Comments on: Medvetet manipulerade minnen: Verklighetens Eternal sunshine of the spotless mind

By: Rebecca

Rebecca — Sat, 30 Jan 2010 20:46:16 +0000

Tack, Håkan, för påminnelsen! Där ser man hur opålitligt minnet kan vara… frågan är vems, men jag gissar mitt i det här fallet.

By: Håkan Nyman

Håkan Nyman — Thu, 21 Jan 2010 06:48:09 +0000

@Rebecca
Eftersom jag var med vid filmvisningen och diskussionen efteråt på Psykologstudent09 är det litet kul att vi minns det så olika. Jag vill minnas att jag påstod att det redan var i princip möjligt att lokalisera och påverka minnen i själva hjärnan, om någon skulle vilja göra sig det besväret. Vilken typ av ingrepp man sedan skulle behöva göra kan man diskutera – kemisk substans, elektricitet, magnetfält kan funka (tänk på rapporterna om ospecifika episodiska minnesförluster efter ECT).
Att det går att påverka minnen (åt båda hållen, dvs skapa falska eller ta bort verkliga) med rent psykologiska metoder är det väl ingen som missat? Effekten måste även där ta sig uttryck som en plastisk förändring på synapsnivå i hjärnan.

By: winged/wicked things

winged/wicked things — Mon, 04 Jan 2010 12:20:47 +0000

[...] Medvetet manipulerade minnen: Verklighetens Eternal Sunshine of the Spotless Mind by Psykologifabriken (in Swedish, English speaking have a look HERE and HERE) Apparently we can manipulate memories, like in the film Eternal Sunshine of the Spotless Mind. It seems like memories when they are being formed are kind of “liquidly” and when we stop thinking about them takes on a more solid form. Each time we think of this memory it takes on the more liquidly form again so that we can reshape it and add on new information. The question was asked, by Alain Brunett and Karim Nader, if we someone could possibly erase memories or reshape them as we would like them to be. According to new research it seems like we can dampen the effect the memories post-traumatic stress induces by bringing the bad memories back to life in it’s liquidly form and inducing a chemical substance that relaxes the patient. And so when the memories are brought back to life the next time the patient doesn’t feel as horrible as they used to feel by that same memory. Furthermore, this could be a way to help people stop smoking… and a lot of other things that you could think up. Brilliant, crazy and scary. [...]

By: Kajsa

Kajsa — Mon, 21 Dec 2009 06:48:56 +0000

Vad gäller Rebeccas fråga om svenska forskare: Jag har inte lyckats hitta någon som sysslar med exakt detta område här i Sverige, åtminstone inte än. Däremot kan det nämnas att forskningen först presenterades för mig av Hedvig Söderlund, doktor i psykologi som jobbar med minne på Insitutionen för psykologi vid Uppsala universitet.

By: Kajsa

Kajsa — Sat, 19 Dec 2009 08:44:45 +0000

Det är definitivt en relevant fråga. Minnet av den faktiska händelsen har ju inte påverkats alls i PTSD-experimentet. Som jag har förstått det så är det djurexperimenten (som Nader m fl utfört) som mest verkar tyda på att man kan blockera hela minnet. Där har man använt sig av ämnet anisomycin som hindrar proteinsyntesen i amygdala, vilket gör att nya eller stärkta nervkopplingar, som behövs för minnet, inte kan bildas. Hittills har man ansett att det är för oetiskt och riskfyllt att använda detta på människor, så man har bara använt den modifierade proceduren med betablockerare.

By: Nadja

Nadja — Sat, 19 Dec 2009 07:33:02 +0000

Håller med om att det är spännande forskningsresultat och om man kan använda dem till att hjälpa personer som handikappas svårt av PTSD är det väl utmärkt. Men jag funderar över själva definitionen av vad det är man gör. Är det inte en form av ombetingning snarare än att man “ändrar minnet”. Håller absolut med John om att känslokomponenten av ett minne är en viktig del. Men det jag menar är: Varför skulle detta experiment öht antyda att man kan radera minnen?

By: Oskar

Oskar — Fri, 18 Dec 2009 18:06:48 +0000

Mycket intressant!

Det låter som att man kan få till något av ett exponeringstillfälle on drugs.

Det finns en del spännande studier kring att en exponering kan ge mer effekt om klienten samtidigt får viss medicin.

Undrar om läkaren och psykologen får samsas i rummet…

By: Rebecca

Rebecca — Thu, 17 Dec 2009 13:10:26 +0000

Kajsa: har du de exakta ref till artiklarna? Tacksam. Vilka svenska forskare finns det på området?

By: Kajsa

Kajsa — Thu, 17 Dec 2009 09:50:35 +0000

Vad gäller studien från 2008 så fanns en kontrollgrupp som fick placebo i stället för propranolol. Responsen var signifikant mindre hos gruppen som fick propranolol, jämfört med placebogruppen. Men visst är det möjligt att ren exponering för minnena i sig också har effekt på känslostyrkan.

Jag håller med dig, Rebecca, om att det verkligen behöver diskuteras om detta är en lämplig behandlingsmetod. Nader själv är ju inne på att minnespåverkan ska kunna göra patienten mer mottaglig för terapi – men kanske kan man använda t ex avslappnings- och mindfulnessövningar i samma syfte?

By: Rebecca

Rebecca — Thu, 17 Dec 2009 08:36:45 +0000

Tack för mycket intressant artikel, Kajsa! På Psykologstudent09 analyserades filmen och då minns jag att vi pratade om den som en fullkomlig utopi. Och, visst Karim Nader verkar inte helt ok med skräckscenariot den målar upp. Men ändå…

Jag föredrar tanken på att arbeta preventivt med PTSD. Men det är en ren spekulation, som bygger på ett samtal med en annan spekulant. Hur det skulle gå till vet jag inte, men jag tänker att preventionen skulle ligga i att skapa en förväntan om det naturliga – att livet mycket väl kan bjuda på en katastrof.