Högstadiets behov av inlärd optimism

Sorglöshetens Eric kände att han var sämst i klassen, höll på att hoppa av journalistutbildningen – men bestämde sig ändå för att ge skolan en sista chans. Den förmågan att kunna se en möjlig ljusning, trots att allt ser rätt dystert ut, är extremt värdefull – optimism korrelerar både med fysisk och mental hälsa. En artikel i Time Magazine tar upp hur det går att lära sig att bli mer optimistisk – med några nya roliga studier som exempel. Bland annat pågår en studie i England där 3000 högstadieelever får prova på en optimism-intervention! Jag hoppas på goda resultat – högstadiet är antagligen den period i livet då man som allra bäst skulle behöva en optimism-boost…

En kort fråga till er kära läsare:
Vad gav er hopp när ni gick på högstadiet?

Följ Eric Schüldts och Anders Rydells strävan mot Sorglösheten.

5 svar till “Högstadiets behov av inlärd optimism”

  1. Alexander skriver:

    Jag skulle vilja se en definition på mental hälsa. Är det friskare att vara glad och optimistisk än att vara ledsen och pessimistisk? I så fall varför? Är det grundat på något mer än arbiträra värderingar?

  2. Linda skriver:

    Under min högstadieperiod inspirerades jag av Cirkus Cirkör och deras geist – oerhört genant nu, men hjälpsamt då.

  3. John skriver:

    @Alexander Sorry för sent svar, men mental hälsa kan till exempel handla om risken att drabbas av depression (som i den här studien http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17239959), att vara pessimist är i sig alltså ingen diagnos, utan en riskfaktor. Här kan du läsa mer om optimism och fysisk hälsa: http://tinyurl.com/cgl5w3

  4. Alexander skriver:

    Ingen fara. Fast jag menar att frågan i så fall lika gärna kan ställas angående depressionstillstånd (som jag tycker att jag i princip beskrev med “ledsen och pessimistisk”, även om det är en förenkling), särskilt som det inte finns några skarpa gränser mellan psykdiagnoser och “normaltillstånd”. Alltså: Varför anses det sjukt att vara deprimerad?

  5. John skriver:

    @Alexander Tja, för att man fungerar sämre i sociala sammanhang, inte uppskattar saker man vanligtvis uppskattar, löper större risk att drabbas av sjukdomar eller begå självmord till exempel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.