Liverpools fans sjunger “You’ll Never Walk Alone”: Samhörighet och stolthet
![[del.icio.us]](http://www.psykologifabriken.se/wp-content/plugins/bookmarkify/delicious.png)
![[Digg]](http://www.psykologifabriken.se/wp-content/plugins/bookmarkify/digg.png)
![[Facebook]](http://www.psykologifabriken.se/wp-content/plugins/bookmarkify/facebook.png)
![[LinkedIn]](http://www.psykologifabriken.se/wp-content/plugins/bookmarkify/linkedin.png)
![[MySpace]](http://www.psykologifabriken.se/wp-content/plugins/bookmarkify/myspace.png)
![[Reddit]](http://www.psykologifabriken.se/wp-content/plugins/bookmarkify/reddit.png)
![[StumbleUpon]](http://www.psykologifabriken.se/wp-content/plugins/bookmarkify/stumbleupon.png)
![[Technorati]](http://www.psykologifabriken.se/wp-content/plugins/bookmarkify/technorati.png)
![[Twitter]](http://www.psykologifabriken.se/wp-content/plugins/bookmarkify/twitter.png)
Varför viger man sitt liv åt att stötta ett fotbollslag? Den intensiva känslan av samhörighet som skapas när Liverpools tiotusentals fans stämmer upp i “You’ll Never Walk Alone” inför kvartsfinalen i Champions League mot Juventus 2005 ger ett svar på frågan.
Psykologen Anna Kåver om kulturens betydelse för gemenskap
I olika kulturella uttrycksformer finns ett samspel mellan sändare och mottagare, mellan inspiratör och den som låter sig inspireras. På så sätt når kulturen sitt syfte – att i ständig dialektik ena oss kring och samtidigt utmana gemensamma värderingar, att länka oss samman och samtidigt skapa utrymme och frihet för det unika i oss. På så sätt hjälper oss olika kulturyttringar att förstå oss själva och våra medmänniskor samt att känna samhörighet och gemenskap.
Av: John Airaksinen
