Comments on: Om PDT är en fransk roman, så är KBT en svensk TV4-film

By: Vvv

Vvv — Wed, 28 Jul 2010 18:31:25 +0000

Som vår studierektor sa häromdagen. Aldrig har han upplevt motsättningarna mellan KBT och PDT så starka som under studietiden. I arbetslivet respekterar man istället varandras kunskap och kompetens.

By: Hej igen: Uppdatering « Shrink in spe

Hej igen: Uppdatering « Shrink in spe — Mon, 05 Oct 2009 22:26:12 +0000

[...] men känslan kvarstår. Det här fenomenet har också kommenterats på utmärkta Psykologifabriken: Om PDT är en fransk roman, så är KBT en svensk tv4-film. Mer om allt detta [...]

By: Liv

Liv — Wed, 27 May 2009 21:51:09 +0000

Hej! Kul att läsa om era tankar kring KBT och PDT. INgen av er har tagit upp DBT, Dialektisk beteendeterapi. Vad har ni för föreställningar till denna nya (?) terapiform? Själv tänker jag inte ta nån ställning rent principiellt, varken för KBT eller PDT eftersom vad som fungerar helt enkelt är individuellt. Jag tycker att det är bra att vi har olika inriktningar på psykoterapi.

By: psykologstudent.se

psykologstudent.se — Fri, 15 May 2009 10:56:00 +0000

[...] att ha läst Tores och Lindas inlägg väcktes en hel del känslor och tankar. Egentligen är det väl samma [...]

By: Björn

Björn — Wed, 13 May 2009 23:31:33 +0000

Att “psykodynamisk terapi däremot, doftar av cigarr och tunga sidengardiner” är det bästa jag har läst på länge. Din blogg är, som vi sa i början på tvåtusentalet, (typ när Freud var på modet) klockers!

By: Emil H

Emil H — Wed, 13 May 2009 06:35:45 +0000

Det är ju förresten kul att psykoterapi talas om i termer av KBT eller PDT för det mesta – hur många inriktningar faller bort i och med det? 100+?

By: Emil H

Emil H — Tue, 12 May 2009 20:01:16 +0000

Inte konstigt att det saknas KBTare inom vården – de hänger ju på psykologifabriken hela dagarna ;)

Jag håller nästan med “Besviken”. KBT är ganska bra för klienterna, PDT är bra för alla :D

By: Jonas Mosskin

Jonas Mosskin — Mon, 11 May 2009 22:28:34 +0000

Men Linda, är det inte så att associationerna och stereotyperna stämmer rätt bra med verkligheten:)
Verkar vara rätt KBT-igt här i kommentarerna för övrigt.

By: Oskar

Oskar — Mon, 11 May 2009 22:21:20 +0000

Jag håller med dig Tore!

ACT är ju verkligen skoj för behandlaren, själv brukar jag låna små grejer från ACT till mina föreläsningar. Det blir rätt kul när hela publiken får testa hur länge de kan hålla andan. En utmaning.

Samma sak gäller förstås för klienterna, som du skriver : “på gränsen mellan det personen (tror att den) kan stå ut med och vågar”

Ok, så var är vi då? Förbi TV4? Kanske i en pjäs: “När du inte vågar, ta ett steg framåt”

By: Tore

Tore — Mon, 11 May 2009 20:20:31 +0000

Fast jag skulle inte hålla med om att KBT är tråkigt att utföra. Det är löjligt roligt eller givande eller vad man nu ska säga som passar…

Att sitta och hyperventilera med klienten kan vara kalaskul. Allt som innebär exponering är ju ett äventyr. På gränsen mellan det personen kan stå ut med och vågar. Intensivt och svettigt.

ACT kan ju istället bli en hel del showmannaskap. Det ska underhålla, förvirra och gå nära personens närvaro. Hah, va roligt det ska bli att få komma ut och arbeta snart. :)

Tack för inlägget!