Prestationsprinsessor & entreprenörs-A.D.D.
Finns det en fara i att tro att man kan ge sig kast med vad som helst? Min övertygelse har rätt länge varit att fördelarna klart överväger nackdelarna – så länge man inte blir knäckt av att ett projekt eller en idé går åt skogen.
En post på The Entreprenurial Mind för någon månad sedan fick mig att tänka efter – jag kände väldigt väl i fenomenet som de kallade Entreprenurial Attentetion Deficit Disorder.
“What happens is this — once the entrepreneur starts to understand all of the opportunities that are exist in the marketplace, they become easily distracted from the purpose of their intended start-up venture.”
Men att tappa lite fokus när man ser en massa möjligheter är ju snarast ett praktiskt problem som projektet – och inte man själv som individ – lider direkt av. DN:s långa artikel i söndags om den nya boken “Prestationsprinsessor” satte fingret på vad som verkligen kan gå snett när man tror att man kan fixa allt – att man som 25-30-åring uppsöker Stresskliniken på KI med extrema hälsoproblem. Vetenskapsjournalisten Joanna Rose, som skrivit boken tillsammans med stressforskaren och psykologen Aleksander Perski, säger till DN att det man som förälder bör vara försiktig med att ständigt berömma barn för deras framgångar:
Aleksander Perski och Joanna Rose. Foto: Kuba Rose
“– Baksidan med det positiva tänkandet, att du kan allt du vill, är att det förstärker den tendens till omnipotens som finns hos barn. Tror man sig vara allsmäktig kan man inte begränsa sig, inte göra val, och det leder till frustration.
Egentligen, tycker hon, är det rätt hemskt att vi säger till våra barn att “du kan allt bara du vill “.
– För det är faktiskt inte sant, man kan inte vara bra på allt. Det låter kanske självklart, men många av de här unga kvinnorna verkar tro det. De behöver få självinsikt, lära sig se sina begränsningar, sina starka och svaga sidor.”
Jag intervjuade Perski för några år sedan och tyckte att han hade mycket vettigt att komma med, så jag är klart nyfiken på boken. Artikeln (som tyvärr inte finns på UNT:s webb) handlade om varför vissa människor klarar hög arbetsbelastning utan att bli utbrända – ett tema som vi absolut kommer återkomma till här på Fabriken!
Kuriosa/patologiskt redovisande av ev. jäv: Jag misstänker att Joanna Rose är mor till en bekant till mig: Kuba Rose (som också tagit pressbilden ovan).
John Airaksinen
Leder och utvecklar Psykologifabrikens verksamhet.