och “hen som lever i sin egen värld”. Livet kräver mycket av oss vilket i sig förutsätter en förmåga till flexibilitet och att kunna inta olika roller. Tala därför istället om barnen var för sig och uppmuntra dem att prova alla roller som de har lust att prova. Även om ett barn är väldigt ”begåvat” på ett område kan även andra barn i familjen få testa det om de vill. Lås inte vissa roller för vissa barn.

6. Lär dig se skillnad på lek och bråk
Det kan vara bra att ha en slags regel för när det är dags för dig som förälder att ingripa i ett syskonbråk. Det kan exempelvis vara när barnen säger elaka saker till varandra, om de verkar vara nära att börja slåss, om de förstör saker eller om de förstör för varandra. Hur du ska ingripa varierar med hur intensivt och allvarligt du tycker bråket är. Börja med att fråga barnen om de leker eller bråkar. En användbar definition av lek är att den förutsätter att båda tycker att det är skoj. I annat fall är det inte lek. Så börja med att fråga barnen vad som nu pågår. Om de svarar att de leker det kan du alltid påminna dem om att en lek förutsätter att båda tycker det är skoj. Om du får en känsla av att barnen är ärliga med att de leker kan du låta dem fortsätta. Känner du att intensiteten ökar, och därmed din oro, kanske du ändå måste ingripa. Respektera dina känslor. Säg till exempel: “Ni kanske leker men jag tycker det går för hett till så jag vill att ni hittar en annan lek”.

Texten bygger på en microkurs skapad av psykologen Liv Svirsky och publicerades ursprungligen av Modern Psykologi.