Prokrastinering, stress och självmedkänsla

Prokrastinering beskrivs ofta i litteraturen som ett irrationellt beteende – irrationellt såtillvida att personen skjuter upp något trots vetskapen om att det kan leda till negativa konsekvenser. Trots detta förhalar vi ständigt upp saker och ting som egentligen borde påbörjas eller slutföras redan idag. En av anledningarna tycks vara att det känns bättre att göra något annat än att ta tag i det man borde. Forskning har bland annat visat att prokrastinering är förknippat med mindre stress och fler positiva känslor inledningsvis, vilket kan förklara att vi ständigt ägnar oss åt ett beteende som bidrar till mer stress överlag.

Prokrastinering tycks framförallt orsakas av att vi upplever en mängd negativa känslor och tankar i relation till den uppgift som vi ska genomföra. Det kan handla om att det känns svårt, tråkigt eller obehagligt att sätta igång med något, eller att situationen som sådan väcker minnen till liv om liknande tillfällen då vi har haft svårt att komma igång med det vi borde. Det ligger då nära till hands att börja grubbla över sin egen oförmåga att ta sig vidare och att skuldbelägga sig själv för att det går trögt, vilket i sin tur leder till prokrastinering – genom att skjuta upp sin uppgift återställer vi vårt känslotillstånd till något positivt.

Känslornas betydelse för vårt uppskjutande har således varit en viktig del i att förstå och behandla prokrastinering, och Fuschia Sirois, professor i psykologi vid Bishop’s University i Kanada, har länge studerat hur känslor och prokrastinering hänger ihop med bland annat stress samt psykisk och fysisk ohälsa. I en studie undersöktes ett  antal studenter och vuxna individer genom att de vid olika tillfällen fick besvara en rad frågeformulär som handlade om prokrastinering, stress och self-compassion, något som kan liknas vid självmedkänsla, förmågan att kunna se på sig själv på ett sätt som inte är dömande eller klandrande.

Resultatet visade att att prokrastinering hade ett ganska starkt samband med en lägre grad av självmedkänsla, något som i sin tur hade en negativ inverkan på stress. Fuschia Sirois menar att en bristande självmedkänsla skulle kunna förvärra problemen med prokrastinering genom att det leder till mer skuldbeläggande och fler negativa känslor, vilket också är vanligt förekommande hos individer med stora svårigheter av uppskjutande. Att förlåta sig själv, omvärdera situationens betydelse och acceptera att det ibland går trögt skulle därmed kunna vara viktigt för att bryta ett mönster prokrastinering.

Akademisk referens: Tice, D. M., Bratslavsky, E., & Baumeister, R. F. (2001). Emotional distress regulation takes precedence over impulse control: If you feel bad, do it! Journal of Personality and Social Psychology, 80(1), 53-67.

Sirois, F. M. (2014). Procrastination and stress: Exploring the role of self-compassion. Self and Identity, 13(2), 128-145.

Foto: https://www.flickr.com/photos/nanpalmero/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.