Foto: jetheriot/Flickr.com

Högstadiets behov av inlärd optimism

John

Postat av: John Airaksinen
Datum: 2009-04-08

Taggar:
, , ,

Dela med andra:

[del.icio.us] [Digg] [Facebook] [LinkedIn] [MySpace] [Reddit] [StumbleUpon] [Technorati] [Twitter]

Bilder:
Foto: jetheriot/Flickr.com

 

Sorglöshetens Eric kände att han var sämst i klassen, höll på att hoppa av journalistutbildningen – men bestämde sig ändå för att ge skolan en sista chans. Den förmågan att kunna se en möjlig ljusning, trots att allt ser rätt dystert ut, är extremt värdefull – optimism korrelerar både med fysisk och mental hälsa. En artikel i Time Magazine tar upp hur det går att lära sig att bli mer optimistisk – med några nya roliga studier som exempel. Bland annat pågår en studie i England där 3000 högstadieelever får prova på en optimism-intervention! Jag hoppas på goda resultat – högstadiet är antagligen den period i livet då man som allra bäst skulle behöva en optimism-boost…

En kort fråga till er kära läsare:
Vad gav er hopp när ni gick på högstadiet?

Följ Eric Schüldts och Anders Rydells strävan mot Sorglösheten.

 
Läs kommentarer (5)   Skriv en kommentar   Permalink
  • Alexander

    Jag skulle vilja se en definition på mental hälsa. Är det friskare att vara glad och optimistisk än att vara ledsen och pessimistisk? I så fall varför? Är det grundat på något mer än arbiträra värderingar?

  • Linda

    Under min högstadieperiod inspirerades jag av Cirkus Cirkör och deras geist – oerhört genant nu, men hjälpsamt då.

  • John

    @Alexander Sorry för sent svar, men mental hälsa kan till exempel handla om risken att drabbas av depression (som i den här studien http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17239959), att vara pessimist är i sig alltså ingen diagnos, utan en riskfaktor. Här kan du läsa mer om optimism och fysisk hälsa: http://tinyurl.com/cgl5w3

  • Alexander

    Ingen fara. Fast jag menar att frågan i så fall lika gärna kan ställas angående depressionstillstånd (som jag tycker att jag i princip beskrev med “ledsen och pessimistisk”, även om det är en förenkling), särskilt som det inte finns några skarpa gränser mellan psykdiagnoser och “normaltillstånd”. Alltså: Varför anses det sjukt att vara deprimerad?

  • John

    @Alexander Tja, för att man fungerar sämre i sociala sammanhang, inte uppskattar saker man vanligtvis uppskattar, löper större risk att drabbas av sjukdomar eller begå självmord till exempel.