Pratar achievementhoreri och poängjakt i P3 Spel

När jag växte upp med Super Mario Bros fick jag poäng inom varje spel. Nu får jag poäng som samlas mellan spel. Detta kallas achievements och samlas på hemsidor och listor där spelare kan mäta sig mot sina vänner och världens bästa spelare.

Ofta kan man skryta om sina achivements genom att posta dem till sin facebooksida, något som facebookgrundaren Mark Zuckerberg själv är lite kluven till. Under det populära sociala nätverkets egna konferens f8 visade han bilden ovan från “If Mario Was Designed in 2010”. Zuckerberg sa att han grät när han såg detta och verkar skeptisk till när en person avbryts för att titta på poängen istället för att kunna njuta av själva spelet.

De som fastnar så hårt i detta poängjagande blir anklagande för så kallat achievmenthoreri. Istället för att spela det mest givande spelet spelar de enkla spel som Hanna Montana. Bara för att få digitala pokaler och färgglada pins.

Då jag nyligen undervisat ett otroligt trevligt gäng på Futuregames i just TV-spelspsykologi kände jag mig manad att svara när programmet P3 Spel ville utreda frågan. De frågade mig om det finns psykologi som kan förklara beroendet av achievements.

I boken Glued to Games presenterar de forskande psykologerna Scott Rigby och Rich Ryan från företaget Immersyve sina fynd kring varför vi fastnar i spel. De pekar på tre behov som spel fyller. Behoven av att känna sig kompetent, självständig och uppleva social kontakt. De visar ett samband mellan att få tydlig feedback som utvecklar de egna färdigheterna och känslan av att spelet är givande. Rigby och Ryan har även sett att spelare som känner att de kan påverka sina egna handlingar i spelet är mer benägna att köpa uppföljaren och att spelare som upplever en social kontakt i spel känner sig mer engagerade i spelet. Finns alla tre komponenterna i ett spel är det stor chans att spelaren fortsätter spela. Även efter flera månader.

Tjusningen med achievements kanske kan förklaras med denna modell. När jag nått den femte ön i spelet Tiny Wings får jag en liten text som säger att jag nått ett mål och jag får ett kvitto på att jag lär mig spelet. När jag slutar besegra monster efter monster i Infinity Blade och istället försöker få “Minuteman achievement”, genom att besegra ett monster på under en minut, upplever jag självständighet. När min vän Markus kan visa att han har 107 våningar i spelet Tiny Tower bredvid sina vänner där ingen kommit över 20 känner han säkert en liknande stolthet som när han vinner i monopol.

Mark Zuckerberg lanserade Timeline, där facebookanvändaren inte längre störs av pop-up rutor om troféer, för att bland annat lösa problemet vi ser i bilden. Istället dyker allt automatiskt in i den nya lilla rullistan till höger som döpts till Ticker. Det finns fler utvecklingsområden för achievements. Kanske kan de framtida spelutvecklare jag träffat använda sig av teorierna om kompetens, självständighet och social kontakt för att skapa ännu bättre och mer givande belöningssystem.

Så kan vi få fler spel där man spelar för spelets skull och inte för poängens.

Lyssna på P3 Spel. Panelsamtalet och jag är med före och efter nyheterna som är mellan timme ett och två.

12 svar till “Pratar achievementhoreri och poängjakt i P3 Spel”

  1. Bertil Törestad skriver:

    Handlar inte psykologi för din del om manipulativt beteende?!

  2. Oskar Henrikson skriver:

    Hej Bertil! Utveckla gärna din fråga! 

    Jag tror att allt vi gör påverkar, manipulerar, beteende. Psykologi tror jag kan hjälpa oss att påverka världen i den riktning vi önskar. På ett medvetet sätt. När det är transparent tycker jag inte manipulation längre är ett så bra ord. 

    Psykologi handlar om väldigt mycket för mig. Jag tycker det är något som finns med i allt vi människor har för oss. Vad handlar det om för dig? 

  3. Bertil Törestad skriver:

    Det finns så mycken känslig kunskap inoim psykologi och mycket har blivit alltför mycket populariserat och kommersialiserat. Jag  är rädd för att fabriken är en del av detta.

    Ditt svar att allt vi gör är påverkan etc. är välkänt i de kretsarna.

  4. Oskar Henrikson skriver:

    Vilken kunskap tycker du är så pass känslig att man bör vara försiktig med att popularisera den? 

    Vilka kretsar refererar du till? 

  5. Bertil Törestad skriver:

    Se min blogg torestad.blogspot.com

  6. Oskar Henrikson skriver:

    Jag läser dina inlägg “Vad lärarna inte fick veta och varför” samt “Forskningsresultat förvanskas i media”. Den ena handlar om barn och begåvning, den andra om stress och bettskenor. Är detta vad du menar är känslig information som man bör vara försiktig med att popularisera? 

    Finns det några av våra artiklar som du tycker förvanskar forskningsresultat?Jag tänker att du har en god möjlighet att popularisera svårtillgängliga artiklar på din blogg och vara ett stöd för journalister, oss och andra som vill göra psykologin lättillgänglig. Förstår fortfarande inte vilka kretsar du refererar till. 

  7. Bertil Törestad skriver:

    Jag tycker att det alltid finns risker med kommersialisering. Jag ser att du är leg psykolog, medan två andra kallar sig psykologer utan att  vara legitimerade????
    För en av dem gäller detta absolut och det är ett tecken på marknadsanpassning som är ett första steg utför.

  8. Oskar Henrikson skriver:

    Det är kutym att psykologer under PTP-tjänstgöring kallar sig psykolog. Detta gäller även våra psykologer och vi följer denna tradition. 

    Förtydliga gärna vad du menar med “För en av dem gäller detta absolut och det är ett tecken på marknadsanpassning som är ett första steg utför.”

  9. Bertil Törestad skriver:

    Denna glidning på sanningen  är en av marknadsföringens främsta känntecken.
    Psykologtiteln är skyddad, det vet ni.

  10. Bertil Törestad skriver:

    Jag beklagar att jag var för snabb med att döma ut er användning av psykolog. Där har ni alldeles rätt.

  11. Henrik Öhngren skriver:

    Hoppar in här som utomstående människa utan några examinerade kvalifikationer, men däremot som en dator- och tv-spelare sedan 6-7 års ålder. Jag är idag 26, så grovt räknat 20 år som konsument av denna underhållning bör väl räknas för något.

    Nå, det enda jag väl egentligen ville säga är att exemplen som du (Oskar) ger i det sjätte stycket är till hundra procent så som jag upplevt, och som jag vet att många av mina bekanta upplevt. Vi har sett hur spel utvecklats från ett i många fall en-spelar medium till flera vid samma spelmaskin, till flera spelare vid olika maskiner på samma fysiska plats och till sist som vi har idag – miljontals spelare världen över som varje dag interagerar inom så gott som alla spel man kan tänka sig.

    Jag har ingen aning vart poäng/achievement-fenomenet började, så pass mycket har jag inte grävt, men vad jag däremot vet för egen del är att det för mig när jag spelade World of Warcraft för ett antal år sedan förändrade implementeringen av achievements spelupplevelsen totalt för mig personligen.

    Man ville få i princip alla om man kunde egentligen hehe. Detta blev nog det som i slutändan fick mig att sluta spela WoW då jag insåg vad jag gjort av 75% av min fritid sedan en lång tid tillbaka.

    Nåväl, nog om mig. Intressant läsning iaf.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.