Hjälte på morgonen blir skurk på eftermiddagen

En grupp forskare från Tyskland, USA och Nederländerna blev trötta på alla experiment kring människans moral som genomförs i laboratoriemiljö. De designade därför en egen studie med drygt 1000 personer där data samlades i deltagarnas vardag med hjälp av deras smartphones. De ville bland annat ta reda på hur ofta vi utsätter någon och själva blir utsatta för moraliska respektive omoraliska handlingar, och vilka dessa är. Har handlingarna koppling till religion eller politisk åskådning? Och varför väljer vi att utföra en handling eller låta bli? För några veckor sedan blev deras artikel “Morality in everyday life” publicerad i tidningen Science och fick mycket uppmärksamhet världen över.

För sitt experiment rekryterade Wilheim Hoffman från Kölns universitet i Tyskland med kollegor 1252 personer från USA och Kanada. Under tre dagar vid fem slumpmässiga tidpunkter på dagen (mellan kl 9 och kl 21) fick deltagarna en notifiering på sin smartphone om att svara på ett antal frågor. Frågorna handlade om huruvida personen under den senaste timmen uförde, utsattes för eller bevittnade en moralisk/omoralisk handling, samt om personen fick veta (till exempel från någon annan, via TV eller tidning) om någon annans moraliska/omoraliska handling. De fick svara på vad det var för en handling, och vilka känslor de upplevde i samband med den. Viktigt att betona är att deltagarna själva fick avgöra vad de ansåg vara moraliskt eller omoraliskt. Hela 3828 registreringar beskrev någon form av moralisk händelse och dessa gav några svar på forskarnas frågor.

Resultatet visade att deltagarna både utsattes för och utförde fler moraliska än omoraliska handlingar. Däremot fick de via andra höra om dubbelt så många omoraliska som moraliska handlingar! Detta kanske säger något om hur mycket man ska lita på rykten om andra?

Det rådde enighet bland deltagarna om vad som är och inte är moraliskt, oftast handlade det om till exempel rättvisa (någon deltagare kunde påminna servitören om att notan inte var betald), lojalitet (någon pratade om att välja familjen framför chansen att bli berusad och ha kul), att ta hand om andra (någon som hjälpte en vilsen turist). Det visade sig dock att liberaler i jämförelse med konservativa angav fler händelser som hade att göra med rättvisa, frihet (som att att prata om förtrycktas rättigheter) och ärlighet (att till exempel hitta ägaren av en upphittad mobiltelefon). För de konservativa handlade det lite oftare om lojalitet och fromhet (som att prata om Gud med en familjemedlem).

Att vara religiös verkade inte ha effekt på mängden utförda moraliska och omoraliska handlingar enligt forskarna. Men de som angett sig vara religiösa reagerade mer emotionellt på sådana händelser, till exempel upplevde de mer stolthet eller tacksamhet vid en moralisk händelse och mer avsmak vid en omoralisk.

Man kände sig som mest lycklig efter att ha blivit utsatt för en moralisk handling, men känslan av meningfullhet var som starkast efter att man gjort något moraliskt själv.

Slutligen, fann man stöd för moralisk smitta. De som utsattes för en moralisk handling gjorde själva någonting moraliskt senare under dagen nästan 50 % oftare än annars. Det fanns också en aspekt av moraliskt rättfärdigande: den som hade utfört en moralisk handling själv var ca 30 % mindre benägen att utföra en till sådan vid en senare tidpunkt under samma dag än vad man gjorde annars. Dessutom unnade man sig en omoralisk handling ca 65 % oftare än genomsnittet, om man tidigare under dagen redan gjort något moraliskt. Moralens jämvikt i världen!

Foto: Chris Yarzab

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.